Barnbarnen

Det är hög tid för Skatan att uppdatera sin sida med  Barnbarnen … ett har ju till och med hunnit komma till  …

Lilla Cissi … Annika Inga Cecilia …också kallad  Lill-Chang 🙂

Det har gått två år sedan sist och Ida har hunnit bli arton (alldeles snart), Johanna är snart femton, Karl Axel snart sex, Agnes är tre och ett halvt och Alice, storasyster till Cissi, är redan två och ett halvt.

Det går undan i svängarna … det är bara  Skatan som inte riktigt hänger med.

Hon ska försöka ta itu med det inom kort … Det gäller att fixa fram foton och så. De har ju bland annat en Garbo (Johanna) i familjen som inte gör det helt lätt  …

Skatan återkommer med en uppdaterad sida inom kort.


En dag kvar

Det blåser småspik … eller det regnar småspik heter det förstås … men blåser så att regnet måste kännas som just småspik mot huden.

Han heter visst Emil den här gången, stormen

Och Skatan kraxar … många ord om ingenting …

Det är alltså som vanligt när huvudet  är upptaget med annat.

Mannen är så gott som färdigpackad … Skatan har  … som vanligt … inte börjat ännu.

– Vad är det för feeel, kan man undra

– Vill hon inte åka, eller?

– Separationsångest?

Men hon har i alla fall tvättat och strukit allt som tänkas kan, hon har plockat undan och ner julen, fixat en del med blommorna … satt in dom i skafferiet där det är kallt och inte helmörkt och hoppas de ska överleva.

Hon har funderat en del på det här med hatten/hattarna och tar den/en … i alla fall … i en påse till Arlanda för att sedan gå ombord med den på huvudet.

Och …

Skatan har inte heller glömt att väcka Lilla E  … som hon gjort nu några dagar och samtidigt fått en kort pratstund på morgonkvisten. Har man så viktiga saker för sig som Lilla E så  fååår man inte bara försova sig. Då är det bra med både ”hängslen och livrem” d v s både sin egen och mamma Skatans ”väckarklocka”.

Skatan och Mannen åker till värmen … men man kan ha det bra i kylan också.

Som synes …

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det är Svärson II som tagit de fina bilderna … på Karl Axel och Agnes

Här är det Karl Axel och Agnes som har det sååå kul och härligt i vit, fin snööö  hos farmor och farfar medan deras mamma får lugn och ro  med sitt och jobbar och sliter i sta´n … som bara f … som bara den. 🙂

Morgonrundan med StinaFina … nästa!

– Bara det inte blåste  få förbannat … 😦

Godmorgon!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Inte en enda bild på julgranen

… fast den stod där så grön och grann och smyckad i stugan …

Och inga bilder från julklappsutdelningen där barnens glädjetjut blandades med de vuxnas 🙂

Inte en enda …

– Varför då då, kan man undra.

Kameran är sönder och Skatans mobil … ja, ni vet  det redan eller hur … hade förstås laddat ur batteriet och måste vänta en stund … och när den stunden var färdig var julklappsutdelningen också förbi.

Och förresten var Skatan så uppslukad av att vara där, mindful, IRL,  att allt annat liksom glömdes bort.

Hon hade t ex med sig sin laptop men den togs inte fram … inte ens när hon vaknade tidigt som vanligt dagen efter och hörde snöregnet slå mot takfönstret, lyssnade på det, och hur det knäppte i ett alldeles tyst hus som för bara några timmar sen var galet fullt av skratt, smack, snack, skrik och samtal-i-munnen-på-varandra.

Då låg hon där stilla i sängen och bara andades … och njöt.

