Nu längtar Skatan …

nu längtar hon till Österrike, till Bad Ischl, Bad Goisern ja … Salzkammergut … Östterrike

till bergen, vännerna, ja, till  människorna där … som inte har så bråttom, till landet  som är som det var förr  … i tiden …

till själva lukten, doften … till språket …

Hon längtar visst alltid bort … den här Skatan … alltid bort …

(Egon Schiele – vinterträd)

10 reaktioner på ”Nu längtar Skatan …

    • De hittar alltid hem … Jag måste säga att jag känner mig hemma på många platser där jag slår ner ”häcken” … 🙂 Men sen vill jag flaxa iväg igen … Kramar!

  1. Mm, jag är likadan, längtar alltid någon annan stans, trots att jag inte tycker att jag vantrivs hemma. Och det är med att ha tid: Är det bara vi svenskar som alltid stressar och ska ”någon annan stans”. I Frankrike verkar folk ha betydligt mera tid, Tyskland också, tycker jag.

    • Ja, nog är det typiskt för oss svenskar att hasta runt och ha bråttom jämnt … Åtminstone känner jag skillnaden när jag kommer ner till Österrike där man ju kan träffas över en öl och prata i timmar. Men så bor jag ju i en liten stad där (som här också förstås) också … Wien och Salzburg verkar också ha en annan rytm än Stockholm.

      Och känna, njuta, leva mer med sina sinnen än tänka rationellt och optimalt och … stressa.

      Det värsta/bästa är att stämningarna smittar … 🙂

      Kram!

  2. Själv är jag rakt ingen flyttfågel.. trivs bäst i hemmet hos de mina. Små snabba trippar går allt bra men sen längtar jag hem till lugnet på landet.. Tänk så olika vi är alla

    • Ja … det är ju det som gör livet så spännande. Att träffa alla dessa ”olika” människor. Mitt motto är ju Leva och Låta leva … Här och Nu och det jag försöker leva upp till. Var och en blir salig på sin fason. Ingenting är bättre eller sämre än något annat.

      Kramar!

  3. Just det, så fantastiskt olika vi är. Jag är den där som sitter under korkeken och luktar på blommorna…

    Men du, följer lilla vovven med på tripparna? Vaccinerad?

    Kram.

    • Vovven följer alltid med på tripperna till Österrike. Där har vi ju vårt ”andra” hem. Hon är vaccinerad mot rabies och varje gång vi åker hem igen går vi ner till vår husveterinär (vi har en faktiskt i huset :-)) och får avmaskningsmedlet istoppat i munnen under uppsikt och en kråka i EU-passet.

      När vi var i Thailand följde hon däremot inte med. Det hade ju nästan varit djurplågeri … Då bor StinaFIna hos min syster i Enköping och går på ”dagis”. Det tycker hon är jättekul. Att då och då få frottera sig med andra hundar.

      Kramar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.