Vänner! Nu har jag som sagt ”landat” (tror jag åtminstone) i den ålder jag har nu och kan egentligen inte förstå den här nojan man har.
Men det har förstås med Döden att göra.
Som liksom kryper närmare. Och som man ju inte vill veta av …
För det är ju så mycket mer man vill uppleva och vara med om. Ingen vet ju när hon eller han skall dö. Jag kan bli överkörd, bli dödligt sjuk idag … imorgon eller … så kan jag leva och leva tills livet tar slut vid 97 eller 100 eller … ja, det finns ju såna som lever flera år efter de 100.
– Om man tänker på döden så får man lite perspektiv på livet. Om vi föreställer oss hur långt livet blir förstår vi ungefär var vi befinner oss i det. Det ger en sorts värdeuppfattning också, säger Magdalena Malm, curator för utställningen Tänk på döden som Mobile Art Production visar under Stockholms Kulturfestival (Emma Ågrahn i SvD 10/8 2009).
Tankar på döden ger en som sagt perspektiv på hur man lever sitt liv … och ju äldre man blir, blir det ju liksom lite mer ”bråttom” så att säga. Man vill åtminstone försöka bli ”närvarande” i sitt liv och inte bara plottra bort det på massa ”nojor” .
Titeln, Tänk på döden, kommer från en inskrift ovanför Stampens kyrkogård i Göteborg
Skatans tankar 
Jag trodde att jag skulle dö när jag var 50 när jag var ung. Liksom ingen mening med att leva längre och bli gammal och sjuk och klen.
Nu är jag över 60 och lever på övertid och visst nu är tid att skynda på och bara göra det man tycker om för hur länge man har sig vet man inte. Skulle jag dö ska jag för evigt spöka omkring i mitt paradis Fisksjön precis som mina förfäder före mig gör.
Vi vet aldrig vad som väntar oss så det gäller verkligen att leva här och nu samt att göra det som är angeläget!
Kram!
Skogsnuvan! Och … skulle du dö före mig så lova att komma och ”spöka” hos mig med och inte bara hålla dig ”hemmavid”. Jag lovar att komma och spöka hos dig om/när … Kramar!
Znogge! Preciiis! 🙂 Kramar!
att börja leva är att börja dö
döden lever i allt som växer
att leva med den är en förutsättning…
kram på dig grandmaah .
Apropå den så intellektuellt kallade k döden – så vet t ex Ingmar Bergman numera vad det egentligen innebär, tror jag… 💡
ooonlyfifteeen! Du är allt en klok flicka du … som ju förstås har alldeles rätt. Vi dör hela tiden, celler och så … och föds och växer och dör och dör och växer. Kram på DIG, grandchild 🙂
Josef Boberg! Ja Ingmar Bergman vet och min mamma och min mormor och och … men Christer Sturmark och Humanisterna vet inte … än eller buddisterna eller Svenska Kyrkan och inte du eller jag heller. Säkert … vad som händer. Men vi kan ju alltid hoppas eller tro, eller hur? För ingenting är b e v i s a t . Annat än att vår kropp ju multnar och försvinner eller bränns upp eller …
Jo… – i o f s – men de facto är wåra fysiska kroppar (det som Wi kan uppleva som multnar/förstörs) – till mer än 99,99 % ett än så länge odefinerat Tomrum/Intet enligt kvantfysiken.
Vad är då detta i wåra fysiska kroppar – som Wi ju alla i grund och botten MEST AV ALLT också är ❓
Josef Boberg! Ja det är ju det som ääär den stora frågan vi alla ställer oss. Vad äaar vi mest av allt? 🙂 Skall fördjupa mig i dina länkar när jag ätit lunch. För nu har Mannen tröttnat och redan dukat fram. Och det är hög tid att äta.
Att blått vara, i sitt skal, hur skalet än ser ut hur, gammalt det än är.
Låter så lätt, som att bara fånga ett fågeldun som singlar till marken, hålla det kvar i kupad hand. Och känna, bara känna.
Jag tränar på det varje dag, missionerar om det, tjatar om det. Men det är mitt livs bästa upptäckt att det GÅR att strunta i skalet och dess skavanker.
Kram till den klokaste Skata jag mött i rymden:)
peace in mind! Kram i retur … den varmaste av varma … till den som på det mest poetiska språket kan skriva om sin vardag, sina känslor och sitt liv. 🙂 Och det GÅR … om än med ”mycket möda och stort besvär”.
Döden ja… det enda vi med säkerhet vet att vi alla får vara med om. Många dödar också innan vår egen. Därav mina försök att vara i nuet, där livet är oändligt – eftersom vi lever! Kram
Loll! Deeet var en fin tankegång … ”där livet är oändligt – eftersom vi lever!” Verkligen tänkvärd. Kram!
Den ”skylten” åkte jag förbi 2 ggr/dag varje dag i 3 års tid när jag gick på gymnasiet för sisådär 100 år sedan.
LeiaMia! Aha … du är Göteborgare som min mamma och pappa och mormor och morfar och farmor och farfar och och … Jag har inte hunnit läsa på hos dig ordentligt. Det kanske framgår av din blogg. Göteborg är en hääärlig stad som ligger på Sveriges framsida, sägs det ju. Jag vet inte om det sista stämmer för det finns härliga platser på de mest skilda ställen i Sverige men ändå … Göteborg ä la gôtt!
Kramar!