Vem skall läsa alla miljoner bloggar?

… frågar sig Jan Söderqvist som är filmkritiker i Svenska Dagbladet i sin krönika i gårdagens tidning.

Och Skatan kastade sig över texten med stor nyfikenhet.

För det har hon sannerligen funderat på hon också.

Jan Söderqvist och hans vän Alexander Bard, ni vet … han med kortbyxorna  … hade

medverkat i en film, I am the media av Benjamin Rassat.

Jan Söderqvist satt där på premiären och visste att I am the media var en dokumentär om hur vi alla formas av umgänget på och med internet. Regissören hade intervjuat både honom och Alexander Bard i en lång sittning för något år sedan och nu väntade han på resultatet.

Det kunde inte börja bättre. Filmen öppnar nämligen med Alexanders fot i elegant sko och randig långstrumpa. Kameran glider sedan upp och visar oss bägge i helfigur. Vi tittar på ett Youtube-klipp med en skrattande bebis och ser milt roade ut. Sedan klipper Rassat över till annat för att aldrig någonsin återkomma till mig eller oss. (JS)

Det där känner Skatan igen … Hon tror att inför hennes framträdande i TV4-inslaget om äldre bloggare … att Kristina Thulin intervjuade henne närmare två timmar som sedan klipptes ner till cirka två minuter … Detta var en förtydligande parantes.

Lite snopet var det för Jan Söderqvist men talande. Det här korta klippet ”från Alexanders vackra strumpor” i filmen leder vidare  ut i den  snabbt föränderliga internet-världen där det privata och det offentliga blandas huller om buller och man vet snart varken ut eller in.

Ny teknologi ger oss nya och kraftfulla instrument i vår eviga strävan att iscensätta oss själv så slagfärdigt som möjligt på den sociala arenan. Samtidigt ökar konkurrensen. Det lär idag finnas mer än 133 miljoner bloggar på nätet. Vem ska läsa dem? Många följer några få, de flesta följs av ingen utom möjligen bästa kompisen. Det är snarare voyeurerna än narcissisterna som har anledning att fira. (JS)

133 miljoner bloggar på nätet. Etthundratrettiotre miljoner …

Om man nu räknar Skatan som narcissistisk så … kan hon inte spegla sig i så värst många med tanke på att det finns etthundratrettiotre miljoner bloggar  men … vetskapen om att några i alla fall läser och kanske begrundar hennes tankar ger henne den där kicken …  men narcissist … hmm. Snarare voyeur då hennes största intresse är att ”krypa under skinnet” på henne eller honom  eller … leva sig in i andras liv, försöka förstå …

Och sååå privat och självbespeglande  är hon ändå inte så att hon platsar bland Narcissus och hans efterföljare.

Som vissa andra …


23 reaktioner på ”Vem skall läsa alla miljoner bloggar?

  1. Kanske är det inte rätt fråga att ställa ”Vem ska läsa?” Frågan är väl på ett sätt, i alla fall för mig, vilket behov hos mig bloggen fyller. Jag skulle på ett sätt lika gärna kunna skriva dagbok men vetskapen om att det är publikt tvingar mig att skriva mer strukturerat och det är en anna sak än att skriva för bara mig. Formulerade, om inte alltid glasklara, blir tankarna mer färdiga för att tänkas vidare, höja sig en nivå från stampandet. I alla fall pyttelite.

    • Här är jag helt med.. Bloggarna är inte till för att läsas, utan för att skriva. Läsandet är en bonus.
      En bonus som kan göra att man antigen formulerar tankarna tydligare, eller får dom ifrågasatta för att få kunna tänka om dem ytterligare.

    • Man kan ställa till och med tre frågor i sammanhanget, varför bloggar man och också vem skall läsa alla bloggar … vem läser min.
      Alla vi som bloggar vill antagligen nå ut … åtminstone till någon … få respons ibland genom kommentarer OCH inte minst bloggar man också för sin egen skull. Jag tror själv att jag skulle fortsätta blogga även om jag inte hade ett enda besök. Men förstås hoppas jag på sådana. Annars kunde jag lika gärna skriva i word och spara mina tankar för mig själv. Och som du säger i din kommentar, om man skriver för ”publik” tänker man efter lite mer hur man formulerar sig, får man fram vad man vill säga etc etc.

      Blogga bör man annars dör man 🙂 … tycker i alla fall Skatan. Nästan.