Men Svärson II tog en gruppbild som han har looovat skicka till Skatan. Och bakom oss på den står den smyckade granen så grön  och grann …

Mannen och Skatan var i alla fall först på plan denna tjuvstartsjulafton … och sedan kom Borlängefolket …

Karl Axel och Agnes var nyfikna på lilla Cissi och Alice,  som tyckte det var kul att träffa StinaFina igen …  var lite blyg och avvaktande  i början … …

När alla hälsningsceremonier var över sattes det igång att leka och äta … allt varvat i en rasande fart.

Agnes fick tag i mormor Skatans mobil och har  knäppt en del av bilderna … t ex den där Skatan flaxar …

Detta bildspel kräver JavaScript.

StinaFina fick nys på en gammal bajskorv som hon var lika överförtjust i som  förra gången de var där … lika överförtjust i som i den nya grisbollen de lämnat hemma. När Skatan la den i bokhyllan för att StinaFina  inte skulle nå den stod hon nedanför länge och skällde och gnällde och när den sedan gömdes undan ordentlig for hon runt och letade …  som en galning.

Skatan tyckte inte hon hunnit mer än dit … förrän det var dags att åka hem igen … och julaftonen med småbarnen var över för 2011.

Nu ses de inte igen förrän i februari 2012 eller så …

Men snart är det den 24 december och  den”riktiga”  julaftonen  och då  i Skåne  tillsammans med Äldsta dottern, Svärson I och Ida och Johanna …

Så hon har inget att klaga över …

Skatan och Mannen är verkligen flerfaldigt välsignade …

Det är ingen hejd på det …

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Storfrämmande

Idag får Skatan och Mannen storfrämmande … och till lunch ska det serveras lasagne och till efterrätt glass …

Sen skall vi gå ner till Princess och titta på julskyltningen … en hel liten stad med tågbana och ett tåg som tuffar runt runt runt … och fullt med tomtar som jobbar och sliter inför julen …

Allt i marsipan.

Nu har ni säkert gissat vilka gästerna är.

Eller hur?

Karl Axel

… förstås.

Och hans Syster Yster …

Agnes

Mormor Skatan väntar otåligt … men först  …

först  är det förstås Morgonrundan med StinaFina som står för dörren …

Hej då …

Ha en fin dag  …

Stora som små!

Två- som fyr- benta!

IRL …

Läs även andra bloggares åsikter om

När StinaFina och Skatan och Bessie

… gick Morgonrundan i Örebro stötte de på något mycket märkligt där i skogen.

En luftballong hängde på en gren och dinglade …

Och inte en människa i närheten.

Den var inte stor … men i något slags tyg och Skatan skyndade sig hem för att ta med sig Karl Axel tillbaka ut i skogen  och undersöka den närmre …

Men när de väl var tillbaka efter bara halvannan timme var den borta och lite längre in i skogen lekte några dagisbarn medan deras fröknar var bänkade på en rastplats i närheten …

Något blågult skymtade och Skatan såg att tre flickor var i full färd med att riva sönder ballongen.

Skatan och K A närmade sig försiktigt och Skatan frågade

– Är det er luftballong?

Nej, det var inte deras och då sa Skatan att

– Inte skall ni väl riva sönder den inte. Det är väl synd. Får jag den kanske jag kan laga den igen.

Skatan fick ballongen och en ståltråd som de hade slitit loss och drog hjälpligt ihop ballongen igen och satte upp den på en gren  …

Tänk att det skall vara så kul att göra sönder grejer.

Sen lekte barnen och Karl Axel tillsammans. De klängde och hängde som små apungar och snattrade under tiden som skatungar och Skatan fick veta att flickorna var aprilbarn  alla tre och skulle fylla sex år med bara några dagars mellanrum. Och de frågade  förstås vad Skatan hette och berättade vad dom hette och vad alla  deras syskon hette  och alla hade de namn som Dorothy, Greta, Oliver, Fingal, Alida, Judith  …

Förskolan som de gick i var en Waldorfskola .

Är Skatan fördomsfull när hon nu antyder att det kanske hade något samband på något sätt … de ovanligt ”kreativa” namnen (förutom Greta, då)   och typen av förskola som de gick i?

