Etikett: SvD

Stärk skyddet av integriteten

Skatan hade lovat sig själv att försöka avhålla sig från politiken … ja, att skriva om den här åtminstone. Att försöka hålla bloggen fri från politiken men hon gör här … som synes … ett undantag.

För det är så viktigt. För henne. Så fundamentalt viktigt.

Skatan känner sig mer och mer uppgiven. Hon tycker hon slagits mot Goliat … att ”hennes” parti inte blir lyssnat på … att folk inte förståååår.

Visst är skolan det viktigaste just nu kan det tyckas … och vården … och omsorgen. Skola, vård och omsorg. Och den debatten sköter blocken om så bra, så bra … och vinnaren levererar förhoppningsvis vad de lovat.

Men det här.

Hur vi har det med vårt övervakade datorstyrda samhälle talas det tyst om i debatten.

Det är bara Piratpartiet som ihärdigt försöker få in i våra skallar hur skrämmande och hemskt det alltmer växande Storebror-ser-dig-samhället kan bli.

Piratpartiets ledare

Christer Engström, Anna Troberg och Amelia Andersdotter

I soffan kan ingen höra dig skrika … Jo faktiskt …kanske … Storebror hör dig … men röstar inte åt dig … så Vår röst – din röst i EU

Piratpartiet har kämpat hårt  för den personliga integriteten och gjort skillnad i EU-parlamentet med sina två mandat, de har pratat om det härhemma, debatterat när de får ta plats i medierna (det senaste är att de inte får ta plats med sin partiledare, Anna Troberg, i Agendas partiledardebatt i SvT strax före EU-valet med förklaringen att det bara ska vara riksdagspartiernas ledare som platsar då. 😦  ), Piratpartiet har skrivit om det i tidningarna, skrikit om, ja vråååålat om (för att vi ska bli uppmärksamma och lyfta blicken en aning) … hur den, vår personliga integritet, redan är hotad.

Det ENDA parti som har tagit det här hotet mot vår personliga integritet  på ALLVAR är PIRATPARTIET.

I morse … när Skatan slog upp SvD fångade en rubrik genast hennes uppmärksamhet

Unknown-1

Daniel Akenine

Stärk skyddet av integriteten

Daniel Akenine, författare till boken ”11 gram sanning”, nationell teknik- och säkerhetschef Microsoft, ordförande för Sveriges it-arkitekter, ledamot i regeringens samordningsråd för säkerhet och integritet i smarta elnät, har skrivit artikeln som ni bara MÅSTE läsa och ta till er budskapet.

Den står att finna här

Allt vi gör, säger och köper riskerar bli beslutsunderlag

skriver han bland annat.

Allt vi gör, säger och köper … sug på det ni … ALLT.

Han skriver om hur vi behöver stärka försvaret mot den digitala övervakningen som sker … genom REGELVERK som SKYDDAR oss.

Att förflytta sig till ett sådant nytt regelverk kan bara göras om det finns en politisk vilja i kombination med ett starkt folkligt stöd. Med nuvarande regelverk är vi på väg att skapa ett samhälle där allt vi gör, säger och köper riskerar bli till beslutsunderlag för våra försäkringspremier, bedömningar för framtida jobb eller vilken ränta vi får på våra bolån. Vågar vi fortsätta uttrycka oss fritt om våra digitala spår används för att bedöma oss i olika situationer i livet? Det är dags att bygga ett nytt regelverk som är anpassat till vårt digitala samhälle och som ger oss förmågan att kontrollera hur data om oss själva får användas.

Alternativet är en framtid som den kallsinniga karaktären Simian i boken ”11 gram sanning” skulle se som sitt eget idealsamhälle.

… avslutar Daniel Akenine sin artikel i SvD som Skatan på det bestämdaste uppmanar er alla att läsa.

Skatan läser

begrundar, citerar och … länkar.

Ja … Skatan länkar ofta och gärna till artiklar och uttalanden som hon läst i tidningar, hos andra på nätet etc etc …

För hon vill ju dela med sig till sina vänner varifrån hon fått sina idéer eller vad hon reagerat på …

http://dagarkommerdagargr.blogspot.se/

Skatan är också ganska så noga med att berätta varifrån hon citerat eller länkat …

Nu vill man ha betalt … pressen, Gammalmedia.

