Ännu ett sånt där sammanträffande …

Syrran IMG_3926 StinaFina och Skatan gick Morgonrundan.

Vi passade på att leta efter distriktsläkarens sommarstuga där min syster varit på fest i unga år … så många gånger men för så länge sen.

Vi gick in här och där och kikade på än det ena än det andra … och resonerade.

Neej vi var inte säkra.

Brorsan och hans yngsta dotter skulle komma från Stockholm på lunch och … nej vi var tvugna att ta båten för att fortsätta leta. Det hade blivit en fix idé. Mannen körde runt lite … men bara ”inomskärs” för det blåste ordentligt. Han hade en aning om att den här sommarstugan som vi letade efter låt på ute på en speciell holme.

Vi hittade den inte.

Sen kom Brorsan  IMG_3936 och E, hans dotter och vi grillade igen som man ju gör när man är på landet …

IMG_3939… åt och drack, och drack och åt … och så skulle Mannen in till stan och klippa gräset (det är vår vecka) och vi syskon gick en promenad efter maten och drog oss ut mot Tallholmen … och snackade om denna sommarstuga som vi letade efter … fortfarande.

När vi var på väg tillbaka kom en bil och körde ut en bit mot vattnet, stannade och stod still men ingen gick ut. De stod där en stund och vi tänkte inte på det utan hade vänt och var på väg tillbaka. Så småningom kom bilen krypande , en ruta vevades ner … och någon ropade … Eeeva? Jag gick fram och i bilen satt någon som jag inte kände igen. Det är väl Eva, frågade hon. Jo … men …  jag trodde inte jag kände igen henne.

Det var  äldsta dottern till den här distriktläkaren vars sommarhus vi hade letat efter hela helgen. Som jag inte ens kände. Och inte heller min syster som hade känt hennes yngre syster.

Nej, de bodde inte där. Sommarhuset var sålt för länge sen. De hade bara fått lust att åka ut och titta på det och tänka tillbaka …

Är det klokt!

Här går vi och letar och så …

Någon hjälpte oss på traven.

Helt enkelt.

6 reaktioner på ”Ännu ett sånt där sammanträffande …

  1. Otroligt! Jag vet inte om det känns bra och tryggt eller lite kusligt eller både och. Idag har jag flanerat vid världens längsta bokbord på Drottninggatan i huvudstaden. Kule med så många bokmalar i farten! Jag lyckades motstå frestelsen att köpa någon. Förutom alla olästa böcker här hemma fick jag idag två nya med posten: Vart tog all denna kärlek vägen? av Käbi Laretei och 25 filosofer av Gunnar Fredriksson.

    Kram från Kristina

  2. Vilket fantastiskt sammanträffande eller vad man ska kalla det. Ödets ironi eller slumpens skördar. Hur som hels, fantastiskt märkligt!

  3. Först ett jättestort tack till er alla tre (Stina är en av tre) för en urfin helg som jag aldrig kommer att glömma. Den värmde mitt hjärta av saknad av ungdomsåren och er väldiga gästfrihet, med hur god mat som helst (ni är riktigt goda kockar du och Mannen) och att få gå promenader med dej och Stina i marker jag gått som ung och nu fått återuppleva. Att vi på ödets väg dessutom hittade den sommarstuga vi letat efter i två dagar är något helt fanastiskt. Båtturen var kanon och vattenförenings sammankomst med buffe på stranden och alla människor man inte kände, men ändå genom gamla skolkompisar blev bara för mycket. Hur kan ni lyckas med så mycket bra över en enda helg. Jag flög nästan hem i bilen (självklart höll jag hastigheterna, gör alltid), kände jag mig så lycklig över den här fina helgen. Att få vara med mina syskon ,svåger och Stina var som att vara i paradiset. Kanske inget som du fattar, men så känner jag när jag nu åter sitter i min ensamhet. Peder borde fått vara med, men han finns hos änglarna tyvärr.
    Imorgon jobbet igen. Tillbaka till verkligheten.
    Men skönt att få komma bort ibland för det behöver jag verkligen förstår jag nu. Kommer gärna till Nyköping vid tillfälle i vinter.
    Igen mer än jättetack för en såååå lyckad helg tillsammans med er. Jättekramen syrran

  4. Kristina! Lite egendomlig känsla faktiskt … dessa synkroniciteter. Men jag tycker att det är spännande. Verkligen. Måste ha varit roligt med alla dessa böcker längs hela Drottninggatan. Kram!

    Znogge! Fantastiskt märkligt … verkligen! Kram!

    nickan! tack själv. Det var kul att du kom och att det blev så lyckat. Med allt. Kram!

  5. Som du vet så tror jag inte på slumpen utan jag tror att det var meningen. Alla små saker som händer är en bit i pusslet även om den är liten.

  6. Skogsnuvan! Jag tror som du … att allt har en mening. Det är bara det att jag blir lika förvånad varje gång när jag möter dessa sammanträffanden. Och nu kommer de verkligen slag i slag. Det är magiskt på nåt vis. Kramar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.