redan i går kväll efter en intensiv dag i Örebro hos barnbarnen.
När Skatan kom hem från Morgonrundan satt ungarna och väntade på mormor Skatan för att äta frukost.
De hade passat på att se lite morgon-TV
Sedan gjorde mamma, lilla e, matsäck (äppleklyftor) och så packade vi in oss i farfars stora bil, som man lånbytt till för att forsla byggmaterial i …
och for till Stadsparken i Örebro … en otroligt fin och stor park med mycket träd, blommor, grässlänter och
lekplats med Parkleken som har öppet hus varje onsdag. Det passar ju alldeles utmärkt för det är den dag som ungarna är ”lediga” från dagis …
Och där lektes det bland hur många andra ungar som helst. Man hade fullt sjå att se efter sina ”egna” så de plötsligt inte bara försvann …
Det var några roliga timmar som avslutades med att batteriet tog slut i kameran … Nej de roliga timmarna avslutades inte då förstås. Men det blev ju inte dokumenteraaat.
Vi gick till ett café i parken och fikade och innan dess tog jag den sista bilden av … inte ungarna … men av två unga bulldoggar. En var sex månader och hette Leopold och en var 12 veckor och hette Lea och var bland de sötaste jag sett i valpväg …
Snipp snapp snut så var bilderna … som sagt … helt slut.
Skatans tankar 
Ser ut som det var en helskön dag med gullungar- och vovvar 😀
Och så klart alltid lite skönt att komma hem också…
Både – ock … Det blir intensivt med barnbarnen förstås men anledningen att jag for hem så tidigt (redan på kvällen) var att jag måste lämna in bilen före klockan 9 på morgonen om jag inte skulle debiteras ett helt dygn till … vilket jag inte ville.
Men det är kul med ungarna … jättekul!
Kram!
Välkommen hem då!
Kram
🙂 Tack! Kram!
Jepp, du verkar haft det bra i Örebro. Blir ju riktigt avundsjuk. Jag har också läst ditt inlägg (precis som de andra inläggen) som jag i skrivandes stund just glömde bort rubriken på. (suck) Du var tolv år och grubblade … Å ja jag känner igen tankarna. Det kan jag ju berätta utan att avslöja några detaljer , för det är minst sagt känsligt. Att avslöja detaljer så här offentligt… Skitjobbigt har det varit och är fortfarande … kram, S
Det är ofta så att när jag/man skriver något personligt så känner många igen sig. Man är ofta inte så ”ensam” som man tror. Du har haft det skitjobbigt … det har ju egentligen inte jag utom det att det alltid (tror jag) känns jobbigt att veta att man egentligen inte var ett ”önskat” barn från början och blev bortvald så att säga … men JAG har inte haft det jobbigt som du …
Det är det som är så bra med bloggar många gånger. Man hittar tankebanor och kanske tröst hos andra på det man själv grubblar över.
Kramar!
Konstigt nog tycker jag att de hundar som är minst söta som vuxna är de sötaste som valpar. Jag älskar rottisar, vackra och stiliga är de som vuxna men knappast söta men som valpar, jösses.
Visst är det så … Den här minsta bulldoggen, hon som bara var 12 veckor var ju helt bedårande. Och man kan ju knappast säga att vuxna engelska bulldoggar är bedårande 🙂
Kram!
Tänk vilka fina lekplatser det finns nu för tiden. När man var liten fanns det inte något sådan. Minns inte ens att det fanns en vanlig gunga men hela skogen och bergen och ladugården och ladorna var ju en härlig lekplats i sig och vi hade nog lika kul. Gulliga ungar föresten om jag inte sa det igår.
Om ni/vi inte hade ännu roligare. Vi byggde kojor, vi klättrade i träden, lekte kurragömma och själv var jag lite av en ensamvarg periodvis … det kan man inte tro … och jag satt ofta för mig själv utomhus och läste och fantiserade och drömde mig bort …
Det finns inga lekplatser i världen som går upp mot skogen och bergen och naturen …
Kramar!