Jo, det är hon nog … förstås.

Men ändå … tanken slog henne.

På vägen hem klättrade Karl Axel upp på varenda sten i sikte och ville bli förevigad …

Så då gjorde Skatan det …

Karl Axel på stenens högsta topp …

När de kom hem igen från sin ballongupptäcktsfärd i skogen hade Mannen och StinaFina passat på att vila sig lite i soffan och Mannen hade läst sagor för Agnes som hade hunnit få en alldeles nyklippt lugg dessutom …

Och så var också denna dag i full gång  …

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Öppet igen på Skatan Tankar

… men var skall Skatan börja.

Det är kanske bäst med en liten resumé på vad som hänt henne på sistone ändå.

Nåväl

I söndags for Mannen, Skatan och StinaFina till Örebro för att fira lilla e.  De ville vara på plats redan på morgonkulan på måndagen när hon fyllde och ”överraska” med blommor och med blader och skönsång och kaffe på sängen och fira henne på hennes riktiga födelsedag.

Stugan var full med folk när vi klev in. Farmor och farfar hade haft hand om barnen över natten och skulle vara med på dagen-innan-middagen. Lilla e hade jobbat natt och Svärson II hade åkt fyra mil på skidor, Wadköpingsloppet, och hade nyss kommit innanför dörren  …

Så hääär hade han sett ut, Svärson II … i Wadköpingsloppsspåret

Svärson II hade åkt fort som sjutton  … han kom TVÅA … utan speciellt mycket träning … och hade åkt fyra mil på 2.14.20.0.

Skatan var djupt imponerad …

Det var som sagt full rulle … precis  som det brukar vara hos Örebroarna …

Tidigt på morgonen firades så lilla e … med kaffe på sängen … och chokladcroissant … presenter och blommor och skönsång …

… och sedan gick förstås dagen i ett enda fläng …

Karl Axel hade gjort en mask … dagen till ära …

Detta bildspel kräver JavaScript.

Tio saker som ger oss en liten stund av lycka

… har Skogsnuvan bett sina bloggvänner att lista.

Att föreställa sig vad en sån lista skulle kunna innehålla är egentligen inte så svårt … för det är mycket och många ögonblick som ger Skatan en stund av lycka.

Skatan får  stunder av lycka  …

1 … av att besöka  Skogsnuvan  och alla sina  bloggvänner,  läsa vad de haft för sig, deras tankar och infall, få inspiration och idéer. Skatan känner sig omsluten på nåt vis … och hon känner sig lycklig.

2 … när hon nu efter den tidiga och långa, kalla vintern kan känna solen värma ansiktet på nytt. När den sedan framåt kvällen färgar himlen i de mest sprakande spektakulära färger man kan tänka sig …

3 … när hon får ett telefonsamtal och hör Agnes i andra ändan … mommo … mommo … eller när Karl Axel kommer rusande emot henne när hon kliver innanför dörren hemma hos dom och genast vill visa något spännande han gjort, byggt …

4 … när Ida och Johanna (Skatans äldsta barnbarn) bara tyckte det var ”coolt” att ha sin mormor med i Facebook. (Skatan hade nämligen hört sig för om hon kanske inte skulle tränga sig på som den gamla skata och MORMOR hon ändå är … men icke sa Nicke). Då stack det till i hjärteroten av ren och skär Lycka 🙂

Ida och Johanna

 

 

 

 

 

 

5 … när hon hör irländsk musik … och minnena ramlar över henne och hon  hör Margiths  röst  …  ser henne så levande framför sig .. 🙂

6 … när hon pratar med Sonen på en knastrande mobil som berättar att Alice nu går … bara pladdrar på thai och har ett sjusärdeles humör och  vid tanken att snart, snart får Skatan träffa dom igen … då känner hon sig lycklig.