Fast kanske inte av dig och mig men …

” Länkandet är ett ofog” , menar Utgivarnas vd, Jeanette Gustafsdotter i Sam Sundbergs Krönika i SvD den 16 januari.

Det  är alltså  inte uppskattat  att länka fick Skatan veta där hon satt med tidningen i handen … och höll på att sätta i halsen.

Skatan som trott hon gjort Gammelmedia en tjänst 🙂

Uttalandet skakade internet. Bloggbävning skälvde. Facebookgrupper mullrade. Twitter riste av skrattparoxysmer. Webben är nämligen byggd på idén att länken är åtråvärd. Länkar betyder uppmärksamhet och borde enligt webblogiken även betyda intäkter. Att ta betalt för länkar verkar med andra ord feltänkt, och vid en hastig anblick ser länkkriget ut som den vanliga visan: frustrerade gammalmedier mot en välformulerat hånleende nätintelligentia. Men den här gången är saker och ting något mer komplicerade.

Det är jätten Glufs-Glufs Google (” ett företag fyllt av snillen som byggt en vinstmaskin av länkar till andras upphovsrättsskyddade material”) som är boven …

John Bauer_Jätte

Då förstår  Skatan dilemmat lite bättre …

Money, money, money  … (citerade Skatan nu ?  🙂  Det är bäst att ta det säkra före det osäkra och länka till källan som fick henne att just skriva money, money, money )

Det handla om pengar … förstås …

…det har blivit plågsamt uppenbart att samtidigt som Google slussar folk till tidningssajterna så glufsar de i sig oproportionerliga delar av annonskakan, en livsviktig intäktskälla för tidningarna

Men så är det det här med u p p h o v s r ä t t s l a g e n och hur man citerar etc

Att avgiftsbelägga länkar i allmänhet vore precis så dumt och destruktivt som det låter. Däremot finns det goda skäl att ifrågasätta hur sökmotorers och sociala mediers presentation av länkar rimmar med upphovsrättslagen. Hur får utdrag se ut? Är tumnagelbilder okej? Borde företag som Google och Facebook betala för rätten att återge 30 ord och en bild från en artikel?

Där sitter onekligen Skatan också i kläm … 😦

… när vi slutat fnittra är det hög tid att ta en diskussion om citaträtt, “fair use” och rimligheten i affärsimperium byggda på idén att någon annan alltid pyntar för innehållet. (Skatans rödmarkering)

Skatan ”pyntar” bara lite … med andras ord …  för att hon  inspireras av dem  och tycker att ”pyntet” ger …just det … ytterligare glans åt innehållet i hennes egen tankevärld.

Men …  Skatan får allt  hålla korpgluggarna … hm .. nej skatgluggarna förstås … öppna i fortsättningen på vad som är ”fair use” att återge och citera.

Summan av kardemumman är  … vid närmare eftertanke … att det inte  är lilla Skatan som Gammelmedia är ute efter utan sökmotorer som jätten Google, som slår mynt av andras tankar och idéer och alltså  ”snyltar” för vinnings skull.

SD:s toppnotering i opinionsmätning skrämmande

Skatan blir verkligen rädd och skrämd … och förstår inte hur hela 8,6 av väljarkåren (statistiskt förstås och  mätt av TV4/Novus) överhuvudtaget kan tänka sig rösta på ett rasistiskt, invandrarfientligt parti som nu den senaste tiden i handling visat vad de går för …

Tillmälen, järnrör, lögner och ideliga ”avslöjanden” som SD:s partiledare Jimmie Åkerlund krampaktigt försöker skyla över genom att omplacera och  ”snacka en massa skit” … verkar inte skrämma bort sympatisörerna.

