Egentligen skulle lilla a och Skatan gå på bio ikväll och innan kanske ta en kopp kaffe på Café Peace & Love. Men Skatan kände inte för det i morse när hon vaknade, ringde lilla a och vi bestämde lunch istället.
Skatan har ju StinaFina med sig här i Borlänge och det är Morgonrunda, Middagsrunda, Eftermiddagsrunda och Kvällsrunda och däremellan …
tre trappor utan hiss. Nej, egentligen är det ju sex trappor med mellanlandningarna … utan hiss.
”Det är mycke nu … ”
När jag kom hem efter den ganska sena lunchen tyckte Sonen att han hade det jobbigt med andningen. Han hade ont och var likblek i ansiktet. Skatan ringde in till sjukhuset och de tyckte förstås att vi skulle åka in direkt. Till akuten.
Sagt och gjort. StinaFinas Eftermiddagsrunda kortades ner, tandborste packades för säkerhets skull och vi gav oss ut i snöyran till Falu lasarett. Sonen ville absoluuut inte att vi skulle ringa efter ambulans.
Väl där gick allt ganska så snabbt. Ett ”skämt” (ursäkta!) till läkare … en rund liten Karlsson-på-taket-man med glimten i ögat och stark utländsk brytning stormade in tätt följd av lång räkel till läkaraspirant eller vad han nu var. Lyssnade, blinkade med ögonen mot mamma Skatan och hörde sig för. Snabbt iväg till röntgen …
Mamma Skatan satt kvar och väntade. Om ifall att … Sonen skulle få följa med hem igen.
En sjuksyster kom tillbaka med Sonen . Hon hade sagt att det var många som hon hade kört till röntgen som hade skickats hem på tok för tidigt.
Varför gööör de så. Det måste ju bli dyrare i längden att skicka hem patienter halvbotade som sedan återkommer och måste börja om från början med behandlingarna.
Sverige lyssnar för mycket på politikerna och mindre på läkare och sjukvårdskunniga. Det är politikerna som styr och ställer och i förlängningen … pengarna.
Skatan blir så himla arg …
Prover togs och så … plastarmbandet.
– Du kan åka nu när de har satt på mig det här, sa Sonen.
Men Skatan väntade till den ”hastiga” , ögonblinkande läkaren kom tillbaka med sin långe följeslagare och meddelade.
Lungkollaps … igen … förstås.
– Nu sätter vi in elektriskt dränage ikväll. Han får vara kvar på IVA i natt och i morgon kan ni hälsa på honom på avdelningen igen. Ajö, ajö …
Och borta var han.
Både Sonen och Skatan satt en lång stund och ondgjorde oss över att han inte fått stanna kvar när han nu inte var riktigt återställd utan var tvungen att ”hatta” fram och tillbaka på det här sättet.
Det ääär faktiskt ganska så ångestladdat att inte kunna andas ordentligt. Och inte veta. Inte bara för Sonen. Utan för Pa och mamma Skatan och Mannen och alla runt omkring. Skatan har varit lite mer av Hönan Agda de här dagarna och frågat Sonen oavbrutet hur han mår, gör det ont, kan du andas ordentligt bla bla bla …
– Hur ont har du på en skala 1 – 10? Vilken urfånig fråga. Vadå hur ont på en skala … Vad är 10? Då är man väl halvdöd av smärta säger Sonen medan mamma Skatan kanske har en helt annan inställning till det här med smärta …
Nu är han där han är, Sonen. I morgon skall Skatan till frissan och sen åker vi in och hälsar på. Fast först har jag ringt och hört hur allt är förstås.
Telia är ju också en annan grej … Man är inte betrodd att få ha telefon där på avdelningen mot sitt hemnummer om man inte är kund hos Teeeelia på hemmatelefonen. Och det är inte Sonen. Så Skatan får ringa till avdelningen och fråga … och hälsa och stå i …
Fortsättning följer …
Skatans tankar 
”Sverige lyssnar för mycket på politikerna och mindre på läkare och sjukvårdskunniga. Det är politikerna som styr och ställer och i förlängningen … pengarna.” så jäkla bra skrivet. Skriv till tidningarna Skatan. Skapa debatt.
Men varför satte man inte in ”rätt behandling” från början? En amatör kan räkna ut att det här blir betydligt dyrare ändå. Så tråkigt dessutom för sonen, ja för er allihopa så klart.
Hoppas att allt går bra nu.
Kramar!
Britt! Ja det kanske man skulle göra. Skriva till tidningarna. Debatten finns väl i och för sig redan men … folk har börjat bli lite uppgivna när det bara blir sämre och sämre trots strejker, debatt och protester. ALLA är beredda att betala för att få bra Vård, Skola och Omsorg och ändå blir det så här. Nästa år är det valår och då kommer det ”lovas runt och hållas tunt” igen. Kramar!
Znogge! Ja varför? Det är sånt slöseri med ”mänskligt lidande” och det blir dyrare. Var så säker. Nu kommer han inte hem förrän ALLT är OK med lungan. Det skall Skatan se till … (om jag kan) Kramar!
Stackars er. Jag kan förstå hur du känner det och att inte kunna andas riktigt vet jag hur ångestladdat det är eftersom jag har astmabesvär från och till speciellt när det är över 15 grader.
Ja, man önskar ju att din historia var ett undantagsfall… men den är snarare regel. Det finns en kortsiktighet i tänkandet – nu till ditt senaste inlägg om att tänka: Människor tänker inte ut tankarna hela vägen, man kommer aldrig fram till konsekvenserna då. T ex att det blir både dyrare för vården och plågsammare för den sjuka och för kostsammare samhällsekonomin att försöka spara på vård eller dra ut på något tills det verkligen är kris. Då behövs i regel längre vård, mer kostsam, inläggning tex, förlorad arbetsinkomst och framförallt mänskligt lidande. Må de nu behålla honom tills han är helt frisk!/Loll
Vilket slöseri, med pengar och mänskligt lidande, eller kanske i omvänd ordning. Ångestladdad andning, som dessutom går att underlätta. Svenska vården gör annorlunda prioriteringar ibland.
Önskar att allt går er väg nu, och att ni får gehör. Erfarenhet har ni ju!
Kram.
Skogsnuvan! Ja det är för dj-ligt rent ut sagt. Just nu känner jag mig riktigt på krigsstigen … Hoppas bara att han blir fort bra nu när han äntligen fått den behandling han skulle fått från början. Kramar!
Loll! Det har blivit helt uppochnedvänt allting. Och han är inte ensam om att vara ”försökskanin” och skickas hem och ”hålla tummarna” att det går … Kramar!
peace in mind! Ja nu tänker då inte Skatan ge sig i första taget. Han skall banne mig inte skrivas ut förrän lungan gått tillbaka helt igen. Kram!
Tycker jättesynd om Henrik. Krama honom från mig.
Läs din mail från mig.
Nickan! Ja, det är verkligen jättesynd om honom. Vi hoppas att han orkar träffa oss idag. Igår orkade han inte. Jag skall hälsa honom från dig, jag lovar. Kramar!