Blir ni aldrig det?
Trött på mig själv?
På mig alltså?
Jag skulle ta en bloggpaus men kunde jag det?
Va?
Kunde jag det? Lyckades jag med en för andra så enkel sak som att hålla upp med bloggandet en enda vecka?
Va? VAA?
Det är min drog. Jag har ju inte så mycket annat. Just nu behöver jag den här drogen för att ”spy galla” eller bara spyyy.
Det är på nätterna som jag verkligen behöver den här bloggdrogen … på nätterna eller tidigt på morgonen … som nu.
Barnvaktssejouren i Örebro skulle vara till i lördags. Mannen och StinaFina var i Borlänge under tiden och så ringde Mannen. Sonen var nu på väg till Falun i ambulans med outhärdliga magsmärtor.
Det var den smittsamma sjukdomen Vinterkräksjukan plus outhärdliga magsmärtor. Blev diagnosen. Han fick intravenöst smärtstillande medel. Så småningom. Medan Sonen låg och vred sig av smärtor verkade det som om heeela personalen med Läkaren i spetsen tog någon slags paus framför ett spännande dataspel (eller kan det ha varit Sonens journal?) … innan Mannen påminde dom om att de hade en patient med outhärdliga magsmärtor. Då … blev det en rörelse i klungan och så äntligen … smärtstillande medel och hem igen …
Jag har läst på. Man kaaan ha magsmärtor men mer molande sådana än oooouthärdliga … timme efter timme. Nu äter han smärtstillande. Är inte Vinterkräksjukan ganska smittsam. Pa som låg och höll om honom innan ambulansen kom har ännu inte blivit smittad. Men … ropa inte hej förrän … ja …
Och Mannen som alltid blir smittad av allting som han kan bli smittad av har ännu inte några som helst symtom … Han hämtade mig i går eftermiddag och vi for hem till Nyköping igen.
Hemma!
Men säg den frid som varar …
Sonen hade fortfarande ganska så kännbara magsmärtor och åt fortfarande smärtstillande igår kväll när jag ringde och Pa … var frisk men ledsen (förstås) och orolig för sin så otursdrabbade make och … på tisdag skall lägenheten fotograferas och på onsdag skall Sonen röntgas igen. Lungorna alltså … Hur skall deeet gå?
Nu skall du inte vara negativ hörru.
Hör jag från ovan eller från nedan eller inifrån kanske … Nu skall du inte vara negativ …
Tänk positivt!
Allt blir bra … allt blir bra … allt blir bra … blir bra … blir bra … blir braaaa
Skatans tankar 
Jag förstår att du är orolig. Kramar över cyberrymden
Kramar i retur … över cyberrymden. Kramar!
Men stumpan. Har du drabbats av vinterdepp du också. Det här året börjar inte bra vare sig för dig eller för mig. Jag blir också less på mig själv och less på vintern och less på hela faaan så jag förstår precis hur du känner. Ser att du också försöker tänka positivt men gudarna ska veta att i vissa lägen är det jättesvårt. Vi skulle bo nära varandra så vi kunde sitta och gnälla ihop. Alltid hjälpte det något. Kram och varma tankar till dig. Snart flaxar du vidare med solen gnistrande i vingarna och känner dig bättre och jag också hoppas jag.
Snart känner vi oss bättre … det är jag alldeles säker på … snart 🙂 Kramar!
Ja det är väl i ett sådant läge som du beskriver det är svårt att hitta tilliten. När det bara går fel hela tiden och emot. Men energin som går åt till att jobba med det negativa är ändå ett slöseri. Man får försöka fiska upp sig ur det svarta havet och ändå göra det bästa av det sämsta. Ta en liten flygtur till en plats där du finner lite ljus. Låt det lysa dig på näbben! Många kramar
Jag försöker verkligen tänka att … allt har sitt slut, allt har en ände. Men just nu är det som sagt lite svårt. Och fanns det inte svart skulle man inte uppskatta vitt lika mycket. Nu var jag väl filosofisk så det förslog 🙂 Kramar!
Alla får inte vinterkräksjukan. Pa kanske har blodgrupp B…de får inte vinterkräksjukan för de har en mutation på en gen som gör att de inte kan få den sjukdomen. Jag hoppas verkligen allt går bra, trots att det ser mörkt ut nu.
Ja, nu var det inte vinterkräksjukan i alla fall. Utan sprucken blindtarm. Och jag hoppas också att allt går bra. Just nu ringde de och berättade att de kört ner honom till IVA för att ”reglera” vissa värden. Han har ju alldeles nyss haft en total lungkollaps på en lunga som visst komplicerar sövningen. I morgon vet jag mera men … Jag hoppas förstås verkligen också att allt går bra. Kramar!
Du är nog inte särskilt unik med att inte kunna avstå från bloggandet. Jag har sett det förut när aviserade bloggpauser bara blir någon dag gammal.
Att du kan behöva en ventil, när tankarna på allt som händer runtomkring börjar snurra i huvudet fram på morgonsidan och när sömnen sviker, är väl inte så konstigt. Hoppas att ni slipper ifrån vinterkräksjukan. Peppar, peppar, ta i trä – den har vi aldrig drabbats av.
Kram Ingrid
Inte vi heller … kan jag säga nu. För det var ju inte vinterkräksjukan. Ingen blev smittad och nu vet man att det var blindtarmen. Nu väntar vi bara på att operationen skall ha gått bra. Kram!
Kramar till dig och din otursdrabbade son. Tänker på er båda.
Kramar i retur 🙂 Kramar!
🙂 Ja, det där går upp och ner! Lusten att blogga och behovet att få ta en paus. Kanske är det okey att ha mindre krav på att prestera och försöka göra det lustfyllt? En liten säkerhetsventil helt enkelt? Du har haft en turbulent period och det verkar fortsätta, så ta en dag i sänder. Blogga om du känner för det och skit i det en annan dag. Jag tror att du har många vänner här ute i cybern som förstår.
Ja, bloggandet har blivit min säkerhetsventil helt enkelt. Det känns bra att blogga när jag är orolig eller trött eller ledsen och förstås när jag är glad och det har hänt mycket eller jag läst något eller tänkt något. Jag har hittat min ”melodi”. Kram!
Du är född till att blogga! Så är det bara 🙂
Håller en tumme för att sonen snart är nyopererad och pigg igen!
Kram
Ja så är det bara 🙂 och tack för din hållna tumme. Allt stöd mottages med tacksamhet och värme och jag hoppas förstås också att han snart snart är pigg igen.
Kramar!