Det var meningen att Skatan och StinaFina skulle skjutsa Mannen till Arlanda i natt eller rättare sagt tidigt som f-n (klockan 03.30) för att fortsätta därifrån till Örebrooo och hälsa på gänget där.
Men igår när hon kom hem från Stockholm efter sina vedermödor där, var hon så utmattad och hade så himla ont och när hon väl dykt i säng och somnat vaknade hon bara någon timme efteråt med ”spratt i benen” och … ja …
Allt var som förgjort.
När klockan ringde sa Skatan till Mannen att han fick ta bilen själv. Hon orkade bara inte.
Skatan skulle ta sig till Örebrooo på annat sätt.
Efter Morgonrundan … när StinaFina och Skatan vandrat …
längs stengärdsgården som Margith skulle ha älskat … att måla av … som så många andra stenmurar som hon målat …
(En av Margiths stenmurar i akvarell)
som den här till exempel … fast man har förstås skrapat av mossan på vår stenmur i höstas … i någon slags städiver i naturreservatet … men i alla fall …
(StinaFina bland vitsipporna)
efter Morgonrundan då vi också gick över bron över Nyköpingsån … för att så småningom komma hem igen, slog Skatan på datorn för att försöka hitta en hyrbil.
Det gick inte alls.
Hon fattade ingenting.
Så Skatan tog StinaFina och promenerade någon kilometer eller två till Q8 för att på plats försöka hyra en bil.
Men se, det gick inte det heller.
Varken Statoil eller Q8 hyrde ut sina bilar om man skulle ha hunden med sig. Möjligtvis om man hade en galonklädd bur i skuffen … skulle det kunna gå an.
Mannen på Q8, som var en vänlig själ och som själv hade hund, tipsade mig som sista utväg att fråga på Hertz.
Så det var till att knalla vidare genom Teaterparken över bron till ett industriområde ytterligare någon kilometer och det var med bävan och hållna tummar som Skatan och StinaFina steg in på Hertzkontoret.
Mnjaa … jooo … om Skatan hade en filt … och på en sådan ligger StinaFina alltid när hon åker bil, fastspänd i sitt eget bilbälte … kunde det kanske gå an.
Det gick an.
Nu harSkatan en liten svart Clio som står och väntar utanför för färd … så småningom … till Örebrooo.
Äntligen!
Skatans tankar 
För det första: Välkommen hem. För det andra – det verkar som om en morgonrunda kan bli lång när man har hund och tänker sig en bil 🙂
Kram! och lycklig färd, med eller utan bälte på Stinafina
Jaha du du fortsätter i vanlig flaxtakt. Först tailand och du har knappt hunnit hem så blir det Stockholm och sedan Örebro. Bra att du slipper tåg i alla fall. Du brukar inte ha någon vidare tur med tågresorna vad jag tycker mig minnas.
Att måla av stenmurar är långt ifrån lätt, det vet jag som har försökt. Det blir lätt platt. Margit verkar ha lyckats bra med det.
Ha det nu kul i Örebro så ses vi förhoppningen till sommaren.
Vilket bök bara för att få hyra en bil. Tur att det lyckades till slut.
Ha det så trevligt i Örebro, där har jag min yngsta syster och hennes famil, svägerska och ett par tre bloggkompisar.
Kram Ingrid
Skam den som ger sig! Eller som någon idrottare sa: – Det är bara att bryta ihop och gå vidare!
Bra kämpat i alla fall!
Varför ska saker och ting vara lätta! Huvudsaken att det ordnade sig i alla fall så att ni kommer iväg.
kram
Kan glädja? dig med att det är rena rama tropikerna i gnällbältet just nu. Hoppas det är bra för benen.
Förstår ditt dilemma med bilhyrning. Jag vet precis hur det var då jag hade Ronja och bilen var på verkstad. Inga vill hyra ut till hundägare. Vad samhälle lever vi i. Och SJ är mardrömmen nu igen. Har haft en vinter utan like med inställda tåg och nu upprepas det igen. Spåromläggningar i Sundbyberg så jag har bara ett fåtal tåg att åka med till jobbet och då ståplats som en sardin. Har bussats månd, tisd och vilken tid det tar, 2 timmar. Så imorgon tar jag 8.13 tåget trots ståplats. Vad gör man. Man har ett arbete att sköta men det fattar nog inte SJ. Ha en skön tid i Örebro och hälsa de dina.
Kram
Att det skulle vara ett sånt tjorv att hyra en bil.