Jag tog mig vatten över huvudet, som man säger. Men … när vi skulle skriva om en händelse när jaget drabbas av en ny känsla, fanns bara en känsle i min tanke. Sorgen och saknaden efter Margith.
Det var för tidigt.
Jag skrev och skrev och … Det gick väl bra.
Under redovisningen fick jag redovisa sist. Och dagen var lång och het. Många starka känsloladdade berättelser presenterades och diskuterades och redigerades.
Jag lärde mig mycket.
Det var varmt. Vi var långt förbi den tiden på dagen när vi hade slutat tidigare dagar. Det var ju så mycket som skulle diskuteras.
Och så blev det min tur.
Jag brast i gråt. Jag ångrade mig. Jag ville nog inte använda min berättelse. Den låg för nära. Jag hade inget avstånd.
Men Jan var fantastisk, övertalade mig, sa att berättelsen hade berört honom mycket djupt. Att jag varit modig och så talade vi alla om döden. Hur vi handskas med döden, möter döden, talar om sorg, visar sorg.
Det blev nästan som en gruppterapi.
Uppgift nr 3 till i morgon:
Skriv om berättelsen i tredje person, utveckla, skalda, skarva och förläng i enlighet med de samtal som vi förde över respektive berättelse. Ca 3 sidor. 15 exemplar.
Jag har ännu inte skrivit en rad. Men jag har ju natten på mig.
Skatans tankar 
Så skönt det låter, att få stödet och våga ta steget. Iof har jag nog anat att du är en modig person, men även de kan behöva luta axeln mot stadig klippa ibland.
Kram och hopp on lite nattsömn också!
Jag tycker du var väldigt stark i din sorg! Att kunna dela med sig så… Då har du tagit ett stort steg! Men glöm inte bort att sova en liten stund i alla fall 🙂
Kram!
peace in mind! På sätt och vis var det skönt. Men jag ångrar mig. Det tog så mycket kraft. Jag vill ju ha kul på kursen också. Idag har jag bestämt att vad vi än får för uppgift skall jag vara med på kvällsaktiviteterna, dricka vin, skratta och ha kul. Folkhögskoland motto är ju Frihet och Frivillighet 🙂 Kramar!
Znogge! Jag försökte verkligen… Var ju dödens trött när jag slaggade in vid 12-tiden… Men idag är en ny dag… 🙂 Kramar
Kära nån vad det låter svårt. Du får väl försöka skriva något glatt. Eller något spännande. Eftersom du varit med om så mycket och på så många platser kan du säkert hitta något. Kram
Skogsnuvan.Det är bara det att vi får ramar som vi måste hålla oss inom. Men nu är det gjort. Jag är snart klar med kursen och jag har lärt mig jätte jätte jättemycket. Nuu ser jag fram emot att åka norrut. Har ni liiite svalare väder än här. Jag rinner bort. Kramar!
Det är starkt att våga vara svag o blotta sina känslor. Det är det inte alla som kan. Du har säkert tagit ett steg ytterligare i din bearbetning o jag lovar din Margith är med dig, Lyssnar o ler i sin himmel.
Ingrid! Även om jag ångrade då… att jag skrev om mitt allra innersta och käraste och närmaste… gör jag det inte längre. Idag fick vi ”distansera oss” och använda vårt personliga ”material” litterärt. Jag vet att jag har Margith ”med mig”. vi pratade ofta om detta. Det är verkligen roligt att ha fått dig som bloggvän Ingrid. Kramar!