Och nu har också  äldre väljare  … som man tycker skulle vara något klokare  och som borde ha ett bättre minne om vad som hände på 30-40-talet ute i Europa … ( i Hitlers Tyskland, i Österrike, Ungern …) när pengarna tröt, arbetslösheten var hög och man behövde syndabockar (precis som nu … fast Skatan hoppas innerligt att vi öppnar ögonen innan det är för sent den här gången och att vi har lärt av historien) … nu har alltså också äldre väljare börjat lämna sina tidigare sympatier hos främst Moderaterna och Socialdemokraterna och skulle rösta på SD om det var val idag. 😦

I den senaste mätningen från Novus vinner partiet framförallt väljare bland äldre och i Stockholmsområdet. Väljarna kommer främst från Moderaterna och Socialdemokraterna.

Att man vill ha dömda brottslingar och rasister som representanter i den svenska riksdagen  … ja … det är inte bara skrämmande det är ofattbart … O F A T T B A R T.
***
Foto: AP
***
När kommer SD göra likaledes … de  vill redan kartlägga riksdagsledamöter med dubbla medborgarskap,  SD vill ha  bara ”helsvenska”  riksdagsledamöter …
***
Att Skatan har *** mellan styckena beror på att hon inte kan få radavstånden vid nytt stycke att fungera. Så då gjorde hon så här. Hon   gulmarkerar stjärnorna också … 😦 … som en PROTEST …
***
Om inte frågan Vart är vi på väg? ställs i ett helt annat sammanhang och mycket trevligare sådant så skulle Skatan ställa den här.
***
Hon gör det ändå.
***
VART ÄR VI PÅ VÄG?
***

Så vad säger det om ett land vars ledare tiger, då rasism och antisemitism brer ut sig? Vad säger det då vi inte visar tydlighet och tar ställning för människors lika rätt och värde? I en tid då civilkurage och att slå vakt om vår demokrati är viktigare än någonsin, vad säger det om dig och mig att det ser ut så i vårt land?

”Satans fega blötdjur”, har jag lust att ryta, som Kapten Haddock.

Henry Bronett © 2012

1Q84

När Skatan vände  sista bladet av 1Q84 del 1, av Haruki Murakami och  hon läste sista meningen: ”När Tengo slöt ögonen, kände han sig inte säker på vilken värld han själv tillhörde nu.” visste  inte heller hon vilken värld hon tillhörde.

Och kunde  inte vänta att få klarhet (om hon någonsin kan få det) … slängde sig på datorn och beställde de två återstående delarna av romanen för att så snart som möjligt kunna  kasta sig tillbaka in i de parallella världarna som fick henne att se sin egen värld 2012 med andra ögon.

Haruki Murakamis 1Q84 är en värld i sig. Ett parallellt universum där allt är som i den vanliga världen, fast med tunnare väggar mot det mystiska och övernaturliga. Enda sättet att skilja den från verkligheten, som den skamlöst beblandar sig med, är att spana upp mot natthimlen. Där lyser ibland två månar.

/…/

Den är spännande och underhållande, bitvis rent magisk. Som alla bra sagor väcker den förundran över tillvarons mysterium.

När jag läst ut den framåt småtimmarna går jag ut på gården och andas in nattluften. Jag kan inte låta bli att spana upp mot himlen. Där lyser förstås inte en endaste måne, eftersom det är en riktig skitnatt. Men ändå. (SvD, Fabian Kastner)

Och som vanligt tar Skatan hjälp av proffsen … i det här fallet Fabian Kastners recension … för att beskriva vad hon tycker. Hon är mycket för det där att citera …
När ska hon själv … liksom … ta sina egna ord i bruk … liksom?
Jag känner att jag är en vampyr, en kannibal. Jag när mig på andras visdomar, kunskaper, talanger, elegans. Jag är ett geni i att hitta sådana människor + bli deras elever + göra dem till mina.. (Susan Sontag citeras av Carl Johan Malmberg, SvD)   !!!   🙂
/Skatan … citat-missbrukaren

Facebook

När Skatan var på ön med Vattenföreningens styrelse i år träffade hon  Erica Treijs som är dotter till en av tillsyningsmännen. Det visade sig att Erica jobbar på SvD och häromveckan skrev hon ett inlägg under rubriken Perspektiv: Dags att gilla det unika.