7 … när hon känner en duns på sitt bröst och StinaFina har väckt henne genom att hoppa upp på henne och slicka henne i ansiktet. Abrupt men kärleksfull väckning som gör Skatan lycklig …

8. … när Mannen släpper loss …

9 … när pappa säger att Skatan bara givit honom  glädje …

10 … när Skatan målar  eller läser en bra bok och är borta för världen och glömmer tid och rum …

Sist men inte minst … trots djupa dalar  som ger perspektiv… känner sig  Skatan  som en i grunden lycklig människa och hon  kan  verkligen  ”tacka livet som gett henne så mycket

🙂

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Det är jättekallt här i Örebro

… minus  fjorton grader om inte mer. Skatan tänker på Skogsnuvan som har över tjugo minusgrader vareviga dag och fryser ännu mer vid bara tanken.

Men inomhus i värmen framför brasan med barnbarnen behöver hon inte frysa.

Det var förstås jätteroligt att träffa dom igen. Först fick Skatan en ”ensam” stund med Agnes och vi hade så trevligt. Munnen går på henne i ett kör … ungefär som Skatans … och hon berättar och snackar och talar om hur det skall vara och hur allt skall gå till. För hon är en mycket bestämd liten dam.

Sen kom storebrorsan hem från Bolleken … eller vad det heter … där han får prova på fotboll förstås, och handboll och innebandy och annat kul. Och det blev genast ”liv i luckan”. Båda ungarna verkar gilla besök från den ”yttre rymden” och ger Mannen och Skatan intensiv uppvaktning.

Det lagades middag som vi åt upp och njöt av … speciellt Skatan som gjorde ett stort undantag i sitt bantningsprojekt och till och med drack vin till maten. Det bakades lussekatter och fikades och pratades och gjordes pärlplattor … lektes med dockor, bäddade och satte dom på pottan … körde med bilbana och så var det läggdags.

Mormor Skatan läste Nils Karlsson Pyssling … en av Astrid Lindgrens berättelser som Skatan själv älskar … om Bertil som är ensam hemma och får en kompis i den lille pysslingen som bor i en råttas lägenhet under hans säng … Och Skatan tycker verkligen att det är kul att hennes barnbarn verkar gilla den lika mycket som hon.

Nu är också dockskåpet … som legat på vänt ute i bilen … på plats i ett rum bakom pannrummet. När det tas fram i ljuset igen  i jul som julklapp till Agnes … är det ganska fantastiskt att tänka sig att det här dockskåpet har Agnes mamma … inte ägt … men lekt med och tidigare hennes mammas fastrar och ännu tidigare hennes morfars mor.

I morgon skall vi upp tidigt tidigt för att bege oss till dagis för lussefirande …

Kaxe skall vara en något motvillig pepparkaksgubbe och Agnes tomte …


Full rulle …

Kaxe i augusti i år … med sitt 4-och-ett-halvt-års-smile

En och en halv dag med Kaxe och Agnes och Bessie … går inte av för hackor.

Plus en lååång natt.

Agnes somnade inte förrän vid halvtiotiden … mormor Skatan fick ligga på madrass bredvid sängen … och sen vaknade Agnes  en gång i timmen ungefär precis när Skatan hade slumrat in. De kanske sov sammanlagt tre timmar i sträck …  Efter ett antal såna där uppvaknande fick Agnes ligga tillsammans med Skatan på golvet … Skatan lyfte ner hennes madrass och la den bredvid … men då fick i Skatan … i stället för att ideligen lyfta upp Agnes i sin säng … släpa in henne på mjukare underlag än golvet som hon rullat ner på …

Agnes inte utan sin nalle

Full rulle …

Och idag har det varit lite kinkigt till och från. Det kan man ju förstå. Det är inte bara Skatan som är trött efter den långa natten.

