Skatan flaxar bara hit till bloggen

… verkar det som … för att ursäkta att hennes tankar är på annat håll.

Men det är så det är.

Hon är tom på tankar förutom på de hon har  i  IRL … som det heter.

I verkligheten runt omkring henne … där de flaxar hysteriskt fram och tillbaka och upp och ner och hit och dit …

Den tar allt … den där verkligheten. Alla Skatans tankar.

Och veckan som följer då ?

Skatan ska inte klaga men … för ROLIGT är det också men …  nog kommer den att bli intensivare än på länge.

Fast på ett annat sätt alltså … 🙂

Och så länge lägenhetsförsäljningen hänger över henne är hon baklåst.

Igår var det så här …

En Stockholmsfamilj med två små barn !!! … skulle se våningen. Skatan hade noll (0) förväntningar eftersom det bara är tre egentliga rum (varav ett är sovrum) men det hjälpte inte … Hon och Mannen fick städa, städa, feja och fixa för att presentera våningen från sin bästa sida likt förb-t.

Och lämna hemmet …

De satt i bilen på andra sidan vägen och spejade och såg den lilla karavanen traska in på tomten … mamma med vagn och pappa med liten krabat  i famnen och sist men inte minst en liten fröken på si så där tre år.

När visningen var klar och de träffade mäklaren igen var hon entusiastisk.

Så hääär bra hade hon aldrig känt att det varit tidigare. De gillade verkligen lägenheten.

Ja, ja … tänkte Skatan, alla gillar lägenheten men att gilla är en sak … att köpa en annan.

Jo,  men dom var helt lyriska … de hade fått lånelöfte osv osv … vårt vardagsrum skulle bli ett sovrum till och vårt matsal skulle bli deras vardagsrum … De skulle bara se på ett radhus också innan de bestämde sig …

Där sjönk Skatans hjärta som en sten från att ha varit uppe i ”det blå” en stund.

Mäklaren lovade dyrt och heligt att ringa Skatan och Mannen på eftermiddagen när radhusvisningen var över … och Mannen och Skatan fortsatte sin söndag i väntans tider, de lunchade, de tvättade i tvättstugan, de promenerade med StinaFina och de väntade, hängde tvätt, väntade, åt middag,  väntade tog ner tvätten, såg Babel på TV och väntade på det där samtalet.

Mäklaren ringde inte…

Till slut försökte Mannen ringa henne. Inget svar. Skatan sms:ade: ”Du lovade att ringa … Har du glömt oss?”

Inget svar.

Förrän klockan 10 på kvällen!!!

Då var Skatan slak som ett lakan (säger man sååå ??? hmm ) bland sina lakan.

I sängen alltså.

Och mäklaren VET hur spänd och hispig Skatan är just nu …

Hej!! Jag ber om ursäkt att jag inte ringde. De dök inte upp på sista visningen. Däremot var de på visningen i Oppeby. Svårt att säga hur de tänker. De sa att de lockades mycket av kvalitén i er lägenhet o närheten till sjukhuset. Jag ringer dem i morgon när de smält dagens intryck. Hls C….

Klockan tio !!! när hon visste att vi väntade …

Nu har i alla fall all ork gått ur Skatan. (Trots att hon sitter här vid datorn  så här dags. Bloggar hon inte nu blir det inget  av med det den här veckan heller. )

Fast den här veckan blir rolig … förstås … men men … tar ju också på krafterna fast på ett annat (roligare) sätt:

Måndag: frissan, beställa tårtor (i sista minuten)  till pappas medgäster i matsalen. Skriva tal  (i sista minuten) … det har Skatan skjutit på i alla oändlighet … Lämna StinaFina hos Titti

Tisdag: Hämta tårtor, blommor och köra till Stockholm för att fira pappas 100-årsdag med lunch och filmvisning och hela  stora familjen (utom skåningarna) … barn, barnbarn, barnbarnsbarn .

På seneftermiddagen … träff med den ”nya” bostadsrättsföreningen och se  hur långt man kommit med den nya lägenheten som Skatan inte haft ork vare sig att tänka på eller glädjas åt.

Barnbarnsbarnen och kusinerna

Onsdag: Hämta StinaFina från Titti  och köra till Örebro.

Torsdag, Fredag, Lördag, Söndag: vara barnvakt hos Karl- Axel och Agnes medan föräldrarna är på Malta 🙂

Söndag: Åka upp till Borlänge med ungarna till kusinerna där och till Pa som fyller år och som ska firas förstås. Och så tillbaka till Örebro.