Det var ett lustigt sammanträffande eftersom Skatan just talat med Erica mamma om att vara med på FB … hur mycket  trots allt …  Skatan ”gillar” Facebook som medium att hålla kontakten … om än ytligt … med gamla och nya ”vänner”… men samtidigt förstås tycker är mer glättigt och ytligt än det skulle behöva vara.

Alla är så nöjda och glada och allt är perfekt dag ut och dag in …

Ericas  stämmer precis med vad jag nästan dagligen tänker … sorry … men visst är det så … inga sorger där inte …

Om det funnits en gillar inte-knapp på Facebook och Instagram hade detta varit ett upprop för att skjuta alla mysbollar i sank och ge heliumballongerna markkänsla. Nu får det räcka med en tummen upp för de som vågar visa sig utan falsk socialamedierfernissa.

En annan sida av Facebook fick hon höra talas om … eller bli påmind av … av en väninna som är lärare. Nämligen att Facebook kan användas på ett vidrigt sätt … mobbing i sin prydno … uteslutning, trakassering etc.

Hur som helst … Skatan gillar FB, förstår varför man inte blottar sina svartaste sidor till allmän beskådan och hoppas att de unga inte TROR att ALLA ANDRA har det så där bra, så där coolt, så där  f a n t a s t i s k t … (fast ordet ”fantastiskt ” är kanske inte ett ord som är gångbart längre ❤ ) … ”fett coolt” … eller?

Nu får man väl i ärlighetens namn säga att Skatan själv använder FB mycket begränsat och snällt och avslöjar inte heller sina djupaste sorger och tankar och misslyckanden. Men man kan ju starta upprop, uppror och protester också … vara politisk, religiös eller vad man nu vill … men det är en annan historia.

För flera dagar sedan skulle Skatan givit sig hen … nej hän åt nedan …

Ja, för en hel vecka sedan  … om hon ska vara noga.

Och det ska man ju vara.

Skatan läste Cordelia Edvardsons* kolumn i SvD den 27 mars och MÅSTE bara citera och hålla med och tycka och sent omsider ändå nudda vid den animerade debatten om ”hen” … ni vet.

Den debatten har väl inte undgått någon.

Det enda Skatan gjort hittills var en kommentar hos Mymlan som diskuterade ordet i en av sina kolumner.

Allt  började med en sagobok ... Kivi & Monsterhund av Jesper Lundqvist och Bettina Johansson.

Debatten om hen alltså.

Och själva debatten  … tycker Skatan … blev sedan något missriktad.

Genuspolitisk … om man så säger.

Hund!” tjuter Kivi. ”Ge mig en hund!
Annars sover jag inte en blund!”
Mappor och pammor och morbroster Jin,
en bryssling, en marfor, en halvkvartskusin,
små parvelpysor och storebröstrar;
alla står de runt sängen och tröstar
och visslar och tisslar och säger jovisst,
någon gång möjligen, nästan helt visst,
ska hen få en hund, kan de halvt säkert lova
– men bara om Kivi nu själv lovar sova.

Som ni ser är det inte bara hen, Kivi,  som figurerar i rimberättelsen utan mappor och pammor och morbroster och marfor … Det är många begrepp som ställs på sin spets  för en unge  och som man kan fundera tillsammans kring.

Inte bara ”hen”.

Och den diskussionen  och såna funderingar är väl inte helt fel …

Men som sedan diskussionen om hen har utvecklats måste Skatan instämma i Cordelia Edvardsons rubrik i papperstidningen

”Måtte jag ha dina bekymmer”

/…/ Därmed anländer vi vid dagens snackis: han, hon eller hen. Bland alla onödiga ingrepp i språkets anatomi tar ersättandet av han eller hon med hen nog priset. När skall ”hen” fylla en vettig funktion?

/…/ När genusmedvetna föräldrar retade sig på att personalen på deras barns dagis hejar på barnen med ”kom killar!” respektive ”hej tjejer!” tänker jag på ett uttryck som berlinaren med godmodig ironi använder när någon gnäller över obetydligheter: ”Deine Sorgen möcht ich haben” (Måtte jag ha dina bekymmer).

