… mellan 62 och döden

Som en av de första steg jag in på Arbetsförmedlingen för att delta i ett introduktionsmöte eftersom jag hade anmält mig tidigare i sommar.

Först hade jag inte tänkt gå dit. Finns inget tvång för mig eftersom jag inte ”uppbär” A-kasseersättning, som det så vackert heter. Men Mannen övertalade mig. Det kan ju faktiskt ”dyka upp” ett jobb som är som klippt och skuret för just mig.

Man kan ju aldrig veta.

Men det kan man …  fick jag klart för mig.

Det var en man i min egen ålder som höll i mötet och berättade om hur allt fungerar för en arbetssökande.

Det var ord och inga visor.

Arbetsförmedlingen lovade i alla fall att inte ”jaga oss”  … precis det uttrycket använde han, gubben! … om vi bara följde reglerna.

Där sitter ett gäng … vi var 57 stycken … unga människor … jag var som vanligt äldst …  och de här ungdomarna vill inget annat än att få ett  jobb och jobba och arbetsförmedlaren utgår från att vi är ”smitare”  …

Man baxnar.

Vi talade ocskå mycket om att pendla … eftersom det är pendlngsavstånd till Stockholm och Norrköping och även såna jobb som kan tänkas erbjudas där … inom 1,5 timmes enkel resväg … är man ”tvingad” att söka om såna jobb ”dyker upp”  och man ”uppbär” A-kassa eller den här ”pengen” som ungdomar får …

(Förresten är man tvingad att också söka ett jobb i Ystad eller Haparanda … om man blir uppmanad att söka ett sådant. Men däär är väl risken inte sååå stor. Då skall man vara specialist eller nåt … hjärnkirurg som blivit arbetslös i Lund … kanske)

 Förutom att vi har tilldelats var sin handläggare får vi också möjligheten att träffa en ”coach” … och från och med måndag till och med en extern coach.

Men först skall vi träffa vår handläggare. Och det kan dröja.

Så där en två till tre veckor till. Beroende på.

Det ni.

Det var förstås en coach där på mötet också som presenterade sig och sitt jobb. Vilken nytta vi kunde ha och hur och varför. Ni vet.

Mannen från Arbetsförmedlingen inflikade också att de var djävligt bra betalda de där coacherna. De växte upp ur jorden som svampar …  hö hö. Alltid några som fick några jobb i all fall … hö hö och … skitbra betalda.

En timme tog den här introduktionen.

Alldeles på slutet berättade vår ”talman” att han själv hade tröttnat på att pendla mellan Stockholm och Nyköping , att han själv  hade varit arbetsslös och slutligen fått det här jobbet. Som då rakt inte gav många slantar … hö hö.

På förfrågan varför inte han självgick AFs kurs för att bli coach och tjäna den där kosingen … fick vi som svar.

Hö hö ha ,,, jaaag … jag som är…  mellan 62 och döden … inte en chans.

Är det så? … sa Skatan

9 reaktioner till “… mellan 62 och döden

  1. Uh, jag får ont i magen av att läsa det här. Har varit inne i den svängen några turer genom åren och fyyy f–n säger jag bara. Det var en rysare. Men något jobb fick jag förstås inte. Men på vårt första möte fick vi numret till en psykolog för ”det vet man ju att gå arbetslös gör folk lite konstiga i huvet…” Jodå, precis så uttryckte de saken.

  2. Men du milde tid! Här fick jag mina värsta fördomar bekräftade!

    Jag har faktiskt själv gått en kurs i coaching. Det var nu i våras och jag var lagom imponerad! En del var faktiskt kvalificerat svammel trots att kursen var riktigt dyr. Dessutom fick jag en obehaglig ”sektkänsla” av hela organisationen och dess synsätt. Sådant gör mig allergisk!

    Nej, du hade tur som kom därifrån!

    Kram!

  3. Hu vilket opsykologiskt stolpskott till arbetsförmedlare. Hur kan han stå där och säga att det är kört för att han är 62! Är inte det tjänstefel? Jag var ju glad att äntligen ha ett fast jobb och slippa arbetsförmedlingen men nu visade det sig att ett fast jobb inte var så säkert heller. Hoppas att jag hinner hitta ett jobb innan sista anställningsdagen så att jag slipper in i detta.

  4. Jag tycker att det är förfärligt!!! Man ska behandla sina medmänniskor med respekt – även om man är anställd på Arbetsförmedlingen. Usch och fy!

  5. Mellan 62 och döden! Man tror inte sina öron. Hoppas innerligt att det jobb jag lämnar blir till glädje för någon annan för att vara arbetslös måste väl vara näst intill lika hemskt som mitt jobb. Så du som är mellan 62-o döden kan inte räkna med att få något jobb då? Eller?

  6. jaa. Arbetsförmedlingens regler hit och dit och tillsammans med akassa, aktivitetsstöd och allt vad det innebär. Man ska ägna all sin vakna tid till att åka till jobbet, jobba och åka hem. Hur lång tid man än kan ha hem så ska man orka att pendla. Om man har barn som man bara ser sovandes eller som man har tur, griniga på morgonen, det är de ingen som tar hänsyn till. Då ska man bara lycklig om man har en man som kan hämta och lämna på dagis för att man själv inte hinner för man måste åka till Jobbet astidigt för att hinna i tid.. Och jobbet ligger då på annan ort.. Men men, man ska väl göra vad som helst för jobb idag, vare sig man tjänar bra eller inte… Surt.

  7. Stackars karl, tänk att vakna i den kroppen varje morgon Skatan. Tänk dej!

  8. Vänner! Jaa här fick jag ännu en erfarenhet. Skatan har varit arbetslös för tre år sedan när jag flyttade från Stockholm. Jag fixade ett jobb själv … utan arbetsförmedlingen och skall det bli något nu är det väl samma sak. Det är ju klart att man skall fixa sina jobb själv men liiite hjälp och inte bara skitsnack och ”jakt på de som uppbär a-kassa” och förutfattade meningar om allt möjligt … som systemutnyttjande , ålder o s v kan man ju faktiskt förvänta sig.

    Kramar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.