Först ut var Ida, idag sexton år … Det är inte klokt vad tiden går fort …
och tre år senare får hon en syster …
Johanna, som vi kallar JoJo, alldeles alldeles snart tonåring hon också …
Det är Samuelssons flickor det och mormor Skatans barnbarn i Skåne.
Båda flickorna har fullt upp i sina liv förstås … som man har när man är ung … och rider och tävlar (Ida har gjort jättebra ifrån sig med sin häst (OBS! inte ponny) på tävlingarna i vår). Just nu är hon i Frankrike med sina konfirmationskamrater i Taize’, skall börja på gymnasiet i höst och och …
Och Johanna spelar gitarr och sjunger och gör det så väldigt väldigt bra. Mormor Skatan hoppas att hon spelar in något på Youtube som Skatan kan visa här. JoJo rider också men … tror jag … tävlar nästan bara i dressyr medan Ida hoppar.
Tre hästar står i alla fall i stallet, som skall skötas om och ridas.
JoJo skall börja på högstadiet i höst och lämnar då den lilla skolan i Yngsjö. Mormor Skatan hoppas att hon kommer in på en musikskola som finns i Kristianstad. De var visst lite sent ute med ansökningen dit men men … hoppas kan man ju alltid.
Örebroarna väntade ett tag med tillökningen … eller så var det äldsta dottern K med gube som var tidiga i starten.
Karl Axel kom till världen 2006 och har redan fyllt fyra år, kan cykla utan stödhjul och har fått håret sommarkort … kortkortkort … och kallas Kaxe av mormor och morfar.Det gillas inte så mycket men ibland så … kan inte mormor låta bli ändå att kalla sin barnbarnspojke Kaxe …
Han är en hejare på traktorer och lastmaskiner och kan alla verktyg till namn och använder de flesta och nu, nu kan han som sagt cykla utan stödhjul också …
Kaxe har en lillasyster, en Syster Yster måste man nog säga. En glad och mycket bestämd liten dam som vet vad hon vill och kan och ska …
Agnes Inga Elisabeth heter hon och kallas för Agnes, är snart två år och snart, snart … i nästa vecka … får mormor Skatan träffa både henne och Kaxe igen. Det var verkligen jätte-, jätte-, jättelängesen och skall bli så himla kul.
Här tänker Agnes på något väldigt speciellt ser det ut som … kanske funderar hon över var mormor Skatan håller hus …
– Har hon glömt bort oss alldeles?
– Nej, det haaar inte mormor gjort.
Men mormor Skatan veeet att det nästan kan kännas så för det vaaar längesen.
Förra året i augusti blev Skatan farmor också …
Så sist och också minst är lilla AIK, Alice Inga Kristina, som farmor Skatan fått lära känna väldigt bra under hennes snart 9 månader här på jorden p g a olika omständigheter och genom vår resa tillsammans i Thailand förstås. Hon är ett år yngre än sin kusin Agnes och Skatan kan bara tänka sig vad kul de kommer ha tillsammans framöver.
Skatan har tagit bilden av Alice, där hon ligger i en hängmatta i byn Ban Kao Nam för att försöka sova middag. Som ni ser är hon en riktig linslus, skrattar så fort hon ser en kamera riktas mot henne.
De andra bilderna har tagits av familjemedlemmar eller vänner eller … Skatan vet faktiskt inte … men bra bilder är det hur som … av världens underbaraste barnbarn.
Skatans tankar 
Vilka underbara bilder av dina barnbarn, att du är stolt över dem förstår jag mer än väl!
Och lite avundsjuk blir jag naturligtvis också. Vi har ju bara våra två barnbarn på Sicilien, så någon ”riktig” mormor och morfar har vi aldrig fått vara.
Ha en riktigt fin fredag!
Kram Ingrid
Jaa jag älskar dom allihopa. De är ett gäng som vi verkligen är stolta över.
I Thailand läste jag en bok om att, i det här fallet, vara farmor till barnbarn långt borta och hur svårt det är att behöva säga som du gör … att man inte får vara någon ”riktig” mormor p g a avståndet. Boken var verkligen bra även om jag kanske hade lite olika syn på en del saker i den men läs den om du inte redan har gjort det… Den heter När vi spelade Afrikas stjärna. En bok om barnbarn 2008 och är skriven av Merete Mazzarella.
Kramar!
Vilket fint inlägg Skatan! Till dina älskade små barnbarn som börjar bli stora.. Tiden går verkligen fort.
Jag önskar att jag kunde ge min pappa ett barnbarn snart, jag också….
Kram
Tiden går fort och kanske man skall göra ett sånt här inlägg en gång om året ? … det händer ju så mycket när man är ung år från år.
Du har all tiden framför dig att ge din pappa ett barnbarn … Tänk på dig själv några år och skriv, skriv, skriv …
Massor av kramar!
Vilka fina barnbarn du har Skatan! Jag har ju själv fått bli mormor till en liten Valle och det är precis så roligt och speciellt som alla säger. Nu får jag snart flytta lite närmare honom och umgås lite mer spontant i vardagen.
Ha en fin dag!
Ja de är fina ungarna … och jag skulle gärna bo närmre. Nu är de utspridda med Skåningarna längst bort men jag försöker ändå träffa dem ofta.
Det ääär roligt och speciellt …
Kram!
Vilket härligt gäng. Lika fina alla fem! Som du vet har jag inga barnbarn och det lär nog dröja några år. Men jag hoppas verkligen att jag kommer att få uppleva det!
Kramar!
Det är kul men jag var nog beredd att vänta då när min äldsta dotter berättade att hon skulle få barn. Hon var bara 19 år. Men det var rätt för henne och hennes man. Först fick de sina flickor och sedan vidareutbildade hon sig till lärare. Alla sätt är bra, utom de dåliga som de säger.
Kramar!
Wow, vad coolt, jag tror att jag kommer att göra mej riktigt bra som farmor och mormor. Jag ser fram emot det. Då ska jag gottgöra, njuta och älska.
Njuta och älska … Självklart skall du det, Trollet. De allra flesta föräldrar gör sitt bästa och det förstår ungarna när de blivit äldre så det finns inget att gottgöra … var så säker.
Massor av kramar till dig där i Trollskogen!
Men kanske mer för min egen del. Känslan av att vara med och njuta av varje sekund. Fjuniga huvuden och varma nackar.
Jo … så är det förstås. Man ”hinner” på ett helt annat sätt än när man var ”mitt i smeten” eller hur jag skall säga.
Kramar!