Nu sover i alla fall lillstumpan middag (riktigt länge hoppas Skatan) och Mannen bygger lego med Karl Axel så nuuu kan också Skatan ta sig tid att slå när häcken och skriva några rader. Ovan som hon är att ha ensamt ansvar (tillsammans med Mannen förstås)  för en fyra-och-ett-halvtåring och en tvååring … tar hon ut sig fullständigt. Egentligen skulle hon kanske själv ta sig en tupplur nu när hon kan …

Skatan har inte heller ”hunnit” ta många bilder …  överföringssladden ligger kvarglömd hemma  … så inga bilder från kalabaliken finns att visas.

Men det är kul och mysigt … och det finns faktiskt ingen jämförbar lycka.  Trots att man ”går på knäna” …

och att det tar på krafterna … 🙂

Nu måste Skatan passa på att gå en middagsrunda med hundarna.

Morgonrundan klarade Mannen av.

Ses!

Ja visst ja …

Precis idag … för några minuter sedan fick Skatan den där avgörande knuffen …

Det var ingen slump … mycket har fört henne framot mot just denna insikt som idag formuleras så bra av Cordelia Edvardson i Svd.

Vår uppgift är att vara människor

… ”Vi tycks ha glömt bort att både sorg och smärta hör till våra livsbetingelser.” … skriver hon

och  vad sant det ääär … det vet ju Skatan  … ju …

Ja visst ja …

Skatan är ingen robot … hon är en människa av kött och blod (ja … halvt fågel då om man skall vara noga)  som lever och  känner och tänker och mår bra och  mår dåligt och är glad och är ledsen, är rädd och är frimodig … och lever, lever, lever …

Här och nu.

Ida, äldst i barnbarnskaran

och så … Johanna … tvåan …

Karl Axel har klättrat opp … på  bergets topp

Cordelia Edvardson avslutar sina tankar med ett gott råd:

”Lyd ett gott råd: att med uppmärksam blick ta in de små tingen. Och de små barnen, kan, alldeles gratis, locka fram ett leende. Det kan lätta bördan att vara människa – för ett ögonblick.”

Agnes i mormors fotspår  🙂 … beredd att flyga …

… och sist men inte minst i barnbarnsraddan … AIK … Alice

”Det är synd om människorna” … säger guden Indras dotter i August Strindbergs Ett drömspel ..

Om och om igen …

Ja det är det. Det är tufft …

men  underbart att vara människa

Från och med nu skall det bli Skatans allt överskuggande uppgift att klara av … att vara just det.

En riktig människa.

Skatan hade tänkt …

att få alla tre kusinerna samlade på en enda bild.

Men det var som förgjort …

Det gick bara inte.

Födelsedagen blev en livlig tillställning som det ju blir med barn och paket och paketöppnande och mat och prat och ….

Vi sjöng vår sång för Alice tidigt i ottan … hennes tid är ju väldigt tidigt för oss gamlingar …

Hon blev lite förskräckt först … men sen … sen var det paketöppnadet som tog överhanden. Pappersprasslet och papprsslitandet som var kuligast …

En trött Mannen med StinaFina satt på sängkanten och tittade på …

Redan kvällen innan hade vi förfestat med lite chokladglass … och grundat  … inför anstormningen av kusinerna, livet och rörelserna och … livet … ljudet …

Kaxe och Agnes gick loss på leksakerna till Alice förtjusning …

Kaxe har byggt sig ett torn som nästan blev lika högt som han själv …

och Agnes fick tag i den skojiga hunden som kunde sjunga och prata och … gå på

Vi fick god grillad födelsedagslunch och tårta förstås med blåbär som Pa plockat på Femöre …

Så här kommer ett litet följe med ovilliga  fotomodeller … åtminstone i samlad tropp …

Här har vi Agnes …

och här har vi Kaxe … som mormor Skatan kallar honom … Karl Axel heter han ju … på riktigt …

Och så lilla Agnes igen …

och födelsedagsbarnet själv … AIK … eller Alice som hon förstås kallas som får hjälp av mamma Pa …

Från gråt till …

skratt … gick det snabbare än en gris blinkar …

Som avslutning på denna bildkavalkad väljer Skatan den bild som Kaxe själv var allra mest nöjd med …

och så är nästa år på G … för vår yngsta lilla barnbarn … Alice …

I Skatans fotspår

Agnes är lika morgonpigg som sin mormor Skatan …

… och gillar att teckna och måla …

och prova på … både det ena och det andra …

Men oj oj oj … vad trött man kan bli när man är uppe med tuppen och Skatan.

