Inte lätt inte … II (2)

Det här med byte till Mac gjorde att Skatan alldeles kom av sig med bloggandet … och att komma igång när ingenting funkar …noll (0) alltså …  som hon vill är lättare sagt än gjort … och att inte bli långrandig när folk (i allmänhet) inte orkar läsa längre texter längre … enligt någon artikel Under strecket i SvD som Skatan läste … men… men Skatan kan påminna om  … som någon i den lååånga artikeln gjorde … hon kan också påminna om och  …

… påminner om en helt väsentlig egenskap hos den nya teknologin: den går att stänga av. Vi kan koppla ner, vi kan välja fåtöljen i det tysta rummet i stället för tunnelbanan som läsplats.

Så nog kommer Skatan fortsätta läsa lååånga artiklar, lååånga böcker och lååånga blogginlägg men ska försöka fatta sig lite kortare själv.

Och kanske komma på ett sätt att så att säga göra en kortfattad resumé över innehållet.

Resumé: Mac-bytet har gjort att bloggandet kommer av sig… OCH…  Skatan ska försöka skriva kortare i fortsättningen.

Punkt. Slut.

Skatans tankar

… tänker inte som de ska 😦

De är trötta och kraftlösa och lika tröstlöst grå som denna måndag så nu flaxar hon in till någon depå för att tanka och fylla på lagren.

Det kan gå attans fort … men man vet aldrig… det kan också ta all tid i världen.

See you …

Vi gick upp i ottan idag också

… men ändå har det inte blivit mycket gjort för Skatan.

Morgonrundan med StinaFina påbörjades redan halv sju så att Skatan skulle hinna äta frukost också innan det var dags att sätta sig i bilen som skulle köras upp till Södertälje för reparation.

Hon körde sedan tillbaka i en lånebil och var redan tillbaka hemma igen klockan tio.

Och sen gick dagen ändå i ett enda fläng trots att det … som sagt … inte blivit mycket gjort 🙂

Lunch och middagsrunda med StinaFina i snöblaskgeggan … innan det var dag för  Kinesen igen  (för att få tillbaka lite fastare hull på magen … 🙂 ) Det kändes verkligen bra att kunna tala om att Skatan inte gått upp mer än ett kilo trots all öl …

Galleri Sjöhästen blev nästa anhalt.

Skatan hade köpt ett konstverk innan hon åkte till Thailand, en lyckoblomma , gjord i något som liknade luffarslöjd av konstnärinnan Kaarin Bonde Jensen som hon nu skulle hämta.

Här har Skatan hängt upp den på spjället på öppna spisen där den får hänga för att invänta sin ”riktiga” plats. Bilden gör den inte riktigt rättvisa … måste Skatan erkänna. Men ni får ett hum om hur hennes nya ”lyckoblomma” ser ut i alla fall.

Samtidigt diskuterade Skatan den utställning som hon planeras delta i och som hänger som ett ok över henne …

– Skall hon verkligen vara med … kanske hon skall vänta till nästa år?

Efter att ha diskuterat fram och tillbaka och tillbaka och fram igen kom Skatan och Hannele  överens om att Skatan inte skulle tacka definitivt nej nu … utan se hur det går framöver med måleriet och ge svar i mitten av maj …

Och det kändes riktigt bra.

Och inte skulle hon behöva  ha 10 – 15 målningar med heller … som man talat om från början  🙂

Ännu en sten föll från Skatans hjärta. Nu kan hon sätta igång och måla … om och när hon har lust … och då fick Skatan förstås genast lust.

– Konstigt va?

Ännu så länge är också Skatan kvar med en fot i Thailand och  inte tillbaka ”i verkligheten”, som Sonen kallar det,  och tänker  alltså inte blogga om att Håkan Juholt föreslagits av valberedningen som sossarnas nya ledare  eller om Carin Jämtin som den nya pressekreteraren eller annat som hon inte hunnit ta in, läsa om eller intressera sig för.

Den ”verkligheten” får vänta ett tag till … 🙂

Om den nu någonsin skall tillåtas få komma tillbaka här på bloggen … Skatan är innerligt trött på allt vad politik heter. Politikerna är verkligen ett skrå för sig och lika goda kålsupare allihopa …

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Ända sedan Skatan hittade den där fyrklövern

… har det hänt ”sjukt” * mycket spännande och roligt …  nästan mirakulösa saker.

Men samtidigt som inläggen står på kö och vill ut är Skatan så väldigt väldigt trött … så hon orkar helt enkelt inte ta sig samman och berätta ikväll …

Nej, det får faktiskt ligga på vänt … tills i morgon.