Och så är det måndag igen då vi åker tillbaka till ”vårt”.

Mannen åker till Österrike igen veckan därpå  då Skatan hade tänkt att försöka komma iväg till Skogsnuvan och pusta ut och haaaa det så där härligt som man har det hos henne i Fisksjön …Skatan vet att hon tar emot mig och StinaFina … några dagar. Men är det så hääär … att lägenheten är osåld … måste  hon planera för visningar  osv osv … och är vingklippt och kan ingenstans flyga …

Skatan tror faktiskt … på riktigt … att hon håller på att bli tokig …

HJÄÄÄLP!!!

Snart står hon faktiskt inte ut …

Skatan har en riktig flaxdag

framför sig idag.

Mannen är på utflykt med bilen i dagarna två.

Först måste Skatan  ut med StinaFina på sedvanlig Morgonrunda. Lite tidigare bara. I tidigaste laget, om man frågar Skatan.

Men varför skall man göra det.

Klockan nio skall Skatan vara hos frissan och måste gååå dit …

– Vad kan det ta? … en halvtimme, trekvart?

Hur som …  måste Skatan vara hemma igen till lunch då hon får besök av en som skall hjälpa Skatan med ”storstädning” och som är hundrädd. Och då passar det ju bra att StinaFina och Skatan går sin Middagsrunda …under tiden.

– Sedan då?

Tja, sedan vet inte Skatan så noga så sååå farligt med flax är det ju inte. Skatan börjar bli som de där pensionärerna som om de har ett  enda projekt under dagen  stressar de upp sig och har sååå mycket att göra och huuur skall de hinna och huuur skall det gå?

Det är bara det att allt kör ihop sig på förmiddagen …Liksom.

Om ni förstår?

PS  Några kanelbullar kommer det däremot inte att vankas för Skatan … det skall hon då sätta stopp för. 🙂 … varken idag eller mååånga dagar framöver. Nu gäller det nämligen …

 

Luft under vingarna

hoppas Skatan på om några timmar.

Resväskan är packad, det pirrar i magtrakten.

Allt är som det ska.

Klara, färdiga … flyg …

Skall bara gå Morgonrundan med StinaFina först …

(Buddha i Roi Et, byns närmaste stad i nordöstra Thailand)

Luft under vingar (5)

Högt upp i skyn den ljusblå (7)

Landar i Bangkok (5)

🙂 *suck* 🙂

Thailand nästa

Mamma Gais gamla hus

Mamma Gai har byggt ett nytt hus på den plats hennes gamla hus stod. Här skall Skatan, Pa och lilla Alice bo tillsammans i ett nyinrett rum speciellt för oss  ”farang” (=västerlänningar) och med air condition till och med.

I morgon bär det iväg.

Hoppas Skatan verkligen.

Trots stridigheterna i Bangkok hoppas hon komma iväg och önskar innerligt att de inte stänger flygplatsen. Vi skall ju inte vara i Bangkok. Visserligen hade vi tänkt oss några dagar där i slutet på vår vistelse men, men  … det är långt till slutet på vår Thailandsrsesa – en hel månad – så då får vi verkligen hoppas att någon lösning kommit till stånd.

Först skall Skatan vara en vecka i byn som ligger i nordost nära gränsen till Laos och nära staden Roi Et. Där får Alice träffa sin mormor Gai för första gången och Skatan uppleva byn lite mer vardagligt. Förra gången hon var där var det ju bröllop i dagarna tre.

Något som hon smakade på förra gången var delikatessen …

risråtta. Svansen ansågs som det bästa av det bästa. Men Skatan står nog över den smakupplevelsen i år. Något annat smått och gått … fast food  … som man köpte i ”kiosken” var små grodor på spett …

Också detta är något som Skatan kan vara utan …

Nu till Morgonrundan med StinaFina och sedan en söndagsfrukost med rostat bröd, ägg, marmelader och ost. Och så kaffe förstås.

Ha det …

Unterwegs – På väg

Det blåste 12-14 sekundmeter ute på Östersjön men ombord på färjan kändes det bara som en lätt skakning då och då eller  som om man var lite på lyran.

Både Alice, Pa, Skatan och Sonen klarade överfarten galant. Mannen och StinaFina sitter eller halvligger alltid i ”vilorummet” och sover. Mannen för att han har en lång dags färd mot natt framför sig och därför att han gått upp i ottan och StinaFina för att hon … sover bara.