Den medfödda könstillhörigheten kommer knappast att manipuleras med språkliga egendomligheter, eller genom att en pojke får en docka i famnen, medan en flicka prackas på en leksaksbil. Pojken kommer i alla fall att växa upp till man, medan flickan blir till kvinna. Vilka sexuella preferenser de kommer att få har inte ett dugg att göra med dagisfrökens genusfostran. En homosexuell man vill vara en man, som har sex med andra män. Detsamma gäller förstås en lesbisk kvinna som vill vara kvinna, fastän hon föredrar att ha sex med kvinnor. (Givetvis finns det, mycket få, personer som sexuellt fötts i ”fel” kropp, men det är inte dem debatten gäller.)

Den gode och kloke fader Freud har satt upp tre mål som alla människor förr eller senare måste acceptera:

1. Det förhållandet att man är liten i förhållande till de vuxna, de stora.

2. Att det finns ett kön som man själv tillhör, och andra som tillhör ett annat kön.

3. Insikten om vår dödlighet. Att vi alla, utan undantag, måste dö, fastän ingen vet dagen eller stunden, kan ge ångest, men också tröst. Döden blir till vår mänsklighets sigill.

Så sant som det var sagt … så sant så sant sååå … tycker Skatan och ska nu gå ut till hen Mannen där ute i köket. Skatan tror att hen har dukat fram till kvällsmat … det känns i luften 🙂

* En av alla kloka kvinnor som Skatan beundrar sååå  …

Skuggregering, Prinsessfödsel och Ranelid

… har väl varit toppnyheterna de senaste veckorna … i omvänd ordning.

Ranelid har nog varit  mest ”på tapeten” . Till och med före tronarvingetilldragelsen.

Kanske inte igår förstås. Då fick han stå tillbaka i pressen. Men … det är så det fungerar. Ge folket vad folket vill ha. Och allt för att få sälja mer, mera, mest.

Melodifestivalen och Ranelid står alltså högre i kurs än Löfvens skuggregering som bådar … hm … ja, både gott och inte så gott. (Inte så gott t ex  var att  gamla avdankade föredettingen  Ibrahim Baylan fick göra come-back)

Gott att han värvat skattedirektören Margareta Andersson som Skatan fick ett mycket bra intryck av . Hon sa vad som kanske är en allmän åsikt idag i båda blocken

Jag tycker att regeringen gör rätt i att betona arbetslinjen. Men det räcker inte med skattesänkningar för att skapa jobb och växande företag.

Nej, det räcker inte.

Och nu får Anders Borg en värdig motståndare.  Fast det blir förstås  en Fredrik Olovsson som får ta sig an debatterna med Anders Borg i riksdagen eftersom Margareta Andersson inte är riksdagsledamot liksom  inte heller hennes partiledare Stefan Löfden som får Mikael Damberg som ersättare där … det blir  alltså Damberg som får brottas med Reinfeldt i partiledardebatterna.

Oj … nu slank hon allt i diket, den goda Skatan. Hon skulle ju snacka om Ranelid var det tänkt från början . 🙂 . Som om det inte snackats tillräckligt. 🙂

Skatan måste erkänna att när Ranelid och … vad heter hon nu, hans medsångare … hm … där ser ni… allt fokus på Ranelid.

Skatan måste erkänna att när dom framförde sitt bidrag Mirakel … gammal skåpmat ( i princip det anförande Ranelid höll på kryssningen som Skatan var med på … ) …och den gick till finalen direkt … ja, då tyckte t o m Skatan att Melodifestivalen urartat (Ranelid, bliv vid din läst, var vad hon tänkte lite inskränkt). Men smaken är som baken delad och för att inte Skatan tycker att låten var något att hänga i majstången så … visst. Och så läste Skatan  Harry Amsters krönika i dagens Svenska Dagbladet och fick sig en tankeställare.

Björn Ranelid är inte problemet

Läs den … hörni … och få er en tankeställare.