(Förresten har jag fått tillbaka min dator från ”verkstan” . Killen där en en” hyvens” ** en som sticker emellan med saker han inte tror skall ta så lång tid. Och det gjorde inte Skatans dator  heller. Så nu kör hon så det ryker på egen maskin.)

*  som ungdomarna brukar säga. Tror Skatan.

**  som pappa (98) brukar säga. Kanske. Skatan  har hört det nån gång. Eller var det i en 91:an Karlsson-film?

Rut Tobi har flyttat in

Precis som ”pigorna”  som förr i världen tjänade  och bodde hos herrskapen  i  minimala jungfrukammare har Skatan fått en inhysing och hjälp i hushållet. Främst med tvätthögen som växt sig kämpahög.  Rut … med efternamnet Tobi …  har flyttat in. Inte i egen kuppe … Hon  får hålla till godo med utrymmet  bakom dörren i städskåpet, stackarn.

Men som ni ser har hon gott humör  ändå … eller så låtsas hon bara …

Skatan har alltså skaffat sig en piga. Men … på det gammaldags viset … fullständigt livegen är hon … utan vare sig semesterersättning, arbetstider eller först in sist ut … ni vet de där reglerna som gör att jobbet blir ett anständigt jobb, vilket som helst.

Men om jag skall vara helt ärlig behöver Rut själv ganska mycket hjälp för att hjälpa Skatan … om man så säger.

Här syns Rut lite bättre …  i helfigur … med Skatans tunika som Rut snart skall bistå Skatan och hjälpa till att få slät och struken. Hon gör det med sin kroppsvärme eller rättare sagt … sitt huvud som alstrar så mycket kraft att det fullständigt ångar om det och hjälper till att stryka plaggen. Undrar just om hon är i klimakteriet. Den där ångan kommer lite hipp som happ och stötvis … verkar det som. Men lika blek om kinden är hon likafullt. Det ääär nog inte såna där klimakterievärmevågor  i alla fall … Men vad har nu detta med Rut och göra … Ingenting. Det var en tanke och en parentes bara.

Nåväl.

Nu när Skatan har provat att tillsammans med Ruts huvud få sina plagg någotsånär släta måste hon medge att det inte var helt lätt.

Men vem har sagt att det skall vara lätt att ha en fullkomlig främling hemma hos sig själv … som skall hjälpa till med tvätten och se hur vi har det och … ja

Vem har sagt att det skall vara lätt?

Skatan har lovat

… sig själv och sin blogg att … ja,

Skatan har lovat att inte kraxa en massa om politik och tycka om valrörelsen och samhällsproblem utan hålla sig till sin vardag, sitt flax, sina böcker och konst men trillar ju ständigt dit.

På senaste tiden har hon verkligen  brutit sitt löfte till sig själv och kraxat …  om Rut och om Lars Vilks och Yttrandefriheten och står just i begrepp att lyssna till sin brylling Kråkan Bråkan igen … och kraxa om riksdagens beslut om Turkiet och Folkmordet och …

Det är faktiskt Kråkan Bråkan som har förlett henne … lurat henne, viskat i hennes öra, helt enkelt tagit över.

Nu har Skatan satt ner foten och försökt ordna ett eget kyffe till honom, min brylling, den samhällsintresserade Kråkan Bråkan, och hjälpt honom fixa en egen blogg. Den är långt ifrån färdigmöblerad och hans tyckande har väl inte hunnit sätta fart men det kommer det kommer … om jag känner Kråkan Bråkan rätt.

Kråkan Bråkan

Och så måste ju Skatan ta sig tid också. Att hjälpa honom att möblera.

Men så småningom är han säkert i full gång med att tycka … om det mesta som han läser och hör talas om …

Titta på dina skor – andra gör det!

Znogge har visat tre par av sina favoritskor … och Skatan vill inte vara sämre så hon  hänger på.

Skatan har inte så många par att välja på här nere eftersom hon bara packat med sig ett par och så dom hon gick i. Om sanningen skall fram är det bara Geox-skorna av ballerinaskomodell som är hennes favoriter. De i mitten har hon för att hon måste (de är köpta på en sån där Reband-affär med fotriktiga doningar … de hon gillar bäst därifrån men inte kan ha så här års är såna där Masai-skor som man gungar fram i) och kängorna längst till höger är såna där vandrarkängor som alltid står här nere … beredda. De är i och för sig sköna och funktonella … men inga favoriter egentligen.

