Så tidigt var det ju inte. Och alldeles alldeles folktomt.
Men det var förstås söndag och första advent när StinaFina och Skatan gick Morgonrundan.
Uppe vid Renstiernas gata vände hon sig om och såg tillbaka på den tysta och tomma Bondegatan med Skatteskrapan i fonden …
Och det var lika folktomt åt andra hållet vartåt Skatan och StinaFina ställde kosan …
När vi kommit ner till Duvnäsgatan sökte vi oss uppåt mot höjden och de söta röda husen på Åsögatan med utsikt över heeela Stockholm. Först österut där de gamla husen ligger högt ovan de framrusande bilarna på någon genomfartsled …
Sedan norrut mot Djurgården och Gröna Lund …
Vi vände sakta tillbaka … skymtade Globen långt långt därborta söderut …
Innan vi lämnade de röda små 1700-talshusen och en av Söderns höjder för att ta oss till en annan
och gick mot Sofia kyrka – klockan hade hunnit bli halv nio i alla fall –
stötte vi på en kompis … en annan skata. Men hon var inte så morgonpigg och ville inte kraxa med oss … Hon ville knappt vara med på bild …
Nästan ”hemma” … vid trappan upp till Vita Bergen kom en man nerför den med sin boxer …
– Tjeeena, Boxarn, sa Skatan till boxern och tänkte på Halvar och hans kompis Boxarn …
– Hur kunde du veta det? svarade mannen på äkta södermål …
– Jamen , är det inte en boxer då, sa Skatan.
– Ha ha haaa, jovisst .. men han heter faktiskt Floyd också … ha ha haaa …
Skatan och Hockey-Berra, som mannen kallades, pratade en lång stund om Södermalm … om dialekter … Han hade en gård uppe i Nås i Dalarna också som han haft i många år. Dagen innan hade Hockey-Berra varit på My fair Lady. Han hade inte ”retat upp sig” men ändå ”stört sig” lite på det överdrivna södersnacket som Eliza körde med innan hon lärde sig ”tala fint”. Och Skatan berättade om Sonens breda dalmål … som han alltid överdriver när han besöker Stockholm och sitter på lokaaal. Varför alla lite ”töntiga” i reklamen oftast talar dalmål, många eftertänksamma talar norrländska osv osv.
Vi pratade om dialekter som sagt, ett troligen utdöende fenomen i det svenska språket. Eller?
StinaFina nosade avmätt på Floyd och var inte överdrivet intresserad. Inte som matte Skatan … i alla fall … som ju snackar med alla hon får en chans att snacka med …
Fast inte var Hockey-Berra så nödbedd han heller …
PS. Skatan har faktiskt fått berättat för sig … att det mest är ”gamla kärringar” som slår sig i slang med vilt främmande karlar. Aldrig ”unga kärringar” (om de inte har annat i tankarna). Det kanske ligger något i det? Vi kanske kan dra igång en liten diskussion om sanningshalten i just detta påstående. Har Du erfarenheten att ”gamla kärringar” ger sig på vem som helst och snackar skit? Eller kan det bara vara Skatan? Som gör så. DS
Skatans tankar 
Som hundägare kan man prata med alla! Oavsett ras och åder 😉
Kram
Znogge! Visst är det så. Det värsta är att jag överfaller en del och pratar, kraxar, även när jag ”glömt” StinaFina hemma.
🙂
Kramar!
Härliga stockholmsbilder!
Stora B! Visst är det fint i Stockholm. Speciellt på söder … Och innan staden vaknat riktigt och är tom på springande människor … Kram!
Verkar som om det blev en rejält lång promenad och visst tror jag att äldre människor över huvud taget har lättare att ta kontakt med andra. När man var ung kunde dom tro att man stötte på dom men gamla tanter som du och jag är liksom ”tjufritt” (tror dom i alla fall). Härligt att det fortfarande finns dialekter. Det ger ju tillvaron lite mer spänning.
Skogsnuvan! Tror dom i alla fall *fniss*.
Kramar!
I så fall har jag alltid varit gammal kärring för jag pratar alltid med allt och alla…gammal som ung…kvinna som man. Tyvärr misstolkas det ibland som om jag flirtar…men det gör jag inte. Jag är genuint intresserad av att prata med folk. Man lär ju sig så mycket varje gång man får sig en pratstund.
Britt! Du och jag borde verkligen träffas IRL nån gång. Så lika i just detta. Många tror man flirtar, som du säger. Men det är ju en genuint intresse för människor och att just prata med dom. Jag har också alltid varit så´n men ”snitsade” till frågan för jag tror också att man har ännu lättare att närma sig och framför allt att få gensvar ju äldre man blir. Man är ju inte hotfull, liksom. 🙂 Kramar!
Härlig promis ni fick:) Sen är det så…att jag också är en sån där kärring…snackar med alla…kommeterar, berömmer eller bara pratar på…kidsen är måttligt roade, mannen har lärt sig. Men vore man inte sån hade mycket kul gått en förbi, eller hur?
Så om vi mötts där mitt mörkret med varsin hund/hundar hade vi nog stannat till o pratat med varann.. Lite kul tanke.. Tror man vågar mer när man blir lite äldre?! Dottern har kommit hem idag härligt. Mamman är extra glad o nöjd, fast dagen varit lång.
Peace in mind! Det är härliga promisar 🙂 på söder. Samma här. Mina vuxna barn är måttligt roade men efter 40 år har Mannen också här lärt sig. Jag har träffat på mycket kul folk på det här sättet. Både här och utomlands. Kramar!
Ingrid! Självklart att vi hade gjort det. 🙂 Skönt att ha dottern på hemmaplan förstår jag. Kramar!