Allt var som jag föreställt mig här i Jordanien. Bara så mycket mer, så mycket varmare, så mycket rödare sand och sandsten … Så mycket mera öken och närhet till det andliga och alla de tre stora religionerna, som fötts här: judendom, kristendom och islam och tiden före de här religionernas födelse: nabatéerna och andra folk, romarna …
Och hur allt blandats ihop, är lika, finns nu som då.
Ingenting är nytt under solen … som man säger.
Petra var (som sagt) nabatéernas huvudstad och den besökte vi tillsammans med Stellan,
Mannens studentkamrat som ju bott och verkat (verkligen verkat) här i landet i minst tio år och vår inhemske guide Abdullah,
en beduin som lämnat nomadlivet (Enligt Jan Hjärpe var de nomadstammar i öknen (hebreiska ‘arâb) som nämns i Jesaja 13:20 beduiner, och dessa beduiner var en av de stora grupperna som så småningom blev vad vi idag menar med araber. Den andra stora gruppen kom från drottningen av Sabas rike, ”landet i Söder”, det vill säga Jemen. Där fanns den första statsbildningen på den Arabiska halvön.
Traditionellt levde beduinerna i stamsamhällen som leddes av shejker och präglades av tribalism med en uttalad hederskultur (Hjärpe). Beduinerna hade en distinkt livsstil då de var kamelägande, hade fina hästar, och försörjde sig vanligen som herdar. Till skillnad från bondebefolkningen levde beduinerna i tält.” (Wikipedia)
Abdullah kan allt, religionen, politiken, historien och berättade för oss på engelska … allt på sitt eget vis. Ibland misstänkte vi nästan att han ”skarvade” men vem vet. Ibland överträffar verkligheten historien, heter det ju. Det var hans kusin eller farbror eller nån från hans stam … som hittade Döda havsrullarna i Qumran förresten. Bara det.
Nu ledde han oss genom Petra dagtid … då solen gassade och vi kunde se. Se allt fantastiskt, allt vad naturen genom jordbävningar och tidens tand själv skapat och allt vad nabatéerna huggit ut i den mjuka sandstenen, fasaderna till tempel och gravar. ”Mycket av arkitekturen i Petra är uthugget direkt ur klipporna. Än idag finns cirka 800 olika byggnader och monument bevarade däribland tempel, kungagravar,kolonner, vattenkanaler, bad, monumentala trappor, stenlagda gator, offerplatser samt en amfiteater.” (Wikipedia)
Det lär tvistas om Petra var en gigantisk gravplats eller en reell huvudstad där folk ”levde” och verkade. Abdullah var stark anhängare till det senare. Varför skulle man annars har skapat dessa vattenledningar långt in i ”klyftan” fram till brunnar och uppsamlingsanordningar om man inte bodde och levde och verkade där.
Stellan hade även här ett projekt som han ”bråkat sig till”. Arkeologerna tycker inte om att man gör historien levande på det här viset. Men han hade alltså gjort en nabateisk by där inne i Petra och hade kulturministern ”i ryggen”. Det var militärer, penisonerade sådana, som var ”skådespelarna” och fick sin utkomst eller utökade den på det här viset.
Nedan följer en bildkavalkad på det fantastiska Petra utan större utvikningar med kommentarer:
Siq, bergsklyftan vi gick igenom … för att komma till Skattkammaren … och nabatéernas huvudstad …
(Foto: Rolf Nordemar)
Vattenledning som byggts och sträckte sig genom hela Siz och hela vägen in i stan …
(Foto: Rolf Nordemar)
Vi överväldigades … verkligen …
Denne man plockade upp ”skiten” efter hästarna, åsnorna och kamelerna som ”lata” turister åkte efter eller red på …
Dessa sandstenselefanter … visst ser de ut som sådana … hade naturen fixat … alldeles själv.
Och så … äntligen … skymtade Skattkammaren … Skattkammaren heter så för att romarna trodde att det fanns en skatt gömd någonstans. Framförallt siktade man in sig på en utmejslad urna högt upp på fasaden som man därigenom förstört för att ”hitta skatten” som aldrig hittats.Förstås.
Myllret på platsen framför Skattkammaren. Bilden är tagen där uppifrån från trappan.