Tidigare … innan fotledsbrottet … hade Skatan nästan alltid skor med klack … kunde inte tänka sig att gå med platta skor till fest och knappast annars heller. Men hon fick tänka om … och som tur är har det varit modernt en tid med just de här ballerinaskorna …  Så det har ju funnits lite att välja bland … Skatan  har guldballerinaskor, vita lackskor, svarta lack och så de på bilden …

Men hon saknar sina höga röda lackskor till exempel och … de ceriserosa som hon hade när Margith lade märke till henne för första gången och …

Dagens sökord för att hitta Skatans blogg: ”penis i sko”

Packad och klar för avfärd tidigt i morgon bitti  med bil till Arlanda för vidare färd till Salzburg och Bad Ischl, Österrike är Skatan.

Och packningen är gjord efter konstens alla regler …Skatan  rullar ihop sina kläder i ”tighta” rullar istället för att vika dom.

Skor är nedpackade … dock utan någon penis i någon av skorna. En sådan får hon faktiskt klara sig utan.

Det rör ju sig bara om en vecka.

Annars så …

Är hon färdig för avfärd …

Kommentar till Britts lilla lillfinger

Visserligen skall man inte jämföra händer … det för visst olycka med sig. Men Skatan är ingen korp – olyckskorp – och tar risken.

Inte är väl Britts lillfinger så extremt litet heller?

Eller!

Britts hand ger djävulstecknet … Skall man utmana ödet är det lika bra att göra det ordentligt.

Skatans hand ger djävulttecknet

Britts hand …

och …

Skatans hand … lite fetare bara.

Men annars … Inte så stor skillnad på det lilla lillfingret hos Britt och lillfingret hos Skatan, tycker Skatan … i alla fall.

Hur ska Skatan göra?

Skatan  har ungefär ett sextiotal  länkar i sin blogroll ”Nära-till-hands” synliga och några som hon bara ser själv … och det tillkommer hela tiden nya för hon fastnar än här och än där och tänker …

– Den bloggen måste jag ha  ”Nära-till-hands”.

Men …  det börjar onekligen bli lite  för många. De växer henne över huvudet. Hon har svårt att hitta bland dem alla själv.  Vem som var vem …

Hur gör du? Hinner du med att besöka alla bloggar  i din blogroll? Är den fortfarande lika aktuell?

Skatan kan ju göra som Lilla Blå gjorde … ta bort allihop. För det är ju onekligen svårt att ta bort en del och ha en del kvar … Vilka skall hon välja?

Hon kan ju bara inte besöka alla varje dag eller ens regelbundet … så varför ha dem kvar?

Nära till hands …

Men, å andra sidan, varför ta bort dem. Stör dom,  eller?

Skatan har  helt enkelt fastnat för en aller annan blogg en gång i tiden och är en trogen själ. Så är det.

Ett dilemma som tynger henne … trots allt. Faktiskt.

Nu har hon förvisat hela listan av blogglänkar längst ner på högra sidan, widget-sidan … så länge.

Så får hon bestämma sig sen.

Tänka efter.

De stockar sig snarare i halsen …

Peace in mind liknade sina tankar vid garnnystan i en korg

En garnkorg för att illustrera hur min hjärna fungerar. Pilkorg full av olikfärgade små och större nystan, lösa trådar och oreda.”

… inte prydligt ihoprullade alltså utan men ändarna spretande och intrasslade i varandra … tar hon tag i en tåt och drar … vet hon aldrig vad hon ”nystar upp” liksom …

Så tänker sig Peace in mind sin hjärna och sina tankar.

Skatans Tankar huserar längre ner … innanför bröstet. För det mesta.

Känns det som.

Och de är oregerliga. De trängs och buffas och vill ha störst plats och stå främst i kön … upp till hjärnan. Och då blir det stockning . De fylls ständigt på nånstans ifrån. Varifrån?  De försöker verkligen skärpa sig och stå på rad i tur och ordning för att kunna komma upp till hjärnan. Men det fungerar aldrig.  Man tränger på bakifrån, buffar och armbågas. Små hugskott kilar försmädligt förbi de tyngre doningarna. Det är ett knuffande och buffande utan dess like.

Då är det inte så underligt att det blir stopp ibland  … och att brösten känns som om det vill sprängas av allt som vill ut och … upp till Skatans hjärna så att de kan bli bedömda, sorterade, kategoriserade och så äntligen komma  ut …. uuut

Då är det inte så underligt att  det stockar sig … och blir tvärstopp.

Tills någon liten envis tanke tränger sig igenom och  …  poff !

Och … tanke-diarren är ett faktum.