Etikett: RSL

Höstfull

 

Fullmånen lyser

hänger över grannens tak

Oro i benen

Det var inte  RSL-benen som väckte Skatan (även om myrfanskapet rumsterade i dom som vanligt)

Det var ljuset från månen.

Mannens snarkningar och StinaFinas stilla snusningar gjorde sitt till.

Och att klockan redan var kvart i sex.

Det är bäst att passa på att njuta av morgonfriden innan huset vaknar, borren dånar genom cement och gipsplattor … dundrar så man måste hålla sig borta. Grannen gör om sitt badrum!

Det är bäst att passa på här i bloggen innan Morgonrundan och frukosten, Innan denna tisdag i månaden oktober tar sin riktiga början…

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Vedermödorna fortsatte

Det var meningen att Skatan och StinaFina skulle skjutsa Mannen till Arlanda i natt eller rättare sagt tidigt som f-n (klockan 03.30) för att fortsätta därifrån till Örebrooo och hälsa på gänget där.

Men igår när hon kom hem från Stockholm efter sina vedermödor där, var hon så utmattad och hade så himla ont och när hon väl dykt i säng och somnat vaknade hon bara någon timme efteråt med ”spratt i benen” och … ja …

Allt var som förgjort.

När klockan ringde sa Skatan till Mannen att han fick ta bilen själv. Hon orkade bara inte.

Skatan skulle ta sig till Örebrooo på annat sätt.

Efter Morgonrundan … när StinaFina och Skatan vandrat …


längs stengärdsgården som Margith skulle ha älskat … att måla av … som så många andra stenmurar som hon målat …

(En av Margiths stenmurar i akvarell)

som den här till exempel … fast man har förstås skrapat av  mossan på vår stenmur  i höstas … i någon slags  städiver  i naturreservatet … men i alla fall …

(StinaFina bland vitsipporna)

efter Morgonrundan då vi också gick över bron över Nyköpingsån  … för att så småningom komma hem igen, slog Skatan på datorn för att försöka hitta en hyrbil.

Det gick inte alls.

Hon fattade ingenting.

Så Skatan tog StinaFina och promenerade någon kilometer eller två till Q8 för att på plats försöka hyra en bil.

Men se, det gick inte det heller.

Varken Statoil eller Q8 hyrde ut sina bilar om man skulle ha hunden med sig. Möjligtvis om man hade en galonklädd bur i skuffen … skulle det kunna gå an.

Mannen på Q8, som var en vänlig själ och som själv hade hund, tipsade mig som sista utväg att fråga på Hertz.

Så det var till att knalla vidare genom Teaterparken över bron till ett industriområde ytterligare någon kilometer och det var med bävan och hållna tummar som Skatan och StinaFina steg in på Hertzkontoret.

Mnjaa … jooo … om Skatan hade en filt … och på en sådan ligger StinaFina alltid när hon åker bil, fastspänd i sitt eget bilbälte … kunde det kanske gå an.

Det gick an.

Nu harSkatan en liten svart Clio som står och väntar utanför för färd … så småningom … till Örebrooo.

Äntligen!