För det första …
Sonen vaknade upp och hade feber (38 grader) och det hade blött igenom förbandet på blindtarmsärret. Skatan fick köra honom till distriktan som konstaterade att såret blivit lite infekterat, la om det … och så får Sonenr hämta penicillin i eftermiddag.
Tur i oturen att han är på hemmaplan i alla fall. Men tanke på vilka aggressiva bakterier det lär finnas på våra sjukhus nuförtiden.
För det andra …
En utbuktning i kaklet i duschrummet skulle inspekteras av bostadsrättsföreningen, dess försäkringsbolag och fastighetsskötaren, som kom, såg och konstaterade … som tur var … att det inte är någon fukt bakom eller fuktskada överhuvudtaget. Men kanske ändå borde åtgärdas (och det vet ju alla vad det kostar att kakla ett badrum 😦 ). För närvarande vet vi i n g e n t i n g. Sonens hemförsäkring täcker inga sådana skador och nu får vi se vad föreningens försäkringsbolag säger. Mannen är säääker på att det är en sättning i själva huset … och att det mer är ett ”skönhetsfel” som man kan leva med … eller som sagt, kakla om. Utredning pågår.
Sens moral av ovan erfarenhet är att vi nu har beställt en besiktning i nya radhusbostadsrätten även om det är mycket ovanligt att sådana besiktningar görs vid köp av just bostadsrätter. Men ytskiktet inomhus står ju ägaren till bostadsrätten för så …
Nu tar vi inga risker alls.
Kosta vad det kosta vill. Han har ju inte betalt slutsumman, Sonen. Ännu …
För det tredje …
Skatan höll på att få ”krupp”. Hon hade gått ner till affären för att handla lite lunchmat, Sonen har ingen aptit men soppa kunde han tänka sig, och lite annat smått och gott. Varorna slogs in och kortet skulle stoppas i kortläsaren …
Plånboken låg kvar i köket.
Skatan samlade i alla fall ihop varorna och ställde dem bredvid och rusade hem på den hala, knaggliga vägen, uppför tre trappor, nej sex trappor, utan hiss, hämtade plånboken, ner för trapporna, över knagglet och betalade, fick sina varor och så över knagglet uppför trapporna utan hiss igen. Hemma. Pust stön och stånk.
Men nu … nu skall hon hålla sig lugn, göra minsta möjliga rörelser. Fast förstås … hon måste väl köra Sonen till Apoteket för försöker hon göra hans ärende där sätter de väl sig på tvären …
Sist men inte minst …
När jag skulle gå in och skriva det här inlägget upptäckte jag att mitt senaste inlägg om att man verkligen inte behöver kunna dansa för att dansa … tango till exempel … var borta, väck, raderat. Men som tur var kunde jag återställa det från trash-hinken … Så nu skall det finnas där. Eftersom jag ansträngt mig lite extra noga med just det inlägget i går när jag kom hem hade det varit rent förfärligt.
Men ändå ”peanuts” om man betänker vad som har hänt denna morgon innan nu … så att säga.
Skatans tankar 
Jamen jag tror väl att det är rent förbannat vad det går dåligt för er just nu. Jag känner med er. Det är typiskt att det alltid blir allting på samma gång. Må det vända snart!
Jag man börjar ju nästan undra vad man gjort, vad makterna har emot en … 🙂 Men en olycka kommer ju sällan ensam heter det ju. Kramar!
Även om en olycka sällan kommer ensam så har det kommit tillräckligt många!
Kakla om ett badrum för ett ”skönhetsfel” verkar ju sanslöst! Hela underarbetet med fuktspärr och allt måste göras om. Då pratar vi riktigt dyra saker! Dessutom, köparen köper väl bostadsrätten i befintligt skick… Tycker det låter väldigt märkligt!
Kramar!
Jo, visst köps lägenheten i befintligt skick och Sonen kommer inte att kakla om något. Men eftersom felet upptäckts innan är det han som får stå för den kostnaden. Därför hoppas vi förstås att det är föreningens sak och att det går på deras försäkring. Annars vet man ju inte vad som händer med köpeskillingen. Och Sonen behöver ju få ut så mycket som möjligt för sin lägenhet.
Kram!
Väldigt händelserik dag…
Jag blir så stressad när jag märker att jag glömt plånboken hemma. Särskilt när kassörskan redan slagit in varorna! Tur så händer det inte allt för ofta..
Hoppas allt blir bra med sonen snart! Inte roligt å gå runt å ha ont och feber.
Tycker att någon annan än ni borde kaklaom och bekosta badrummet… Det är ju inte så roligt att betala och se glad ut. För glad ut med en tom plånbok är nog inte så kul!
Lycka till 🙂
Jag vet inte alla turer i badrumshistorien men om inte föreningen och deras försäkringsbolag ”står för fiolerna” drabbar det i alla fall antagligen köpeskillingen. Vi har i alla fall varit ärliga och påpekat ”felet” och är det bara ett skönhetsfel så … Vi får se.
Kram!
Med ditt livsinnehåll så verkar du i alla fall få all den motion du behöver. Jäklar anamma vad du sliter hela tiden och fixar och donar. Sätter du dig ibland i fåtöljen och lägger upp fötterna och sluter ögonen och ja… bara andas lite? Om inte. Pröva! för det är du värd. Kram
Jo, jag försöker … men det är inte så lätt. Sonen har ju kommit hem nu och tagit över … åtminstone det han kan, telefonsamtal o s v. Pa lagar maten och ja … vi hjälps åt. Jag bloggar ju och läser. Men värst är nog oron … att det liksom aldrig blir bra. Kram!
Men vad är det med er familj? Har någon utttalat en förbannelse över er? Nu måste ju tråkigheterna sluta.
Man börjar onekligen undra 😦 När skall prövningarnas tid ta slut. Är det meningen att vi skall l ä r a oss att visa mer ödmjukhet eller nåt?
Nej, det nog bara livet som ställer till det för oss av en slump (fast Skatan tror ju inte på ”slumpen” … hmm)
Kram!
Ja, nu får det fan vara slut på skiten!
Så sant som det var skrivet … ”ta mej fan”!
Varför drabbas ni nu så mycket. Jag är orolig över Henke. Hur går det? Varm kram till er alla.
Allt går ju för det mesta … så … han fixar det säkert nu också med penicillinet. Idag skall Pa lägga om såret. Har det geggat till sig ytterligare skall de höra av sig till distriktan … så får vi se.
Kram!
PS Har du en sån där Misstänkt-tidning över så … skulle han nog bli jätteglad 🙂 DS
Det enda jag kan skriva är att du inte behöver något mer just nu. Förutom omtanke och vändningar åt andra hållet.
Vändningen är på väg … det känner jag. På måndag åker jag hem ”till mitt”. Jag riktigt längtar. Kram!