… känner sig Skatan idag. 
Hon har vakat och haft oupphörlig kontakt med Sjukvårdsrådgivningen. Pas temperatur steg till 39,5 för att sjunka på några timmar till 35,6.
(Lever man då? Ja, uppenbarligen gör man det).
Skatan låg hos Alice som skulle ammas med jämna mellanrum förstås … medan Pa fick vila i eget rum …
Nu har allt stabiliserat sig.
Temperaturen ligger på 37 grader utan Alvedon. Pa håller ”tuttarna” varma, masserar den knöl som är kvar och allt verkar lösa sig. Skatan har inhandlat ”tuttvärmare” att ha under BHn i framtiden när hon går ut … i den kalla svenska vintern.
Och Sonen får komma hem.
Idag.
Röntgen visade att det var OK. Det stora dränaget dras 
och några timmar senare (klockan 14.00) skall han alltså vara färdig för hemgång. Det måste helt enkelt bero på den platsbrist de talades om igår på avdelningen.
Förra gången när det var dags för hemgång och när lungan sedan pajade igen och han fick åka tillbaka, fick han ligga inne ett dygn … tror jag … innan hemgång. Och då var det ett litet dränage. Inte stort.
Ingen operation denna gång. Hemgång och flygförbud ett år. Det är det vi … dom … har att rätta sig efter. Så är det och inget att göra åt. Nu får vi ta nya tag.
Nya tag …
Skatans tankar 
Men herregud Skatan vilken jul du haft. Ingen julefrid hos dig. Hoppas nu att allt är på väg till det bättre. Så tråkigt med flygförbudet…men det viktigaste är ju livet och hälsan. Vilket år! Hoppas du får ett roligare avslut på det här året och att nästa blir bättre.
Ja det har varit lite väl mycket … men nu verkar det vända. Julen har verkligen gått som i ett töcken. Kramar!
En så jobbig helg ni haft allihop! Hoppas att det vänder nu och att ni kan få fira nyår i lugn och ro.
Kram Ingrid
Nu har det redan börjat vända. Det känner jag på mig. Sonen är hemma och Pa har fått normalare temperatur. Allt ordnar sig även om det där flygförbudet känns tungt för dom förstås. Kram!
Ta dem bara försiktigt nu. Tagen alltså… En sak i taget dessutom.
Hoppas att nyårshelgen blir avkopplande och skön för er hela gänget.
Många kramar!
Nu skall vi ta allt försiktigt. Sonen har stränga order om hur mycket han får lyfta etc. Han får t ex inte lyfta armarna över huvudet ens en gång. Undrar hur han skall få av sig tröjorna? Men nu pustar vi ut … Kramar!
Skjortor är svaret!
Kram
Skönt att sonen får komma hem och att Pa mår bättre! Hoppas nu att allt stabiliserar sig så att ni alla kan få lité lugn och ro!
Kramar till er alla!
Det hoppas vi också. Verkligen. Returkramar till dig! 🙂
Vill bara gratta Henke att han fick komma hem igen äntligen. Och dej för att du skriver så bra och levande. Det är en fröjd att läsa din blogg varje dag. Kram
Ja det är skönt för honom att ha fått komma hem. Han hade väl egentligen velat bli opererad direkt men man får ta vad man får. Bara det blir bra i slutändan.
Tack för komplimangen. Det är alltid kul att höra. 🙂
Kramar!
Fan vad drygt! Var är the invisible då? Är ni inte två?
Ja drygt har det varit. Mannen kom på sluttampen och började röja i källarutrymmet inför flytten. Sonen kommer inte få lyfta ett frimärke (jo, upp till tre kilo) den närmaste tiden … och vi måste förbereda inför den stora flytten, som sagt. I kväll blir det Firmafest 🙂 Kramar!
Stackars er alla som skulle råka ut för det här och allt på en gång. Inte undra på att du känner dig helt utmattad. Hoppas bara att allt har vänt till det bättre nu. Det håller vi tummarna för.
Jo … nu har det vänt. Utom på en punkt. Jag var ute på rean idag för att hitta nåt att ha på mig till ikväll. Och blev omedelbart väldigt deprimerad. Fy sjutton så tjock jag har blivit. Nu … i januari … genast efter nyår … skall det bli nya tag här. Kramar!