Skatan kom in på slutet av Skavlan-programmet.
Thåström sjöng …
När jag såg honom där på sitt Thåström-vis klamra sig fast som en drunknad runt micken, strutta fram och tillbaka medan han sprätte med fingrarna och spänd som en fjäder var tillbaka igen hos micken som han greppade … blundade jag.
(Videon är Thåström som sjunger men inte Thåström hos Skavlan)
Han såg ut som en inspärrad fågel.
Eller som Stefan Holm som i koncentration vankade fram och tillbaka före Hoppet och viftade med sina fingrar … strök sig över ansiktet, tittade upp, tog sats och … hoppade.
Men Thåström var som en inspärrad fågel.
Skatans tankar 
Thåström ska lyssnas på inte ses. Jag blundar också ofta när jag lyssnar på Thåström. Han stör som sin egen musik med sitt nervösa kroppsspråk.
Britt! Det var så tydligt i Skavlan-programmet där det var trångt … Som en fågel i en bur … flax flax … Kramar!