Vilken mobbing …

Vad är det med folk egentligen? Björn Ranelid är med i Melodifestivalen och begår tydligen ett majestätsbrott. Mobbarinstinkten tar snabbt över och ord som skam, skämt och ”brun utan sol” fladdrar förbi. Folk vräker ur sig omdömen som ”en läppfladdrande uppblåst och ofrivilligt komisk solariebränd kvinna till karl”.

/ —  /Värst är Jan Guillou som sagt att Ranelid ”gör sig till en driftkucku”. Själv medverkade Guillou i Melodifestivalen 1986 tillsammans med Git Persson. Han föreställde en vampyr.

Och vad vill nu Skatan komma fram till med det hääär. Jo, precis samma slutsats som Harry Amster i sin krönika. I Sverige får vi inte ”sticka ut” … inte ”vara någon” innan

…   det börjar koka i folk. Det föraktas, det hatas, det slår slint.

och man dras med.

Skatan drogs med … även om hon inte mobbade själv

Hon  blev paff … det måste hon erkänna … att Mirakel gick vidare direkt till finalen på Globen … det blev hon.

Paff.

Och var beredd  att tro att man röstade fram Ranelid och … vad hon nu heter … till final för att ha ”lite kul”, driva med Melodifestivalen. Innan hon läste Turez ´ blogg och fick sig en tankeställare till. Vad håller man på med … vad håller Skatan på med. Man kan ju faktiskt röstat på Mirakelför att man TYCKTE att den var bäst!

Häng honom, hörs kören i bakgrunden. Så vad är det han har gjort? Men är det inte människor som folk retar sig på som står för nytänkandet?

Skatan drogs med för att hon inte gillade ”låten”. Och skäms för sina tankar. Men det är inte Björn Ranelid som är problemet. Det är bidragen i sig …

Problemet med Melodifestivalen är fortfarande att tävlingsgeneralen Christer Björkman har en fäbless för att lansera totalt okända artister som sjunger låtar som inte fastnar. Där ligger det musikaliska problemet. Inte i att ett par av de 32 bidragen är underhållande.

Skatan har fått en bra lektion hur man kan dras med … i en mobb … även om hon inte själv var aktiv mobbare … så har  …

Skatan fått sig en riktig tankeställare.

Läs även andra bloggares åsikter om <a href=”http://bloggar.se/om/Bj%F6rn+Ranelid&#8221; rel=”tag”>Björn Ranelid</a>

November, alltså

Skatan läser i dagens Svenska Dagbladet … papperstidningen alltså … dagsversen av Kajenn och den  fångar hennes intresse.

Se där en annan skata som inte gillar november  …

Skatan måste bara visa er …hon är långt ifrån ensam att kraxa i moll så här års …

Det är ju inte mycket man kan göra nu i ruggiga kalla gråa november och i lika kalla men kanske något vitare december … annat än flyga iväg till varmare nejder … eller  drömma sig bort och tänka tillbaka och verkligen försöka komma ihåg hur det vaaar … och sedan vänta på bättre tider 🙂

Jag är så avundsjuk

Genomsur är jag om fötterna. Den kalla issörjan har trängt igenom mina bra läderskor och strumporna är alldeles genomsura och fötterna är som istappar …

Strumporna gick att vrida ur när jag kom hem.

Jag var ju tvungen att ta en runda med StinaFina trots kvarvarande feber och oväder. Mannen körde ju Sonen & Co till Arlanda …

Svenska Dagbladet har just den här veckan en serie om Avundsjuka på sin Idag-sida … och det är precis vad jag är det.

Avundsjuk.

Avundsjuk men långt ifrån missunsam. Är det några jag unnar att resa till Thailand så här års och just nu när mörkret bara blir tätare dag för dag och vi kan få såna här pissdagar framöver så är det Sonen, Pa och Alice.

Men ändå är jag avundsjuk … jag skulle verkligen ha velat kunna fara med.

Just nu sitter de där ovan molnen medan jag fick mig en funderare på det där med avundsjuka.

Jag är avundsjuk ibland …till och med ganska ofta …  men väldigt sällan missunnsam .. jag  gläds oftare med de jag är avundsjuk på … än missunnar dem det som väcker den här avundsjukan …

Det är kanske därför jag har så många idoler och människor jag beundrar trots min höga  ålder då man skall tyckas vara klar med sina strävanden.

