Inte ens vädret var på Skatans sida och till någon hjälp.
Regnet fullkomligt öste ner.
Utom en kvart kanske och då lät Skatan Karl Axel gå ut utan galonbyxor … och stövlarna var kvar på dagis.
Vattenpussarna tyckte förstås Agnes lockade … som alla ungar tycker … och en och annan vuxen också kan avslöjas och vem kan då ”hålla igen”. Inte mormor Skatan i alla fall. Så Skatan lät Agnes plaska precis så mycket som hon ville innan vi gick in och tog av skor och dyngsura strumpor.
Till råga på allt hade inte Karl Axel heller vaknat helt och hållet på rätt sida.
En tvååring som var snabb som vinden … att klättra eller försöka jaga StinaFina eller … och så Karl Axel som inte ville eller rättare sagt ville sätta sig på tvären och kanske till och med testa sin gamla mormor … gjorde sitt till det där Intensiva. Han ville också gå till en kompis och det talade han väldigt enträget om så att säga . Om och om och om igen.
När vi diskuterat med mamma på jobbet som sms:at till kompisens pappa och tillbaka så var det dag att ta på regnkläder inte bara på honom förstås. Samtidigt måste Skatan ju klä på lillasyster och sig själv också och samla ihop oss, ta fram vagnen, koppla StinaFina och hon var inte så värst glad för regnet hon heller .
Och tillbaka med Agnes i vagnen och StinaFina för att efter en timme klä på oss, ta fram vagnen och gå och hämta Karl Axel och så … ta på galonbyxor, jacka på Karl Axel och gå hem igen …
Det var ett sjå …
För att inte tala om när Skatan skulle laga lunchen … falukorv och makaroner brukar ju vara det enklaste i världen. Men men men …
Mobilladdaren hade Skatan glömt hemma … den fasta telefonen hade slagits ut av ett åskväder häromdagen … och utan kontakt med omvärlden skulle hon ha känt sig ganska utelämnad och handfallen … om man så säger.
Som tur är hann hon ringa lilla e som skickade en hemmavarande kompis med rätt mobilsladd till Skatans Nokia.
Något annat som var tur … Agnes sover middag … och det gjorde hon idag också förstås.
Puuuh …
Mamma lilla e kom hem ovanligt tidigt från jobbet och Skatan sjönk ner som en uppstoppad skata utan stoppning …
Intensivt … som sagt … var bara förnamnet.
Men … efternamnet, efternamnet det var Roligt …
Det var till att ha det hektiskt, tycker mig känna igen de där momenten från när pojkarna var mindre, visserligen finns det dagar än idag när det kan bli tvärstopp hos mina söner och de bestämmer sig för att göra tvärtemot vad mamma säger…det är roliga stunder det..
Det är regn, grått och kallt här uppe med, å andra sidan är jag glad att det inte är 25 grader redan nu för då får vi ingen sommar, men det kunde ju åtminstone få vara sol och 15 grader varmt.
Ha det gott vännen min
Kram!
Hej IKA! Roligt att se dig här.
Det var sannerligen hektiskt med barnbarnen men också så himla roligt. Jag är full av beundran för alla föräldrar. Själv har jag glömt hur det var med en flicka som var tre år äldre när tvillingarna kom till världen. Att man orkade … men det gjorde man och har som sagt nästan glömt alla vedermödor.
Ha det gott du och dina grabbar och hoppas verkligen vi får en fin sommar efter den långa kalla vintern.
Kramar!
Hi hi hi. Kan riktigt känna hur trött du blev. Ibland kan man undra hur föräldrarna orkar med, men man får väl krafterna när man behöver dom.
Det är roligt med ungar men som sagt. Otur att det blev en sån regnig dag. Alla dessa kläder som ska av och på. Ja du, roligt blev det ju mitt i alltihop. hi hi hi
Ha ha haa … det var nästan så jag skrattade åt mig själv och hur jag stod i. Det var som en sån där fars …
Kram!
Intensivt och roligt, så är det med småbarn.
Ja och det glömmer man mellan varven … 🙂
Kram!
Det låter som om du haft det riktigt hett om öronen. Jag blir nästan lite matt bara av att läsa om din dag. Hoppas att det blir lugnare idag!
Kram Ingrid
Det var också en matt mormor som stupade i säng igår kväll … men nu är jag på hemmaplan igen och visst var det roligt också.
När jag frågade Kaxe om jag var välkommen tillbaka och ha hand om dom när det var stängt på dagis någon annan gång, svarade han att jaaa, mormor och du fååår bo kvar också.
Det var ju snällt.
Kramar!