Vilket tröskverk!

Som vanligt vaknade Skatan i ottan … nääär är det egentigen det där ”i ottan” ? Skatan har sökt på uttrycket … lite otåligt kanske men inte hittat någon bestämd tid … annat än tidigt på morgonen.

Nåväl.

Som vanligt vaknade Skatan i ottan och gick och satte sig vid Sonens dator för att kommentera kommentarerna, kanske skriva nåt eget och så småningom svara på Dages julfråga hos Ingrid på Stenstugu

Och så kommer hon inte in (ut?) på nätet. Inte klockan fem. Inte heller vid sex-tiden eller sju- eller åttatiden.

Hon kunde helt enkelt inte få kontakt …

Så hon fick försöka somna om, läsa gamla tidningar och tidskrifter och äntligen försöka att koncentrera sig på att läsa lite i medhavd bok: Suzanne Bröggers Sölve En plats i Danmark.

Men om man skall få ut mer än att man gillar allt vad Suzanne Brögger skriver … så får man allt koncentrera sig lite mer. Inte hoppa ur sängen och tassa ut till vardagsrummet, sätta på datorn och försöka få kontakt … nå ut … komma fram …

Klockan nio ringde Sonen som tagit sig ut i vestibulen där han kunde använda sin mobil.

– Inte nog med att ditt tröskverk till dator går trögt och tar ååår att starta upp … nu kommer jag inte ut på nätet heller, sa Skatan och ångrade nästan sin generositet (OBS! Detta mitt inlägg är ”fiktiooon” … i verkligheten ångrar hon verkligen inte det utan unnar Sonen all kontakt med yttervärlden där han ligger fjättrad … förstås)

– Har du kollat alla kontakter och uttag?, frågade Sonen.

– Det är väl sjääälvklart. Det är ju det första man gör, svarade Skatan medan hon gick runt och kollade att allt var som det skulle på den fronten.

– Det ordnar sig nog, sa Sonen. Annars får du gå till bibblan som har datorer.

Det Skatan inte sa då när hon talade med Sonen var att det faktiskt vaaar en kontakt som satt så där lite halvdant. Och när Skatan tryckte in den ordentligt … så …

Här är resultatet. Skatan kunde komma in (ut?) på nätet och göra sitt dagliga inlägg …

Friden återställd. Alltså.