Alla typer av turister beblandades … Titta viken liten söt flicka som dras iväg av sin pappa (kanske) … medan mamman bär på lillebror eller lillasyster …
Den här beduinflickan hade just sålt en sten till mig för en dinar (ca 10 kr). Hon ser så lycklig ut för hon fick ytterligare en dinar för att jag fick ta den här bilden. Vi hade köpslagit en stund. Hon sålde tre stenar för två dinarer men jag ville egentligen bara ha en. Så jag köpte en. Då gav hon mig en som gåva! För att jag var ”a beautiful lady”. Då var jag ju helt enkelt tvungen att ge henne en ”gåva” för att jag fick ta bilden. Kände jag.
Så hade vi då kommit fram till ”Stellans nabatée-by …
med sina utklädda soldater …
Det var naturligtvis överväldigande med alla gravar och uthuggna fasader och tempel och teatrar .. 
och efter att ha ätit lunch
och sakta sakta dragit oss hemåt red Mannen och jag sista biten på hästar …
Det var inte så äventyrligt som det låter. De leddes i grimma och vi satt ovanpå hästen och lunkade med sisådär 800 meter. Men det var vilsamt för trötta sandiga fötter och ben.
Till och med Abdullah tog åsnan upp till en kyrka med mosaiker han ville visa oss medan vi fick nöja oss med apostlabenen …
… hem till hotellet och in i bussen för vidarefärd till Döda havet …
Skatans tankar 
Tack för att jag fick förlja med till Petra. Skulle gärna åka dit för egen maskin också! Spännande och intressanta bilder.
Kram och krya på dig!
Znogge! Kram och jag håller på. Att krya på mig, tror jag. 🙂
Hur går det med svininfluensan eller vanliga influensan. Blir du bättre? Vilket exotiskt och mysko resemål. Jag gillar speciellt elefanterna och bilden på den vackra flickan. Häftigt Häftigt
Ja bilder som berättar mer än ord. Spännande o få förunnat få det berättat o visat från nån som lever i detta.
Kan bara säga: vilka äventyr!!!!
Skogsnuvan! Ja, tänk vad naturen kan skapa. Alldeles själv. Som de här elefanterna. Den lilla flickan var fin. Hon och många andra barn gick omkring och sålde stenar. En del av ungarna kan inte ha varit mer än fyra – fem år gamla och satt där i den gassande solen och sålde sina stenar. Nästan ingen köpte. Deras äldre bröder sålde vykort.
Kram!
Ingrid! Vi hade verkligen fina guider i Abdullah och Stellan, som då och då ”gnabbades” om vad som ”gällde”. Det här är verkligen en resa som kommer att stanna kvar hos mig länge länge. Kram!
Loll! Ja, vilka äventyr! Storslaget, fantastiskt … och lärorikt. Jag kommer snart att berätta om alla de palestinska flyktingarna som bor där, lever där, främst i Amman, tätt tätt ihop i ”kåkstäder” år ut och år in medan de väntar på en ”tvåstatslösning” som ju verkar ligga långt långt långt borta. Kram!
Tack för rundturen!
Pruddelutt! Var så god! Det kommer mera. 🙂 Kram!
Vilken spännande resa du har gjort. För mig kom tankarna -vilka fotomiljöer. Jordanien, det låter inte som det vanligaste turistmålet och eftersom jag inte läst hos dig tidigare så vet jag ju inte om det var det eller någonting annat.
Underbara historier har du fått till dig om de var skarvade eller inte spelar inte så stor roll, intressant alla fall.
/Avsändare Margareta
Välkommen Margareta! Ja det var en verkligt spännande och innehållsrik resa där i Jordanien. Jag har gjort en sida, Jordanien, som du hittar ovanför sidhuvudet och kan läsa lite mer om varför och hur o s v och om andra platser som jag besökte då. Jag har samlat mina Jordanien-inlägg där.
En skata … åtminstone inte Skatan skarvar aldrig… 🙂 Kram!
Vad roligt att läsa om dina bravader i Jordanien. Skulle gärna resa dit till religionernas vagga.
Britt! Ja, det var verkligen en fantastisk resa på sååå många sätt. Kram!