Vad blev det nu av min storstilade planerade dag … Vad uträttades?
Det bidde … det bidde en tumme*
Morgonrundan som vanligt, helt klart.
Inga snöflingor som jag låtsades att det var i mitt blogginlägg. Men vassa isiga snönålar som stack mig på all bar hud …
Och som det blåste.
OK … det var det, det. Morgonrundan.
Tvätten OK. Tvättad och klar.
Men sen.
Jag höll på timmavis med den förb-e datorn.
Trots att jag till exempel (med Mannen som vittne) ordentligt skrev in att programmet skulle presenteras på svenska, inget annat, på mitt modersmål s v e n s k a … presenterades … likt förb-t … all text på engelska.
Här svärs det som ni märker … som aldrig förr.
Det där med språket fick jag välan ta då … men sedan skulle ju också datorn anslutas till det trådlösa nätverket.
Det gick inte. Inte ens med förenade krafter.
Jag lämnade eländet och gick och la mig. Mannen fortsatte sina försök.
När jag kom ut här i vargtimmen, vid halvfemtiden. stod det på datorskärmen att rekonstruktionen hade misslyckats … sätt in CD 1 och börja från början.
F-n …
Börja om från början.
Det gjorde jag. Och där är jag … fortfarande utan dator. Ja dator har jag men ingen kontakt med yttervärlden och nätet.
Jordanien-sidan … den ännu inte avslutade … är fortfarande inte avslutad.
Så är det …
Men idag är det en ny dag.
Hoppas att Bes2Serve, den partner som HP föredrar och jag anlitat och köpt rekonstruktionsskivorna av för dyra penningar, har svarat på mitt mer än ilskna mail …
* Ni minns kanske sagan om den lille herrn som hade en bit tyg, som han ville göra en rock av och som han gick till Mäster skräddare med, och frågade om denne kunde sy honom en rock.
Jo, den kunde Mäster skräddare, och när blev den klar? Om lördag. Då kom han tillbaka och då fanns beskedet att det bidde ingen rock, men det bidde ett par byxor, dvs. om lördag. Då dök den lilla herrn upp igen men då sa Mäster Skräddare att det bidde inga byxor, däremot en väst. Och lördagen därpå blev det ett löfte om en mössa, som efter ännu en vecka senare bidde ett par vantar. Till slut bidde det bara en tumme.
Skatans tankar 
En sketen datortumme, efter allt detta slit…
Stäm dom jävlarna!
(som du märker skräder inte heller jag orden denna novembermorgon, jag lider med dig och kramas på avstånd)
Peace in mind! Ja det är verkligen så att man kan bli tokig. Hade jag bott ”over there” hade jag stämt dom jävlarna … helt klart. 🙂 Kram!
Tekniken är ju ett under när den funkar.. men så ofantligt ångest, irritations och ilskeskapande när den inte gör det och när man försöker få kontakt med nån som ska hjälpa en och hamnar i förinspelade rösters val-av-siffer-träsk. Aarrghhh för att uttrycka mig som Tarzan
Ja när man håller på med data är det mer regel än undantag att det krånglar. Lycka till
Loll! Det värsta är att det inte ens finns något telefonnummer att ringa till. Och nu nu kan jag inte ens använda mitt tangentbord … Ännu ett argt mail har skickats … så … nu får jag lugna ner mig ett tag.
Kramar!
Skogsnuvan! Tack tack. Lycka blir det inte tal om … idag heller, verkar det som. Kram!
PS! Jag har mina utbrott här och på mailen från Mannens dator … Tur i oturen att den finns och fungerar i alla fall. DS
Det är enda gångerna jag tappar humöret och svär…när datorer krånglar. Jag känner mig så utelämnad till någon annan i dessa situationer. Eftersom jag inte kan och inte vet var jag söker felet.
Britt! Jag är fly förb-ad för tillfället. Tittar inte åt dator-skrället. Känner mig helt hjälplös. Väntar på att Mannen kommer hem och tar över … Kram!