Peace in mind liknade sina tankar vid garnnystan i en korg
”En garnkorg för att illustrera hur min hjärna fungerar. Pilkorg full av olikfärgade små och större nystan, lösa trådar och oreda.”
… inte prydligt ihoprullade alltså utan men ändarna spretande och intrasslade i varandra … tar hon tag i en tåt och drar … vet hon aldrig vad hon ”nystar upp” liksom …
Så tänker sig Peace in mind sin hjärna och sina tankar.
Skatans Tankar huserar längre ner … innanför bröstet. För det mesta.
Känns det som.
Och de är oregerliga. De trängs och buffas och vill ha störst plats och stå främst i kön … upp till hjärnan. Och då blir det stockning . De fylls ständigt på nånstans ifrån. Varifrån? De försöker verkligen skärpa sig och stå på rad i tur och ordning för att kunna komma upp till hjärnan. Men det fungerar aldrig. Man tränger på bakifrån, buffar och armbågas. Små hugskott kilar försmädligt förbi de tyngre doningarna. Det är ett knuffande och buffande utan dess like.
Då är det inte så underligt att det blir stopp ibland … och att brösten känns som om det vill sprängas av allt som vill ut och … upp till Skatans hjärna så att de kan bli bedömda, sorterade, kategoriserade och så äntligen komma ut …. uuut
Då är det inte så underligt att det stockar sig … och blir tvärstopp.
Tills någon liten envis tanke tränger sig igenom och … poff !
Och … tanke-diarren är ett faktum.
Väldigt befriande känsla som kan vara svår att beskriva men du lyckades…
Kram!
Jag har faktiskt alltid känt det så … och jag har ofta en klump i halsen … som jag inte får bort och kan ”uttrycka” … 🙂
Kram!