Väl iland i Tyskland for vi någon mil till vår bokskog och  parkerade Golfen föra att gå ner till strandrestaurangen för att få lite i kistan innan färden söderut och också gå en vända med StinaFina i den fantastiska bokskogen där på Rügen, en fin ö som är första anhalten innan vi så  småningom kör  vidare till fastlandet och Stralsund via en hög otrolig bro … som man kan tro skall ta oss till himlen …

Här skymtar stranden mellan träden däruppifrån parkeringen …

Restaurangen var stängd (förstås) och skulle öppnas först den 1 april så det var bara att packa in sig och ta första bästa ställe som dök upp.

Det var en Burger King … fortfarande på Rügen. Burger King är ju Burger King vare sig man är i Sverige eller Tyskland.

Den enda skillnaden på Burger King i Sverige och i Tyskland var att man fick betala extra för ketchupen … om man nu ville ha det till pomme friten …

Vi tittade lystet på vagnen mitt emot som sålde grillade kycklingar men  det var ju ingenting för oss. Vi hade ju inte bestick och sånt med oss på färden …

… och sen for vi vidare på de ändläsa autostradorna med sina lastbilskaravaner  mot söder,

förbi Berlin … ännu mer söderut till Wittenberg där vi alltid övernattar på Piesteritzer Hof  som tidigare var bostäder för arbetarna till ett kemisk fabrik men nu renoverats och byggts om till hotell.

Vi fick en svit med två sovrum längst upp under taket med utsikt ner mot receptionen och restaurangen …

Storkboet på skorstenen till höger var fortfarande tomt på sitt storkpar som brukar häcka där. Sååå tidigt hade inte våren kommit till att de tyckt det var läge att slå sig till ro …

Medan vi var och åt väldigt goda pizzor i hotellets restaurang fick StinaFina sin föda från locket på sin matlåda … Vi hade glömt hennes kåsa …

… och Alice fick sin kvällsmat på sängen …

Väl framme i Bad Ischl gick vi som Skatan redan berättat en ljum kvällspromenad och åt en god österrikisk måltid och drack förstås en lagom kyld öl därtill.

Alice installerades på goldet där hon ligger bra (dagtid alltså)  under ”tygtavlan” tillsammans med StinaFina …

Vi har gjort flera turer på stan idag … plockat Bärlauch (ramslök) som vi åt till en omelett hemma med lite korv av starkare sort därtill … och så Gösser förstås. Alltid Gösser om vi får välja …

Ramslöken var liiite besk. Kanske skördade vi för tidigt?

Skatan plockade vårens första bukett vitsippor också på morgonrundan som fick pryda upp frukostbordet …

Som ni förstår har vi en behaglig tillvaro som Skatan nu berättat om lite huller om buller …

Vi har hunnit med ett första besök på stadens anrika konditori Zauner också förstås … och flanerat några gånger fram och åter på Esplanaden

Det är Traun som flyter genom Bad Ischl som skulle synas i bakgrunden men vattennivån var så låg så man får tänka sig …

Och nu ser Skatan i kors, Mannen snarkar tillsammans med StinaFina i soffan, den unga familjen sover så Skatan ger sig för ikväll …

Det är en dag i morgon också.

Vänner!

Den fullastade Golfen har nu ”anlänt målet” som GPSen mässade när vi anlände målet i Bad Ischl. (Förstår inte varför man egentligen skall ha GPS när man känner vägen så att säga … ).

Vi har installerat oss och är på G.

Inte just nu för alla sover sött och regnet strilar utanför fönstret medan Skatan sin vana trogen är vaken lite tidigare. Det ger henne  något slags aha-upplevelse detta mars-strilande men i morgon är det redan april och då brukar det vända … vädret alltså.

Resan har gått över förväntan bra. Alldeles utmärkt faktiskt. och vistelsen i Wittenberg likaså … här kommer säkert en och annan bild att läggas in … när Skatan väl kommer åt attiraljerna så att säga.

Igår kväll … då var det 16 grader plus och inget regnstrilande … gick vi en runda med Alice i barnvagnen, åt ett kvällsmål ute på Gasthaus och stöp i säng tidigt.

Tänk att man ändå är så trött fast man egentligen bara suttit på sin bak hela dagen …

Egendomligt.

Skåne mötte oss verkligen inte med något vårväder

Det blåste som bara attan och regnade … spöregnade …  när vi kom fram till Johannagården efter resan hemmifrån.