      Kramar!

    • Ja, utbudet är ju enormt … och alla som ger ut sin bok, sitt förstlingsverk tänker nog den tanken också … Vem skall läsa min bok. 🙂

      Vem skall lyssna på min musik?

      Vem skall …

      Kramar

  2. Jag instämmer med Znogge, vem ska läsa alla böcker och tidningar? Det finns nog läsare till lite av varje också för våra bloggar för inte har vi väl några krav på tusentals läsare, nej får man kvitto att det i alla fall är NÅGON som varit och läst så blir man glad.

    Kram!!

    • Ja dina tankegångar är lite av mina tankegångar i mina kommentarer av kommentarerna här ovan … Vi som bloggar har ett behov av att skriva, dela med oss av våra tankar och önskar förstås att vi finner ”läsare”, NÅGON, och man blir glad. Vi har ju båda vårt gäng som går in i varandra och som läser varandras bloggar, får idéer och inspiration av varandra. Det har givit mig personligen hur mycket som helst …

      Jag har väldigt svårt att tänka mig att sluta blogga …

      Kramar!

  3. Äääh, tror inte att jag skulle klara trycket av 133 miljoner läsare. 🙂
    Men de dagar jag kanske har 133 blir jag jätteglad och lite extraextraextraglad om några av den även skriver kommentarer. 🙂

    Vi har överflöd inom många områden idag, för inte behöver vi alla varorna som finns på butikshyllorna heller.

    Jag bloggar så länge jag tycker att det är kul. När så icke längre är fallet, då lägger jag mer.

    • Jag lägger aldrig ner … för jag kan överhuvud taget inte tänka mig att jag skulle sluta tycka att det var roligt och givande …

      Och det är ju en sporre detta ändå att kunna nå ut till människor som inte känner en … att beröra NÅGON kanske bland alla dessa miljoner bloggare …

      Är inte det en fantastisk tanke hur man kan hitta varandra bland dessa mängder av tankar och bloggar därute …

      Kram!

  4. Det finns något för alla sägs det ju och klart att det finns utrymme för alla precis som det finns böcker för alla. Så det är bara att blogga på. I min blogg finns det en kul grej om vad man gjorde samma dag för ett år sedan och det är rätt kul att se för en själv hur det var. Det blir som en dagbok. Läser ingen annan så är det ju för en själv.

    • Utan min och din blogg hade vi kanske aldrig heller träffats IRL.

      Det var meningen att vi skulle mötas och det var ju ett tag sen … i våra första bloggar på blogdog.se. När var det egentligen?

      Tiden går men bloggen består … i sina olika skepnader.

      Kramar!

  5. Men visst vill vi blogga av någon anledning. För mej har det alltid funnits ett intresse att skriva och att uttrycka mej i skrift. Jag kanske skriver något mer någon dag, när jag har tid. Blogga tar inte den tiden hela tiden, kan bli när andan faller på och jag vill och har lust.

    • Jag skriver både här och där … men vill inte gärna vara borta för länge från just bloggen. Jag blir fort ringrostig när jag inte ”hänger med” …

      Den har blivit en last men den lasten bär jag gladeligen.

      Kramar!

    • Jaha … du klickade och såg mig i det två minuter nedklippta inlägget. Jag var full av beundran hur de kunde få ett så sammanhängande ”snack” efter att i princip ha talat, repeterat svar på frågor, och spelat in under hela två timmar.

      Det var i alla fall en verkligen rolig upplevelse.

      Kramar!

  6. Håller med Frunatmaken helt och fullt om att det blir mer ordning på ens tankar när man ser dom i skrift. För mig blir det en hjälp att ”tänka vidare” och så är det ju alltid kul att få lite kommentarer. Det är väl skillnaden på att skriva dagbok. Sen tycker jag det är underhållande och inspirerande att läsa andras bloggar, vissa fastnar man för mer än andra.

    Kram!

    • Bloggandet har vidgat min värld … helt klart. Jag har mött människor i bloggvälden, fantastiska, som du till exempel, som jag kanske inte annars ”stött på”.

      Bloggarna ger inspiration och flera tankar och impulser som man annars skulle varit förutan.

      Jag älskar att blogga.

      Kramar!

  7. För mig är nog bloggandet just ”vem kan jag få att läsa detta?” och därefter vilken respons får jag. Blir jag förstådd eller är mina tankegångar och lustigheter helt obegripliga för andra? Ibland blir jag förvånad, det är inte alltid det man tror ska gå hem som gör det, och tvärtom.