Och jag har fortfarande förebilder … som jag skulle vilja likna eller vars egenskaper jag skulle vilja ha … och det är väl också en typ av avundsjuka.

I Svenskan skriver man:

Stimulerande avund: Grunden är jämförelsen som kan inspirera till förbättring av det egna livet.

Missunnsam avund: Denna ogina form av avund är sällan uttalad. Man rationaliserar sin negativa känsla och känner rättmätig vrede över att någon fått orättvisa fördelar.

Destruktiv avund: Känslor av kränkning leder till nedsättande omdömen och avundsjukt agerande bakom ryggen på den man är avundsjuk på.

Det är den destruktiva avunden som jag räds  som om jag skulle råka på satan själv … den där hätska, oförsonliga avundsjukan som är blind för att det handlar om avundsjuka  utan bara är låg och hatisk mot någon som har lyckats bra med något … bättre kanske än andra, haft mer tur i livet … Syskonavundsjukan lär gå under det begreppet skriver psykolog Marta Cullberg Weston i artikeln. Och den kan sätta så djupa spår att den ”hänger med” långt upp i livet … kan hänga med långt upp livet, kanske jag skall säga.

Hur det är med det så medger jag beredvilligt … ofta och gärna … att jag är avundsjuk. Just nu på de där Thailandsresenärerna … men är väldigt snabb att lägga till att jag VERKLIGEN INTE är missunnsam … för det är faktiskt något jag sällan är.

Men så har jag haft det bra i livet också … och har inte känt att jag behövt missunna någon en framgång eller förmåga … även om jag själv skulle ha velat kunna sjunga och spela och måla som så många andra som jag beundrar  eller få ändan ur vagnen som ju många avundsvärda människor gång på gång får …  och bara sätta igång …  och vara lite handlingskraftigare och inte sitta här och  drömma … utan göra det där … det där …

Jag visste det, jag visste det …

att Mannen skulle komma springande med tidningen i högsta hugg sedan han läst artikeln.

Skatan läser tidningen på ”rätt” dag … Mannen läser så många tidningar att han inte hinner med riktigt och läser dom som han inte hinner med i efterskott.

Ibland flera dagar senare.

Och nu kom han alltså triumferande och viftande …

– Är det den om internet och våra hjärnor?

– Hur kunde du veta det?

– Det är väl inte för inte som jag har varit gift med dig i över fyrtio år …

I Svenska Dagbladet i söndags ställdes frågan  Vad gör internet med våra hjärnor? av Johan Wennström, en av ledarskribenterna. Skatan  förstod direkt  att hon skulle få en ”gliring” från Mannen. När han väl kom ikapp …

Mannen tycker att Skatan bloggar för mycket helt enkelt och det vågar han inte säga men nu hade han fått  ett strålande argument mot bloggeriet … men glömde samtidigt att han själv sitter nästan lika mycket vid datorn som Skatan. Fast han läser ju ”nyttiga” grejer förstås … som börsutvecklingen, ekonomitidningarna … bla bla bla …

”En av människans mest svårförvärvade egenskaper var förmågan till koncentration …  …  …Vi tänker kanske inte så mycket på det i dag, men till exempel skärpt läsning bland de breda folklagren var en gång en oerhörd utveckling och, ja, seger.”

… skriver Johan Wennström som har läst och funderat över en bok av författaren Nicholas Carr, Shallows, med undertiteln What the Internet Is Doing to Our Brains (Vad internet gör med våra hjärnor)

– Vad gööör internet med våra hjärnor?

– Blir vi helt enkelt fördummade?

Det verkar faktiskt så …

”Det tycks som om internet har en betydande inverkan på vår kognitiva funktion, och som om nätet till och med kan rita om våra hjärnors utseende … … … Internet, ett kaotiskt och flytande medium, har vässat många färdigheter men även begränsat koncentrationsförmåga och minne.”

