Det bara blir så. När jag känner mig* ensam om en läsupplevelse bara måste jag dela med mig och uppmana min omgivning till samma läsupplevelse.
Mannen sitter i solen och jobbar med en ögonsplits … tror jag det heter … nån slags knop på ett rep. För övrigt läser han inte så mycket.
Ni, som älskar Hemingway och hans livsstil, eller bara hans sätt att skriva, ni bara måste låna eller köpa och läsa Hemingways sista flamma.
Speciellt riktar jag denna uppmaning … till en annan författare, nämligen Halvar som jag vet gillar Hemingway …
Det är Jan Sigurd, som förutom att ha varit min kursledare på skrivarkursen nyss, är författare, Piratenpristagare (2005), jazzmusiker som ”släppt” fyra cd, sångtextförfattare bland annat åt Monica Zetterlund,det är han som har skrivit just denna essäsamling om Hemingways relation till svenskar, som till exempel Bror Blixen, Ingrid Bergman och i den första essän Hemingway och ensamheten, som jag bara hunnit läsa hittills, Barbro Santesson, mor till en av Sigurds väninnor.
Pust och puh …
Jag har som sagt bara läst en av femton essäer hittills.
Men det räckte.
Jag är såld.
* En av skrivarsjukdomarna: känna-sjukan, börja-sjukan, skulle-sjukan och hade-sjukan, som Sigurd varnade oss för att bli smittade av.
Skatans tankar 
Vad fint du skriver om allt. Å hade du en sån fin lärare på skrivarkursen, då förstår man varför du är så bra med pennan. Alltid lika kul att läsa din blogg. Kram
Ja, det har kommit in något nytt i ditt skrivande. Kul! Tack dessutom för tipset. Jag känner igen Sigurd. Det är inte så att han jobbat på högskolan eller lärarhögskolan i Malmö…
kram!
Nickan! Tackar! 🙂 Kram!
Znogge! Ssigurd jobbar i Lund. Han är knuten till Författarskolan på Lunds Universitet. Om han har jobbat i Malmö också vet jag inte. Jag tyckte han var bra. Kanske lite för mycket fokus på de manliga författarna. Det ”manliga” sättet att skriva. Det finns ju hur mycket kvinnor som helst som skriver fantastiskt också, eller hur. Men han var väldigt bra och ”pedagogisk”. Kram!