    Men, den som läser läser och det glädjer mig, speciellt om jag får en kommentar till livs.

    • Ja, en del kommentarer om något inlägg förvånar en då han/hon läst in något helt annat än man själv tänkt på.
      Att när jag t ex skrev om antisemitismen i samband med allas vårt fördömande av Israels övervåld fick jag fyra så många besökare som vanligt och fler ”okända” som kommenterade än någonsin … det inlägget ”berörde” sannerligen många många. Och det var jag inte beredd på. Så visst är det både spännande och överraskande att blogga många gånger.

      Kramar!

  8. Hm. Knepigt… och väldigt intressant.

    Tänkvärda tankar från ovanstående kommentatorer.

    Själv hade jag ett syfte och ett mål med min blogg när jag startade den för drygt ett år sedan.
    Jag ville hitta tillbaka till mig själv, både som människa och som skapande fotograf.

    Jag är konsekvent rakt igenom och det är frustrerande i sig eftersom bloggen blir begränsad.
    Men tanken var ju en hjälp till självhjälp utan någon hjärnskrynklare som förvrider mitt huvud till både det ena och det andra.
    Det är mina tankar och känslor i kombination med bild som får ta den platsen.

    Det är inte alltid begripligt, inte ens för mig själv som skriver…
    Jag brukar skylla på den där pennan som inte slutar fara fram och tillbaka, utan att tänka ibland…
    Är medveten om att bloggen är svårkommenterad och jag störs inte av det heller (bara ibland). Och jag blir så glad när någon tycker – det blir vi väl alla.
    Det är fri tolkning och jag tror att många kan känna igen sig.

    Har aldrig ens tänkt tanken att skriva inlägg för att försöka locka besökare.
    Jag har inte ens registrerat den på alla portaler som finns. Är det korkat? Antagligen.
    Men bloggar följer olika funktioner och det beror helt och hållet på vad det är för ämne och till vilken målgrupp man vill nå ut till.

    Dom följer också en annan funktion som jag inte riktigt hade räknat med.
    De blir en del av ens dag och man börjar tänka på människor bakom man inte ens känner…
    Och hoppas att alla har det bra.

    Visst är det konstigt?

    /Marie

    • Det är konstigt. Och fantastiskt men alla dessa som man känner men ändå egentligen inte känner. Eller så känner man dem bättre så här än om man träffats ”på riktigt”.

      Jag skulle aldrig skriva med baktanken att det här kommer att locka besökare … Nej. Och egentligen har jag lovat mig själv att ”hålla mig borta” från den ”värsta” samhällsdebatten. Jag är ”bränd” och desillusionerad. Men ibland ramlar jag dit ändå. Kan inte låta bli … Men aldrig aldrig med tanke på att få fler läsare.

      Jag är glad för mina läsare förstås och för det gäng av bloggare som så småningom har utkristalliserats och som besöker varandra mer eller mindre regelbundet … De som slutar saknar man … och en del nya som man upptäckt välkomnar man.

      Det är underbart att blogga! 🙂

      Kramar!

  9. Ping: Idag har jag snubblat « SKATANS TANKAR

  10. Vilket intressant inlägg och vilka intressanta kommentarer. Känner igen mig i mycket.
    Har heller aldrig tänkt så mycket på att skriva för att locka läsare utan mer för att formulera mig själv. Man får liksom bevis på att man finns och faktiskt inte är så dum när man ser sig själv i skrift på något sätt. Så det kanske handlar om någon slags spegling och narcissm ändå.
    Därmed inte sagt att det inte spelar någon roll om någon läser eller inte. Har inte massor med läsare på min blogg men de som finns är mig oändligt kära. Jag menar att med tanke på att det finns 133 miljoner bloggar är det ju ett under att någon har hittat just min. Och lika roligt som att själv blogga är det ju att läsa andras bloggar, alla andra ”vanliga” människor som inte brödskriver. Det är så roligt att läsa att vi finns och tänker. Och att kommunicera med människor som man aldrig skulle träffat annars.

    Sen skulle jag nog inte sluta blogga även om ingen läste. Det räcker liksom inte att bara skriva dagbok. Det betyder mer att vara en liten droppe i det väldiga blogghavet. Ett ”jag är också med.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.