Det var  ”en bil kommer lastad” … Mannen, Skatan, Sonen, Pa, Alice och StinaFina i en alldeles vanlig Volkswagen Golf …  som körde upp på gårdsplanen och tömde sin last.

Finns det hjärterum så finns det stjärterum.

Idag är det bara mulet och blåser lagom … om det nu finns någon lagom blåst … i Skåne.

Vi gick i alla fall längst stranden en runda … som vi gör i ur och skur och idag när det  varken var ur eller skur,  gick vi förstås vår runda som vi brukade

(Stranden nedanför Furuboda … i horisonten skymtar Åhus )

Annars pratar vi och skrattar och äter och är tillsammans … och det är alltid sååå roligt att vara här och traffas igen.

Johanna och Pa kollar fotoresultat medan vi försöker samla ihop gänget och ge oss iväg …

… mot havet och stranden och blåsten

Till och med StinaFina och Coco är de bästa vänner … så snart de lämnar huset och är ute i Guds fria natur

Vi gick längs stranden med blåsten i ansiktet …

och genom furuskogen hem till …

Johannagården och några av hästarna som stod och väntade på oss.

Och nu väntar flickorna på att jag skall klä på mig och komma ut och se dem rida också … så … då gör jag väl det .,..

Johanna red barbacka på sin Trix och anmärkte på hans höga ”huvudföring”  … när hon såg bilden

och Ida hoppade så småningom med sin unika Unique och anmärkte på något annat som inte var bra …

Mormor Skatan tyckte förstås allt var alldeles perfekt och häpnade över dessa  flickor och hur de kunde hantera sin bjässar till hästar.

Nu skall mormor och farmor Skatan knyta sig. I morgon bär det av ytterligare söderut och vi måste vara i Trelleborg senast klockan sju. GPS:en säger en och en halv timme … men man kan ju hamna i någon slags måndagsrusningstrafik så …

Det är bäst att ha god tid på sig.

Ses om några dagar … då från Bad Ischl …

Det börjar brinna i knutarna

Om några timmar kommer Sonen, Pa och lilla Alice hit för att bo över natten.

Och i morgon startar vår långa resa ner till Bad Ischl via skåningarna i Yngsjö.

Och Skatan har inte ens börjat packa.

Det är inte riktigt sant. Påskäggen till skåningarna och örebroarna  är klara och packade men det är allt. Och ansjovis och sill är inköpt till påskens måltider i Bad Ischl..

Så nu gäller det att sätta fart.

Det skall bli så himla kul att visa Sonen och Pa hur vi har det i Bad Ischl. Sonen har varit där tidigare men inte i lägenheten och Pa har aldrig varit ”utomlands”. (Hon ääär ju utomlands hela tiden än så länge här i Sverige men om ett år är också hon svensk medborgare.)

(Östersjön på stranden nedanför Johannagården i Furuboda, Yngsjö)

I Yngsjö stannar vi till måndag morgon då vi fortsätter vår färd söderut till färjan i Trelleborg mot Sassnitz och så vidare och så vidare…

(Lutherstadt – Wittenberg)

Vi gör vårt vanliga stopp i Wittenberg men tar hela resan mycket lugnare förstås med många pauser och stopp. Alla skall må bra. Även Skatans ben. Och Alice som behöver sträcka ut sig ibland kan man tänka. Och StinaFina.

(Bad Ischl)

När vi väl är hemma igen efter påsk dröjer det inte många dar för Skatan innan det bär iväg till Thailand med Pa och Alice en hel månad  för att hälsa på mormor Gai och komma till värmen och solen. Först till  byn nära Roi Et

(Ett hus i byn som jag inte kommer ihåg namnet på, Pas hemby)

och sedan på Koh Samet en ö som inte ligger sååå långt från Bangkok.

(Strand på Koh Samet)

Så nu vet ni Skatans närmaste planer …

och nu får hon verkligen ge järnet …

Kanske ses vi här i natt eller tidigt i morgon bitti. 🙂

Innan den långa färden startar.

Min bärbara tar jag med till Ischl men inte till Thailand förstås. Där vimlar det av internetcafén … åtminstone på Koh Samet så en och annan rapport lär komma också därifrån …

Men det dröjer innan dess …

– Ursäkta … tusen gånger om

Skatan är verkligen ledsen över det ovårdade språket, alla svordomar och utbrott i morgonens inlägg . Men som sagt  … hon ber tusen gånger om ursäkt.