Snart är det frukost och dagen kan börja …

Tittut!

Dagens namn är Alice (och Adolf) och Skatan har inte börjat förbereda sig ännu …

Men först Alice!

Vad är det för en dag?

Är det en vanlig dag?

Nej, det är ingen vanlig dag, för det är Alices naamsdag.

Hurra Hurraa Hurraaa …

Ett stort GRATTIS till vår egen lilla ALICE och  AIK … ALICE, Inga, Kristina …

”Barn är den fattiges rikedom”

(Danskt ordspråk som är dagens ordspråk   😛    i Peace & Love-kalendern 2010)

Skatan har börjat dagen tidigt. Fast inte tidigare än vanligt men idag har hon bråttom. Liksom. Hon har inte börjat packa ännu sina tvååå  packningar och har en strykhög som heter duga och tvättstugan ovanpa det  … och på söndag eller måndag bär det iväg.

Nedräkningen har börjat till årets Peace & Love-festival.

På söndag kommer barnbarnen Ida och JoJo med Svärson I från Skåne, landar här för att hämta upp Skatan och på måndag är det Borlänge och Peace & Love

Fem dagar som Skatan veeet kommer att bli helt underbara, fyllda med musik, glädje, sorg och nostalgi, mera musik och möten med gamla vänner och nya vänner och mer musik … och som russin i kakan, Sonen, Pa och Alice och Ida och JoJo och Svärson I i sin allra närmaste närhet …

Men innan söndagen har vi ju  midsommaraftonen och den traditionella festen hos Vännerna på Ön utanför Oxelösund … där vi alltid träffas just på midsommaraftonen massor av år tillbaka, samma människor och  färskpotatis och jordgubbar. Skatan säger inte vad den heter … bara Ön … så har Skatan ingenting sagt. Och båten, ja båten är inte i sjön ännu. Den skall i böljan och köras hem till stugan idag …

Och så har vi  tvättstugan också idag … förstås …  och som sagt två resväskor att packa för efter Peace & Love skall Skatan ta tåget ner till Örebro där Mannen varit några dagar hos Kaxe och Agnes och de andra där, slänga sig i bilen, åka hem till Nyköping, byta väskor och så skall Skatan åka de cirka 60 milen till Svalöv och Fridhems Folkhögskola för akvarellkursen för Ria Roez Schwarz … (GPS:en skall vara  med i bilen men … trots den kan ju Skatan hamna fel, eller hur Znogge? *fniss*)

Pust !!!

Men det skall bli sååå himla roligt … trots brådskan.

Men som sagt, Skatan gör alltid så hääär, är alltid ute i sista minuten … och det brukar funka riktigt bra.

Skatans sommarlov har just börjat …

Skatan har knyckt de här bilderna från Facebook …

… men det ääär faktiskt hennes barnbarn så … hon måste få dela med sig.

Karl Axel, av Skatan kallad Kaxe,  … fast det gillar inte föräldrarna … och så Agnes under en filt  på verandan … Skall det sovas middag, tro?

Tror ni Agnes tar sig en funderare på vad som kommer krypandes där i gräset … eller varför det är så sticksigt?

