Det ar som det ar och blir som det blir …

var Allans ledstjarneord i Jonas Jonassons Hundraaringen som klev ut genom fonstret och forsvann och de  har Skatan tagit till sig som sina …

De ar en mycket thailandsk installning.

Nu blev det ju bra med Karin darhemma som svavade mellan liv och dod  och Skatan och Mannen fick aldrig veta hur allvarligt det var. De oroade nastan ihjal sig och vad vad hade de kunnat gora … egentligen.

Karin ar hemma igen fast hon fortfarande har en lunginflammation (som hon ska ha … den ingar sa att saga i ingreppet som skulle starka lungan). Hennes Svarson I:s mamma och pappa kommer ikvall och hjalper till … och nu hoppas alla forstas att lungan ska ha starkts och inte ska djaklas mer … nagonsin mer …

Mannen och Skatan lever sitt latmansliv pa stranden dag ut och dag in … slappar och laser och ater och lyssnar pa musik pa kvallarna.

Alla bockerna var utlasta utom Hundraaringen som klev ut genom fonstret  som Skatan hade ett sa oforklarligt motstand till men hon fick ta tjuren vid hornen och gripa sig an den …Det var tur att hon tog den dar tjurenbvid hornen for det var en skrona som hon verkligen inte hade velat missa. Och sa fick hon 1900-tals historia pa kopet … och filosofi och livsinstallning …

En sak ska hon omedelbart anamma och det ar att sky allt vad politik som pesten … och forsoka anamma den dar sorglosa livsinstallningen som Allan, hundraaringen, hade …  Just nu har hon inte boken till hands och kan inte citera men dar finns parlor.

Dagarna ar lata men forsvinner fortare an vinden … fast man inte gor nagot.

Skatan har bestallt ett USB-minne som hon far i morgon  sa att hon kan ta in sina egna foton har for sin egen dator ar bara sa hopplos sa den gar inte att anvanda …

Sist idag en gullig liten historia, avlyssnad pa stranden. Det ar  Mamman som  promenerar, strosar i vattenmbrynet utefter stranden  med sin lille sons hand i sin. Och lutar sig ner och  utbrister …

– Haaar vi inte en helt underbar semester?

– Naaeej , svarade sonen och sparkade lite haglost i vattnet …

– No-o

(Det skulle har varit prickar over o:na forstas)

Efter regnet

kom … mera regn med någon halvtimmes uppehåll då de passade på att gå en runda i skogen, Skatan, StinaFina och Brigitte …

De hann inte ända hem … innan det öste ner igen …

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och före StinaFina-avbrotten och efter  har Skatan varit djupt försjunken i en bok … så fängslande och så himla braaa … (djupsinnig recension … Skatan vet men … det får anstå 🙂 … )

Niceville heter romanen och har skrivits av Kathryn Stockett, som föddes och växte upp i Jackson, Missisippi, en stad som hon här kallar Niceville …   och ja … mer kan Skatan inte säga just nu … annat än en uppmaning: Läs boken om ni inte redan gjort det!

Läs Niceville!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Skatan har hypnotiserats

av Kafka på stranden

Haruki Murakamis roman uppfyller henne … lever i henne.

Nu väntar bara Skatan på att det skall regna makrill …

och att StinaFina skall säga henne något … tala till henne … tala allvar med henne … på ren svenska.

Hon lyssnar också på ”Ärkehertigtrion” om och om igen … Hoshino ledsagar henne in imusikens och Beethovens värld … och Murakamis …

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

 

Skatan läser böcker förstås …

Just nu läser hon Nina Bouraoui*: Mina onda tankar.

Skatan citerar:

”… och jag vet att allt finns där: det starka och urspårade i min person, den enorma friheten i att ta ledigt från sig själv, och den enorma rädslan att inte hitta sig själv igen.”

”Det tar tre månader innan man inser vad döden verkligen är, det är som en sten som slår en medvetslös, det är obeskrivligt smärtsamt.”

och

”;böcker är som famnar, jag lägger mig i den värmen.”

Mer behöver inte Skatan säga … de orden räcker …trots att varannan mening i hela boken är värda att citeras.

Vad skulle Skatan ta sig till utan böckerna …

Vad?

* Nina Bouraoui, född 1967 i Rennes, dotter till en fransk mor och en algerisk far, hör till de verkligen betydande unga författarna i Frankrike idag. Mina onda tankar, belönad med Prix Renaudot 2005, är den sjätte av Bouraouis böcker som översatts till svenska … (saxat från bokens baksida)

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

En dag

av David Nicholls  … ligger här bredvid mig på sängen.

Nu har Skatan  läst ut den … tidigt i morse slog hon ihop boken och ger den utan att tvekan omdömet  fem (5) skator av fem (5) möjliga.

Tjugo år Två människor

En dag … en speciell dag … den 15 juli 1988 …. blir startpunkten för att följa två människor och deras liv genom att göra nedstamp i det samma dag … den 15 juli …  tjugo år framöver …

Skatan fick möta och lära känna två fantastiska … riktiga … fullödiga …  människor, Emma och Dexter. De var inte helt sympatiska, inte filmskönevackra (även om Dexter i sin ungdom närmade sig det idealet och framförallt tyckte så själv) och …  Skatan kan bara citera ett av baksideomslagets omdömen och hålla med …

En dag är hysteriskt rolig och fruktansvärt sorglig … (Skatan grät faktiskt till och med … så sorglig var den) … , varm, underfundig, välskriven, rörande, engagerande och alldeles, alldeles underbar. (Helena Dahlgren, Bokhora)

Och … en sak till … igenkänningsfaktorn är hög trots att Skatan tillhör en annan generation, var ung på 60-talet istället för 80-talet.

Det ni!

Bara det …

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Minnena ljuger

Häromdagen såg Skatan på Babel, kulturprogrammet. Hon tror det var säsongsavslutningen. Hur som … intervjuade  Daniel Sjölin bland annat Kjell Espmark och pratade mycket om hans senaste bok, Minnena ljuger.

Det kom Skatan att tänka på när vi satt runt födelsedagsbordet, Skatan, Mannen och hans två systrar, och pratade barndoms- och ungdomsminnen.

Alla berättade, föll varandra i mun … och hade alldeles egna minnen många gånger.

– Åååh där är skålen som mor alltid hade pressgurka i.

– Nej rödbetor var det som serverades från den skålen.

– Jag kommer då ihåg pressgurkan …

– Kanske serverades både rödbetor och pressgurka, fast vid olika tidpunkter förstås, inflikade Skatan

Så kunde det försås ha varit.

Och så kommer man ihåg helt olika saker.

I det här fallet ljuger inte minnet direkt men framhäver något för en av syskonen medan det andra syskonet minns något helt annat …

Och så fortsatte en trevlig födelsedagslunch. Med tillbakablickar och kommer-du-ihåg-uttrop.

En sak var de rörarande ense om.

När syskonen åkte bil där i baksätet fick alltid lillasyster Stora E sitta i mitten för att skilja på  Mannen och Storasyster K som alltid retades och gnabbades. Och till och med slogs.

Ofta slutade det med att lillasyster hade två tunga huvuden lutade mot sina axlar. De hade somnat. Själv satt hon  där inklämd och  vågade  knappt röra sig för tänk om de vaknade …  och bråket skulle fortsätta där det slutade.

PS  Skatan  har inte läst Minnena ljuger men det skall bli … det skall bli …  någon gång framöver. Förstås. DS