Fortsättningen på dagen blev angenämare. Mycket angenämare.

Mannen fixade till det hela och betalade biljetten med sitt kort … tåget kom punktligt och solen lyste från en blå himmel och alla var glada i Stockholm.

Nollåttorna  har bara så himla bråttom … Det är det enda.

Men Skatan lät sig inte påverkas utan strosade runt. Eftersom hon åkte med ett senare tåg blev det inte tid över för museibesök men fönstershopping förstås. Och inte en enda frestelse föll hon för. Annat än för böcker.

(Solen lyste på slottet som laddade för någon skidtävling … )

(Och på Operan … )

På Drottninggatan, alldeles i början när man lämnat Gamla stan och passerat förbi riksdagshuset ligger en bok- och pappershandel, Bok & Bild  som har alla böcker och alla böckerna är mycket billare än någon annanstans. Det är en väldig ruljans där. Fullt med folk och trångt och byschigt med böcker, böcker, böcker överallt.

Skatan hittade tre pocketböcker á 52 kr styck och betalade för två. Inte dåligt va?   Hypnotisören av Kepler, som ju alla har pratat om ett tag,  Barbro och Ruffa  Alvings Bang om Bang och så en helt underbar bok som Skatan redan kommit halvvägs in i som heter No och jag och är skriven av en fransyska,, Delphine de Vigan. Skatan tänker inte säga ett ljud om den förrän hon har läst den helt klart … men en sak kan hon säga  … som sagt … det är helt underbar.

Skatan tog tunnelbanan till  Söder och steg som vanligt av vid Hornstull, gick till kondiset i närheten av pappas äldreboende och åt en paj till lunch som väl inte var så mycket att hänga i julgranen. Men julen är ju över för längesen och Skatan struntade i den uteblivna kulinariska upplevelsen.

Sedan inträffade något som kunde ha blivit fortsättningen på de där  Makternas försök att kullkasta allt. Skatan  hade ätit, läst lite, betalat för sig och hade promenerat upp till grinden på äldreboendet och skulle just slå in koden … då hon upptäckte att hon glömt handväskan

Panik!

Haltande, linkande, zigzackande mellan isfläckarna tillbaka till kondiset … med hjärtat bokstavligen i halsgropen … hon höll på att kvävas av skräck eller dålig kondition … men där hängde den,  väskan, i alla fall precis  som Skatan  hade hängt den och hennes avätna tallrik stod också kvar … ingen hade rört något.

Pust!

Det blev en liten intervallträning helt till skänks för Skatan. Kunde behövas efter den där pajen kan hon tillägga.

Eftersom Skatan rest upp till Stockholm enkom för pappas räkning den här gången, placerade hon de inköpta solgula tulpanerna i den stora tennvasen som hon sett alla år därhemma … mitt på bordet, drog fram en stol och hade för en gång skull nästan all tid i världen att bara sitta där tillsammans med pappa och prata. Inga inplanerade möten med någon ”healer” eller tandläkare eller någon annan heller …

Och pappa har alltid något nytt och roligt att berätta om sitt liv där ”på hemmet”. Nu hade han nyligen varit på Herrklubben där de har frågesport … något han egentligen inte tycker är så spännande (eftersom han är bland de piggaste där) men han är svag för Helena  som är svag för honom och lockar dit honom. Och det kan Skatan förstå. För det kommer alltid någon liten anekdot till ett svar på en eller annan fråga. Som den här till exempel när man hade svarat på vilken flod som flöt genom Rom … Tibern är ju svaret, förresten.

På 1860-70-talet befann sig Ibsen och andra unga lovande författare i Rom och en dag möttes ett gäng vid Tibern för att äta tillsammans på en taverna. När det skulle betalas kom kyparen med en räkning för alla. – Nä, var och en för sig. Men kyparn förstod inte. Då kom Ibsen ihåg en sentens ur Dantes Divina Comedia  … ungefär :  ?? uno per se, per tutti il cielo. – Var och en för sig, för oss alla himmelen.

(Ibsen – Lithographie de Frank Wedekind (1864-1918) – Théâtre Ibsen de Vienne, Autriche, juin 1898)

Så redan på den tiden ville man spalta upp notan. Det är nog väldigt nordiskt att göra så. I Österrike till exempel, brukar man alltid få en enda räkning och oftast är det också en som betalar  … och så turas man om.  Eller räknar ut i efterhand, vad var och en skall pröjsa.