Och den här fördumningen och förändringen i hjärnan går visst  ”häpnadsväckande fort när man börjar tillbringa mer tid framför datorn”

Det lär till och med redan finnas motrörelser … (en för ”slow reading” t ex)  mot internetanvändningen och dess baksidor. Att den förstör våra hjärnor och ritar om deras utseende.

Själv måste Skatan säga att hon inte känner sig det minsta fördummad … och hon frågar sig (lite fördummad) vad man sa  och skrev för ”avskräckande” böcker och artiklar då … på den tiden … när det man kallar ”folket”   började läsa böcker mer allmänt, började lyssna på radio, började se på TV …

Tvärtom känner sig Skatan mer snabbtänkt och alert  i ”knoppen” … mer med i tiden … mer uppdaterad än någonsin tidigare. Faktiskt. Att hon på senare tid  inte kommer ihåg ett eller annat namn … eller en eller annan boktitel …. skyller hon mer på åldern. Och då kan hon ju … lätt som en plätt … leta upp det mesta på internet.

Och Johan Wennström avslutar också sin artikel med att internet … ändå … är omistligt. Man kan helt enkelt inte backa tiden.

”Men kanske borde vi frossa lite mindre.”

Det har visat sig att fler än Skatan har tänkt till … om det här med hjärnan, vår viktigaste muskel: Åsa, SpaceAgeGrandma och så Robban … ”so far”.

Vilken syncronicitet …

Vem skall läsa alla miljoner bloggar?

… frågar sig Jan Söderqvist som är filmkritiker i Svenska Dagbladet i sin krönika i gårdagens tidning.

Och Skatan kastade sig över texten med stor nyfikenhet.

För det har hon sannerligen funderat på hon också.

Jan Söderqvist och hans vän Alexander Bard, ni vet … han med kortbyxorna  … hade

medverkat i en film, I am the media av Benjamin Rassat.

Jan Söderqvist satt där på premiären och visste att I am the media var en dokumentär om hur vi alla formas av umgänget på och med internet. Regissören hade intervjuat både honom och Alexander Bard i en lång sittning för något år sedan och nu väntade han på resultatet.

Det kunde inte börja bättre. Filmen öppnar nämligen med Alexanders fot i elegant sko och randig långstrumpa. Kameran glider sedan upp och visar oss bägge i helfigur. Vi tittar på ett Youtube-klipp med en skrattande bebis och ser milt roade ut. Sedan klipper Rassat över till annat för att aldrig någonsin återkomma till mig eller oss. (JS)

Det där känner Skatan igen … Hon tror att inför hennes framträdande i TV4-inslaget om äldre bloggare … att Kristina Thulin intervjuade henne närmare två timmar som sedan klipptes ner till cirka två minuter … Detta var en förtydligande parantes.

Lite snopet var det för Jan Söderqvist men talande. Det här korta klippet ”från Alexanders vackra strumpor” i filmen leder vidare  ut i den  snabbt föränderliga internet-världen där det privata och det offentliga blandas huller om buller och man vet snart varken ut eller in.

Ny teknologi ger oss nya och kraftfulla instrument i vår eviga strävan att iscensätta oss själv så slagfärdigt som möjligt på den sociala arenan. Samtidigt ökar konkurrensen. Det lär idag finnas mer än 133 miljoner bloggar på nätet. Vem ska läsa dem? Många följer några få, de flesta följs av ingen utom möjligen bästa kompisen. Det är snarare voyeurerna än narcissisterna som har anledning att fira. (JS)

133 miljoner bloggar på nätet. Etthundratrettiotre miljoner …

Om man nu räknar Skatan som narcissistisk så … kan hon inte spegla sig i så värst många med tanke på att det finns etthundratrettiotre miljoner bloggar  men … vetskapen om att några i alla fall läser och kanske begrundar hennes tankar ger henne den där kicken …  men narcissist … hmm. Snarare voyeur då hennes största intresse är att ”krypa under skinnet” på henne eller honom  eller … leva sig in i andras liv, försöka förstå …

Och sååå privat och självbespeglande  är hon ändå inte så att hon platsar bland Narcissus och hans efterföljare.

Som vissa andra …