Vilken dag!

För det första vaknade jag förstås och eftersom jag legat på soffan hos Sonen eftersom Sonen intagit ”min säng” som är av hårdare virke än den äkta,  så vaknade jag långt ifrån utsövd.

Halvdöd, kändes det som.

På Morgonrundan fick jag sällskap av  … förutom av StinaFina  förstås … lilla a. Vi gick längs gator som frusit på genom Bergslagsbyn ner till gamla kvarter i Forssa till Gammelgården  förbi Domnarvsvallen och tillbaka hem igen.

Sonen hade sovit men vaknat och hade jätte-, jätte-, jätteont. Innan värktabletten verkat tog det en stund och frukosten förvandlades till brunch.

Vi laddade.

Klockan två skulle budgivningen på det lilla radhuset, som Sonen och Pa så gärna ville ha, börja. Och eftersom Sonen var ”ur gängorna” hade Skatan åtagit sig uppdraget.

Redan utgångspriset var högt. Men avgiften var låg för bostadsrättsradhuset så … När budet kom till oss hade det höjts med 10 000 spänn. Vi kontrade med lika mycket och så var ”spelet” igång.

Hela eftermiddagen fortgick sms:andet tills det var två kvar och Sonen var en av dom.

Vi höjde hela tiden med lika mycket och snabbt. Knappt hade vi fått ett motbud så lämnade vi vårt. Alltid lika mycket upp. Inga variationer. De andra försökte med skrämseltaktik och höjde plötsligt dubbelt upp mot förut. Vi lunkade på med samma summa upp. Varje gång.

Utmattningstaktik.

Som lyckades.

Men då hade priset på radhuset stigit till … ja, till en osannolikt hög siffra. Det har hänt saker på bostadsmarknaden. Inte bara i Stockholm utan även här i Borlänge. Men vi hade bestämt en gräns som  a b s o l u t  inte fick överskridas redan innan vi började budgivningen. Det var bäst så för man greps verkligen av ”spelet” och ville inte ge sig i första taget. Då kändes det tryggast så.

En månad in på det nya året kan Sonen och Pa  sätta nyckeln i dörren på sitt lilla hus med täppa både framför och bakom och balkonger från två av sovrummen på övre plan och inglasad altan och och …

Nu gäller det att sälja den här lägenheten också. Men det skall väl inte bli några problem.

Vi är glada som sjutton och så vann Erik Idol-tävlingen också. Det vaaar jämnt tyckte Skatan men vinnarlåten sjöng Erik med en känsla som inte ens Calle kunde leva upp till. Tyckte Skatan.

Här framför Erik Iron Maidens Run to the hills. Alltså något annat än vad han tävlade med idag men som han gör sååå himla bra …  Tycker Skatan.

Inatt skall Skatan ligga på madrasser på golvet istället för i soffan. Det värsta är att några grannar har fest i närheten … i våningen under? och har musik på högsta volym och inte ens bra musik … så … Det kanske blir ”ur askan i elden”.

(Bloggat den 11:e i 12:e  men föll över till den 12:e i 12:e. Grattis Karin … det är din dag i dag.)