Ja, det var en fin dag i Stockholm och hos pappa och nu sitter hon här igen … och kan inget annat … eller vill för den delen.

Vi fick förstås slinka in och slingra oss med i Vasalopps-ormen

som ringlade förbi Borlänge… ganska så snabbt ändå … på sin väg hemåt,  söderut och mot Stockholm när det var så dags för oss också att ställa kosan hemåt igen. Från Borlänge och lilla Alice … och Pa och Sonen.

På kvällen innan Borlängebesöket hade Skatan fångat solnedgången  med sin kamera genom köksfönstret … det var nästan så hon trodde att det brann …Den solnedgången varslade också den om att våren är på ingående. Eller?

Vasaloppet är liksom startskottet …

Ingen riktig namnskylt hade den lilla familjen ännu fått upp … men det dög bra ändå. VI visste ju vart vi skulle …

Det var Pa som hade skrivit den och satt sin mans namn överst … hmmm … Skatan måste nog ta ett snack till där med henne …

Vi hamnade ”mitt i maten” för lilla Alice … Hennes måltider intas mest på golvet … tidigare liggande i sin mammas knä … nu sittande i en sån där sitter …

Inte skulle Skatan orka stå så där på huk … genom en hel måltid …

Inte i dagens läge i alla fall. Som är bättre än gårdagens … men utan de där pillerna skulle hon aldrig klara det … Än så länge.

Vi åt gott och umgicks och hade en trevlig kväll med ganska så tidig natt.

Mannen hjälpte  på söndagen   till att sätta upp takkronan som Svägerska I bland annat ”skickat med” …

(Är den inte fin?  Kommer från svärföräldrarna … vi hade en likadan i Skatans föräldrahem som nu hänger hos pappa förstås)

… och Skatan fick förtroendet att alldeles själv ta en tidig söndagspromenad med Alice …

Men först skulle hon bytas på … och

byltas på  … och

packas in …

På vägen in till centrum fick Skatan syn på ett riktigt skatbo  i ett träd längs vägen …

och tänkte att det kanske kunde vara något för henne … att bo i om hon skulle vilja flytta tillbaka … men i samma ögonblick upptäckte hon  att det redan var upptaget, bebott …

av familjen Koltrast … ni kan skymta Herr Koltrast på förstukvisten …

Ett skatpar som hon gärna hade velat byta ett par ord med … tog till flykten när hon närmade sig. De är allt lite ”strama” de där Borlängeborna … släpper inte gärna in nån utsocknes över bron … så att säga. 🙂

Skatan och Alice i vagnen tog i alla fall en sväng genom ett söndagstyst och -stängt Borlänge, rundade Sveatorget och tog Vattugatan ner mot teatern, Maximteatern … där Skatan haft roligt många gånger åt Nyårsrevyer, filmer och annat skoj …

passerade en katt som lojt låg och solade och knappast ens slog med svansen och den nyfikna Skatan …

när hon närmade sig med kameran i högsta hugg …

◊ ♣ ♥ ♦

Inget besök i Borlänge utan en fikastund i Baggbo … hos Pas moster Janta och Per … och spelhålan.

Det blev dock inget spel denna gång men  ytterligare påbyggnad på midja hos Skatan … men idag är en ny dag med nya tag så …

… så StinaFina … Here she comes … dags för Morgonrundan!

Mannen … kors i taket … bjöd Skatan på middag igår

Och det var en middag det!

Gekochten Rindfleisches mit Apfelkren und g’reaste Erdäpfel

(Bild: http://www.stockfood.ch/results.asp?txtkeys=Tafelspitz)

(Kokt nötkött med ”rivet och blandat äpple/pepparrot” och rostad potatis)

Allt stämde utom ”g´reaste Erdäpfe”l. Skatan fick potatismos till istället.

Och allt hade tagits tillvara … som brukligt är

Så …

som förrätt fick Skatan grönsakssoppa med grönsakerna som  kokats sisådär tio minuter i buljongen från det kokta köttet.

Åååh  .,, *suck* … aaah …

Tack!

(Egon Schiele)

På onsdag flyger Skatan till Österrike och Bad Ischl … alldeles mol allena …

Åååhhh … *suck* … aaah …

Det skall bli sååå skönt …  och lugnt … och gott …

Mol allena …

*suck*

Som en grå mur

… stod han där på vägen efter backkrönet i mörkret, dimman och i regnet .

På min sida av vägbanan.

Tvärnit en halv meter från bakbenen.

