Häromdagen såg Skatan på Babel, kulturprogrammet. Hon tror det var säsongsavslutningen. Hur som … intervjuade Daniel Sjölin bland annat Kjell Espmark och pratade mycket om hans senaste bok, Minnena ljuger.
Det kom Skatan att tänka på när vi satt runt födelsedagsbordet, Skatan, Mannen och hans två systrar, och pratade barndoms- och ungdomsminnen.
Alla berättade, föll varandra i mun … och hade alldeles egna minnen många gånger.
– Åååh där är skålen som mor alltid hade pressgurka i.
– Nej rödbetor var det som serverades från den skålen.
– Jag kommer då ihåg pressgurkan …
– Kanske serverades både rödbetor och pressgurka, fast vid olika tidpunkter förstås, inflikade Skatan
Så kunde det försås ha varit.
Och så kommer man ihåg helt olika saker.
I det här fallet ljuger inte minnet direkt men framhäver något för en av syskonen medan det andra syskonet minns något helt annat …
Och så fortsatte en trevlig födelsedagslunch. Med tillbakablickar och kommer-du-ihåg-uttrop.
En sak var de rörarande ense om.
När syskonen åkte bil där i baksätet fick alltid lillasyster Stora E sitta i mitten för att skilja på Mannen och Storasyster K som alltid retades och gnabbades. Och till och med slogs.
Ofta slutade det med att lillasyster hade två tunga huvuden lutade mot sina axlar. De hade somnat. Själv satt hon där inklämd och vågade knappt röra sig för tänk om de vaknade … och bråket skulle fortsätta där det slutade.
PS Skatan har inte läst Minnena ljuger men det skall bli … det skall bli … någon gång framöver. Förstås. DS
Skatans tankar 
Jag ser att du letat i dina minnen du också. Vi behöver nog göra det ibland.
Mina barn brukar med vemod tala om ”den blå grytan” som jag brukade använda när jag gjorde levergryta. Jag har bjudit dem på just den maträtten senare (efter den blå grytans tid), men de tycker inte att det blir detsamma.
Vilken härlig bild av syskonen – hoppas lillasyster lyckades hålla bråkstakarna ifrån varandra.
Ha en fin helg!
Kram Ingrid
Ja, lillasyster har fått det lugnare med åren … fast det lär visst ha varit ihållande när det begav sig. Och det var ofta två mot en, lillasyster och brorsan mot storasyster. Nu kommer alla bra överens. 🙂
Det är faktiskt ett tecken på att man blivit gammal det här att man gillar att sitta och minnas tillsammans. Det hade man liksom inte tid med när man var yngre och hade ”fullt upp” .
Kramar!
Minnen är fina och hör livet till även om vi ibland minns saker helt olika…
Kram
Ja tänk om man helt skulle tappa minnet. Vilken mardröm. Ju mindre rörelsefrihet man får som äldre … jag tänker på pappa … ju mer betyder förstås minnet och vad man upplevt i det förgångna.
Så … det gäller att komma ihåg, kanske skriva dagbok och ta många fotografier så man får lite stöd för minnet framöver. 🙂
Kram!
Det är intressant att jämföra minnen med dem som borde komma ihåg samma saker som man själv men inte gör det.
Ja man förstår verkligen att ens egen verklighet inte behöver vara någon annans …
Kram!
Bra beskrivet av ”vi där bak i bilen”!
Fin bild på oss syskon!
När jag tänker efter – det var rödbetor i skålen.
Kramar!
Var det ALLTID rödbetor? En skål för varje tillbehör?
Det var väldigt roligt att ses.
Kramar!