(OBS! Bilderna är från förra sommaren fick just mormor veta … att hon inte skäms som inte direkt såg det! Men hon tyckte faktiskt att Agnes såg liten ut där hon satt . Inte de snart två år som hon fyller första augusti)

Det är bara på sommaren, Agnes, som man utsätter sig för det ena och det andra. Som sticksigt gräs och kalla bad och  sand mellan tårna och … mygg och myror och annat elände. Det är den härliga sommaren som vi har längtat så efter hela långa kalla vintern … så njuuut för fulla muggar  …

Den är ju så väldans kort …

Intensivt … var bara förnamnet

Inte ens  vädret var på Skatans sida och till någon hjälp.

Regnet fullkomligt öste ner.

Utom en kvart kanske och då lät Skatan  Karl Axel gå ut utan galonbyxor … och stövlarna var kvar på dagis.

Vattenpussarna tyckte  förstås Agnes lockade … som alla ungar tycker … och en och annan vuxen också kan avslöjas och vem kan då ”hålla igen”. Inte  mormor Skatan i alla fall.  Så Skatan lät Agnes  plaska precis så mycket som hon ville innan vi gick in och tog av skor och dyngsura strumpor.

Till råga på allt hade inte Karl Axel heller vaknat helt och hållet på rätt sida.

En tvååring som var snabb som vinden … att klättra eller försöka jaga StinaFina eller … och så Karl Axel som inte ville eller rättare sagt ville sätta sig på tvären och kanske till och med testa sin gamla mormor … gjorde sitt till det  där Intensiva. Han ville också gå till en kompis och det talade han väldigt enträget om så att säga . Om och om och om igen.

När vi diskuterat med mamma på jobbet som sms:at till kompisens pappa och tillbaka så var det dag att ta på regnkläder  inte bara på honom förstås. Samtidigt måste Skatan ju   klä på lillasyster och sig själv också och samla ihop oss, ta fram vagnen, koppla StinaFina och  hon var inte så värst glad för regnet hon heller .

Och tillbaka med Agnes i vagnen och StinaFina för att efter en timme klä på oss, ta fram vagnen och gå och hämta Karl Axel och så … ta på galonbyxor, jacka på Karl Axel och gå hem igen …

Det var ett sjå …

För att inte tala om när Skatan skulle laga lunchen … falukorv och makaroner brukar ju vara det enklaste i världen.  Men men men …

Mobilladdaren hade Skatan glömt hemma … den fasta telefonen hade slagits ut av ett åskväder häromdagen …  och utan kontakt med omvärlden skulle hon ha känt sig ganska utelämnad och handfallen … om man så säger.

Som tur är hann hon ringa lilla e som skickade en hemmavarande kompis med rätt mobilsladd till Skatans Nokia.

Något annat som var tur … Agnes sover middag … och det gjorde hon idag också förstås.

Puuuh …

Mamma lilla e kom hem ovanligt tidigt från jobbet   och Skatan sjönk ner som en uppstoppad skata utan stoppning …

Intensivt … som sagt … var bara förnamnet.

Men … efternamnet,  efternamnet det var Roligt …

Skatan åkte hem i sin lånade Clio

redan i går kväll efter en intensiv dag i Örebro hos barnbarnen.

När Skatan kom hem från Morgonrundan satt ungarna och väntade på mormor Skatan  för att äta frukost.

De hade passat på att se lite morgon-TV

Sedan gjorde mamma, lilla e, matsäck (äppleklyftor) och så packade vi in oss i farfars stora bil, som man lånbytt till för att forsla byggmaterial i …

och for till Stadsparken i Örebro … en otroligt fin och stor park med mycket träd, blommor, grässlänter och

lekplats med Parkleken som har öppet hus varje onsdag. Det passar ju alldeles utmärkt för det är den dag som ungarna är ”lediga” från dagis …

Och där lektes det  bland hur många andra ungar som helst. Man hade fullt sjå att se efter sina ”egna” så de plötsligt inte bara försvann  …

Det var några roliga timmar som avslutades med att batteriet tog slut i kameran … Nej de roliga timmarna avslutades inte då förstås.  Men det blev ju inte  dokumenteraaat.