Motorstopp.

Ingen projektil kom farande bakifrån.

StinaFina  hade säkerhetsbältet på.

Kameran, väskan och Gott och blandat i en salig röra … på golvet fram.

En älg!

Skatan satt en lång stund som paralyserad och klamrade sig fast vid ratten.

En älg!

Idag är det Dax … Skatan, Mannen och StinaFina flaxar till Stockholm …

och Restaurang Momma

på Renstiernas gata … på Söder …

(Foto: robin rubmick)

Det är fest … fest … Bloggfest

Och nu gäller det …

Ikväll koras Sveriges bästa 50plus-bloggare .

Om  det inte är fjärilar i magen som Skatan känner … var skulle dom kommit ifrån så här års? …   så har det åtminstone smugit sig ner en liten skatfjäder under natten,  som ligger där och kittlar … inte helt behagligt … men… åååhhh …

Det är sååå himla spännande.

– Ska StinaFina verkligen få följa med? undrar du säkert.

– Neeej, det förstås. Hon får bara följa med till Stockholm och vänta hos vännerna som vi skall övernatta hos,  som bor alldeles i närheten … där i den flashiga stadsdelen SoFo – hetast i Stockholm

Hur som … Skatans tankar är ännu inte presenterade på Daxbloggen som en del andra bloggares.  Det gööör kanske inget för röstningen är ju avslutad för nästan en hel vecka sen  … men är det ett omen?  Om vad … i så fall?

Nu skall jag gå in och ”lägga en stjärna” … Äsch, det kan ju inte Skatan så hon får vackert ge sig till tåls till i kväll.

Håll tummen!

PS! Skulle nu inte Skatan vinna … så har hon ”vunnit” ändå. Ända sen hon blev nominerad – av vem? – har hon känt sig som en vinnare. Hon har vuxit och känner att hennes blogg inte bara är ett krax krax krax … inte bara ger henne själv glädjen att skriva … utan också verkar ge andra … många andra … lust att läsa.

Så …  hur som … är Skatan inte så lite stolt.

Och  ”några strån till stacken” har hennes kraxkraxkraxande också bidragit till:

7. Som grädde på moset skänker vi, för varj nytt inlägg under tävlingsperioden, fem kronor till organisationen Ecpat som arbetar med att stoppa barnsexhandel och trafficking!”

Skatan har räknat efter hur många Krax hon droppat sen dess … Riktigt säker kan hon ju inte vara för hon upptäckte ju inte att hon vaaar nominerad förrän hennes  allra äldsta bloggvän Skogsnuvan,  gjorde henne uppmärksam på det. Men så här ser det ut …

Från nomineringen fram till finalplatsen:  38 inlägg

Från finalplatsen till idag: 38 inlägg + det här = 39 inlägg

38 + 39 = 77 * 5 = 385

Trehundraåttiofem kronor till Ecpat. Blev det.

Skatan flyger aldrig så långt att inte stjärten följer med

Det är en av finalisterna, Ingrid som skriver om Livet på Stenstugu i en annan kategori i bloggtävlingen  – tack och lov –   🙂  som har skrivit orden här ovan  som nu blivit Skatans tankars innehållsdeklaration och får ståta i sidhuvudet.

Rösta på Ingrid i kategorin Övrigt och på Skatan i kategorin Personligt hääär, uppmanar jag helt skamlöst …

Så sant som det är sagt.

Ligger i startgroparna

Tåget  till Stockholm går klockan åtta.

Och där,  i Stockholm, skall Skatan stanna över natten … utan dator … för hon skall  förutom att besöka ” the healer ” och pappa förstås  … också få de nedre regionerna omskötta av sin ”jättebra” läkare.  … Sedan skall Skatan gå  på Tjejmiddag (hmm … tjej och tjej).  Nåväl … vårt matlagningsgäng har träff hos en av kvinnorna (hmm … ) och jag skall bo kvar.

Sista tåget hem  går ju så ohemult tidigt.

Jag veeet att där inte finns någon dator som jag kan smita mig till.

Men … bara för att jag inte påminner er heeela tiden nu när jag är bortrest,  vill jag bara också …  än en gång … uppmana:

GLÖM INTE ER DAGLIGA RÖST!

StinaFina får i alla fall stanna hemma. Det kan inte vara kul för en liten StinaFina att flaxa runt som hon har gjort i höst. Mannen och hon får gå Morgonrundan utan mig.

