(Skatan har målat denna krysantemum själv … för några år sen)
Britt, en av mina ”… nära till hands”-bloggvänner fick mig att ”haja till” genom en av sina kommentarer:
”Och jag har missat storheten med all den musik du skriver om. Jag hoppas jag hinner lyssna ikapp innan mina dagar är slut på denna jord. Det finns så mycket musik, litteratur,konst, teater, musikaler, filmer som jag ännu inte hört, läst, sett.”
Hon fick mitt hjärta att ta ett litet skutt … att förstå och inse just detta. Att jag aldrig kommer att ”hinna ikapp”. Att jag kommer missa massor. Att det förstås alltid varit så. Men att det nu är värre. Känns värre.
Globaliseringen … medierna … internet …
Vi blir fler och fler. Vi har alltid blivit fler och fler men … nu määärks det, liksom.
Och det produceras ny musik, nya musikstilar, författas nya romaner, biografier, diktas poesi och målas tavlor för fullt … heeela tiden.
Böcker, musik, tavlor, poesi. Som jag inte ens vet författas, komponeras, sjungs, spelas in, målas, diktas …
Och snabbare snabbare snabbare går det … Tycks det gå …
Eller så har det alltid varit så.
Nej, det har inte alltid varit så. Världen har vuxit och vi har fått del av så mycket mer.
Och vi vill bara ha mer och mer och mer.
Och det finns alltid mer och nytt av musik, litteratur, konst, teater, musikaler, för att inte tala om filmer (Skatan ser jättelite på film).
Vi kommer aldrig hinna ikapp eller ens ”konsumera” det som redan finns.
Antingen får man bli nörd och ”snöa in sig”, specialisera sig på en viss sorts musik, en viss sorts konst, etc etc. Då kanske man hinner med en bråkdel.
Eller så får man som Skatan gör idag, flaxa och kraxa och ”snappa upp” än här än där och ”nöja mig med det” …
N Ö J A S I G M E D D E T . . .
Skatans tankar 
Jag tycker nästan det är en lättnad att inte hinna allt! Däremot en fantastisk känsla att utbudet är stort. Visst kan det innebära stress men det tar jag med ro. Snappar upp lite här och där som du gör för det finns mycket i utbudet som jag ite gillar!
Kram!
Du! Vi får välja helt enkelt. Om vi ska uppfatta oss som nöjda med en lilla del vi faktiskt hinner/förmår ta in, eller om känslan av otillräcklighet ska få förlama.
Tack för alla inspiration, för att du alltid förmår hålla dina tankar på en nivå där alla kan hämta sin beskärda del.
Du är rik, och jag älskar att läsa dina ord:)
Znogge! Visst är det så. Att man inte skall låta sig stressas bara för att utbudet är stort. En del gillar man helt enkelt inte … för mig är det främst den här jäktiga elektroniska clubmusiken (kallas den så?) med sin entoniga rytm och musik och en del av det nya blir man genuint glad över att ”ramla över” och behåller i sina gömmor. Och sen har man ju sin ”ungdoms” musik som står sig och fortfarande förnyar sig: Joan Baez, Bob Dylan, Donovan, Rolling Stones… och jazzen: Coltrane, Miles Davis, Lous Armstrong, Gerry Mulligan … Det finns brunnar att ösa ur… och sen litteraturen … nej … nu ger jag mig. Kramar!
Peace in mind! Jag är nog inte så stressad som jag lät här i inlägget. Egentligen. Man kan inte mer än läsa … det som fångar en och se … det man ser och lyssna till musiken. Tack för det fina berömmet om mina ord 🙂 I love you too, säger man på engelska lite blygt … men jag drar till med svenskan: Jag älskar dig också. 🙂 Kram!
Stoppa världen jag vill hoppa av! Så kan man känna ibland och speciellt inför alla val man ska göra ständigt ständigt. Man får väl slå dövörat till så man inte blir för splittrad.
Vilken fin tavla. Har du slutat måla föresten?? Eller rättare sagt när ska du hinna?
Jag blir lite ledsen när jag inser det…att jag kommer missa så mycket bra, så många storheter. Jag förstår ju också att det är omöjligt. Jag får försöka njuta av allt när det ramlar över mig av en händelse 🙂
Skogsnuvan! Man får slå dövörat till … (det kanske förresten är dövt på riktigt … har inte fått svar än på proverna) 🙂 . Nja, jag har inte slutat … men har svårt att komma igång. Igår började jag så smått på en idé jag har. Får se hur snabbt jag får upp grejerna bara. Kram!
Britt! Man får, som Skogsnuvan säger, försöka nöja sig med det som ”ramlar över en”. 🙂 Kram och tack för tangegångs-tipset till inlägg.
Egentligen har det alltid producerats massor, det är bara att vi har andra möjligheter att tekniskt sprida faderullan idag. Tänk när Mozart satt o komponerade ett stycke, notor skrevs förhand, en orkester spelade….. just i den stunden var det ingen annan de som kunde närvara just då och där som visste att musiken fanns. I dag kan du sitta hemma och spela in nåt och fem minuter senare ha spritt det över hela världen med myspace, youtube och facebook.
Vi får selektera, leta i sakta mak, vår egen. Lyssna på tips av vänner, glädjas åt slumpen att finna något nytt man gillar, glädjas åt att höra samma gamla sång ännu en gång. Vi behöver hinna detta lika lite som vi behöver hinna något annat i livet.
Du skulle kunna njuta av bara en bok, eller en skiva hela livet och vara fullständigt lycklig med det! KRAM i sökandet… och trevlig helg!
Man kan ju inte gilla allt heller, har blivit lite mer så med åren tycker jag att man står för sin egen smak. jag har försonats med att jag (tyvärr?) inte gillar operor o annan ”fint klassad” musik och vissa klassiska verk stressar mig mer än lugnar av någon konstig anledning. men inte gör det mig till någon sämre människa! Med åldern vågar jag mer stå upp för vem jag är o vad jag gillar än att göra andra till lags! Kram