Vi gick till ett café i parken och fikade och innan dess tog jag den sista bilden av … inte ungarna … men av två  unga bulldoggar. En var sex månader och hette Leopold och en var 12 veckor och hette Lea och var bland de sötaste jag sett i valpväg …

Snipp snapp snut så var bilderna … som sagt  … helt slut.

Barnbarnen

Först ut var  Ida, idag sexton år …  Det är inte klokt vad tiden går fort …

och tre år senare får hon en syster …

Johanna, som vi kallar JoJo, alldeles alldeles snart tonåring hon också …

Det är  Samuelssons flickor det och mormor Skatans barnbarn i Skåne.

Båda flickorna har fullt upp i sina liv förstås … som man har när man är ung … och rider och tävlar (Ida har gjort jättebra ifrån sig med sin häst (OBS! inte ponny) på tävlingarna i vår). Just nu är hon i Frankrike med sina konfirmationskamrater i Taize’, skall börja på gymnasiet i höst och och …

Och Johanna spelar gitarr och sjunger och gör det så väldigt väldigt bra. Mormor Skatan hoppas att hon spelar in något på Youtube som Skatan kan visa här. JoJo rider också men … tror jag … tävlar nästan bara i dressyr medan Ida hoppar.

Tre hästar står i alla fall i stallet, som skall skötas om och ridas.

JoJo skall börja på högstadiet i höst och lämnar då den lilla skolan i Yngsjö. Mormor Skatan hoppas att hon kommer in på en musikskola som finns i Kristianstad. De var visst lite sent ute med ansökningen dit men men … hoppas kan man ju alltid.

Örebroarna väntade ett tag med tillökningen … eller så var det äldsta dottern K med gube som var tidiga i starten.

Karl Axel kom till världen 2006 och har redan fyllt fyra år, kan cykla utan stödhjul och har fått håret sommarkort … kortkortkort … och  kallas Kaxe av mormor och morfar.Det gillas inte så mycket  men ibland så … kan inte mormor låta bli ändå att kalla sin barnbarnspojke Kaxe …

Han är en hejare på traktorer och lastmaskiner och kan alla verktyg till namn och använder de flesta och nu, nu kan han som sagt cykla utan stödhjul också …

Kaxe har en lillasyster, en Syster Yster måste man nog säga. En glad  och mycket bestämd liten dam som vet vad hon vill och kan och ska …

Agnes Inga Elisabeth heter hon och kallas för Agnes, är snart  två år och snart, snart … i nästa vecka … får mormor Skatan träffa både henne och Kaxe igen. Det var verkligen jätte-, jätte-, jättelängesen och skall bli så himla kul.

Här tänker Agnes på något väldigt speciellt ser det ut som … kanske funderar hon över var mormor Skatan håller hus …

– Har hon glömt bort oss alldeles?

– Nej, det haaar inte mormor gjort.

Men mormor Skatan veeet att det nästan kan kännas så för det vaaar längesen.

Förra året i augusti blev Skatan farmor också …

Så sist och också minst är lilla AIK, Alice Inga Kristina, som farmor Skatan fått lära känna väldigt bra under hennes snart 9 månader här på jorden p g a olika omständigheter och genom vår resa tillsammans i Thailand förstås. Hon är ett år yngre än sin kusin Agnes och Skatan kan bara tänka sig vad kul de kommer ha tillsammans framöver.

Skatan har tagit bilden av Alice, där hon ligger i en hängmatta i byn Ban Kao Nam  för att försöka sova middag. Som ni ser är hon en riktig linslus, skrattar så fort hon ser en kamera riktas mot henne.

De andra bilderna har tagits av familjemedlemmar eller vänner eller … Skatan vet faktiskt inte … men bra bilder är det hur som … av världens underbaraste barnbarn.