Och ha det lugnt och skönt och flaxfritt.

Skatan och StinaFina flaxar hem idag

Det är Skatan som flaxar hemåt igen … idag om några timmar. StinaFina hänger bara med.

Men nuuu … nu skall Skatan stanna ett tag på samma plats.

Bara göra dagsutflykter till Storstan, till Örebrooo på dop, till … till …

Och StinaFina skall äntligen få lite ”lugn och ro”. Alldeles själv med Husse och Matte.

8394_9853_19

(StinaFina på språng. Skatan har målat henne i akryl för några år sedan …)

Skatan är på flax igen

Just nu sitter Skatan hos sin syster. Hit har Mannen och hon rest för att lämna StinaFina ett tag. Vi åker till Österrike i morgon. Skatan kommer hem till Sverige på måndag medan Mannen stannar några dagar till. Hon  hämtar StinaFina och flaxar vidare till Borlänge och lilla Alice  Henne har Skatan inte sett sen hon föddes den 21 augusti. Så ni förstår att det blir ett spännande flax. Inte det till Österrike den här gången utan det till Borlänge förstås.

PAUS  alltså … till dess …

Ha det!

Fyrtio år idag …

… har Mannen och jag varit gifta.

Bild013

Då, den 1 november 1969 gifte vi oss i Lidingö kyrka.

Det var en fin höstdag … till att börja med. Bröllopsfesten hölls på Gåshaga Värdshus … .

Bild009

och vi höll inte på att komma hem.

Den värsta höststormen i mannaminne härjade.

Den värsta före Gudrun …

Det blixtrade, mullrade, åskade, snöade, regnade och blåååste … Träd låg över vägen. Hustak hade blåst ner i Stockholm, byggnadsställningar rasat …

Det började bra.

Stormigt.

Kunde liksom inte bli mycket värre.

Amman

Och så kom vi då till Amman på den femte dagen.  Staden, som precis som Rom, vilar på sju kullar …

Amman(Bilden har jag hittat ”på nätet” men jag har liknande i min dator som ju är ”på vift”)

Innan incheckningen på hotellet gjordes en avkortad ”city tour”. Vi var så himla trötta.

Jordanien har tagit emot mest palestinska flyktingar i världen (ca 2 miljoner) , tror jag. Det finns jättestora trånga flyktingläger ”mitt i Amman”… det kan vara en del av det som syns här på bilden ovan.

Så det gäller att inte ”höja rösten när man pratar med frugan, anmärkte Abdullah, vår fine guide … som med känsla pratade om Israel och Mellanösternproblematiken.

Men den tänker inte jag prata så mycket om. Att den var allestädes närvarande kunde man inte undvika att märka . Integrerad i vardagen i Jordanien, helt enkelt.

hotellet blev det snabbdusch och lite vila innan vidare äventyr …

Det visade sig att på just det hotellet hade en självmordsbombare  tagit sig in och utlöst en bomb mitt i en bröllopsfest som hölls där. Och massor av människor omkom. Bland annat en granne till Stellan som hade suttit 7 år i isreliskt fångenskap, släppts och varit med i förhandlingarna med Arafat och Clinton i Camp Davies … och nu hade fått en välförtjänlig pension. Och så hände detta. Vi skall också komma ihåg att det är stora skillnader på tro inom den muslimska världen. Allt är inte svart ellre vitt.  (Hotellet var det mest ”slitna” av våra hotell. Men matsalen var den finaste och alldeles nybyggd … av förklarade skäl).

Vi var  inbjudna till Stellan och Hania som hade en fantastisk våning på en av Ammans sju kullar med en vidunderlig utsikt över stan. Man hade haft sån tur att tomten mittemot inte fick bebyggas av ”arkeologiska skäl”.  Vi minglade och pratade och beundrade den vackra våningen …  (här skulle jag vilja haft mina bilder ).

Sedan bar det av till kvällens huvudbegivelse: Middag på the Royal Automobile Museum med privat visning av kurator Mr. Gargour. Skatan tog bilder på Harley Davidson från 1900-talets början, som jag kommer förevisa i sinom tid, förhoppningsvis, och nöjer mig med bilder som jag lånat från Mannens klasskamrats hemsida … vilka ju inte heller går av för hackor.611757-gQrdX

611760-wSS14

611763-EzIgF

Fyrarätters (eller var det femrätters) middag avåts där bland alla bilarna innan vi återbördades till vårt hotell … där vi somnade ”ovaggade”.

Var så säker.