… över en av de vackraste av vackra bloggar.
Hon som visar sina bilder och skriver sina texter heter … bara namnet låter som poesi … Marie Rosenqvist
”Själv hade jag ett syfte och ett mål med min blogg när jag startade den för drygt ett år sedan.
Jag ville hitta tillbaka till mig själv, både som människa och som skapande fotograf.
Jag är konsekvent rakt igenom och det är frustrerande i sig eftersom bloggen blir begränsad.
Men tanken var ju en hjälp till självhjälp utan någon hjärnskrynklare som förvrider mitt huvud till både det ena och det andra.
Det är mina tankar och känslor i kombination med bild som får ta den platsen.
Det är inte alltid begripligt, inte ens för mig själv som skriver…
Jag brukar skylla på den där pennan som inte slutar fara fram och tillbaka, utan att tänka ibland…
Är medveten om att bloggen är svårkommenterad och jag störs inte av det heller (bara ibland). Och jag blir så glad när någon tycker – det blir vi väl alla.
Det är fri tolkning och jag tror att många kan känna igen sig.” (citerat från Maries kommentar hos mig )
(Rosenkvisten här har inte Marie fotograferat. Jag hittade den på flickr.com och den kommer från John-Morgans photostream …)
Jag kan bara uppmana er till ett besök hos Marie Rosenqvist och skriver detta som ännu en kommentar om vår fantastiska bloggvärlds rikedom och bredd.
Skatans tankar 
Jag har varit där och kikat och tycker den är väldigt väldigt fin!
Visst var den … 🙂
Kram!
Kan bara instämma! Mycket vackra bilder.
🙂 Kram!
Då ska jag ta och kolla in på hennes blogg 🙂
Och ingen blogg är svårkommenterad.
Visst är den fin … och vilka dikter!
Kram!
Herre min Gud.
Min Gud.
Oh, my!
Jag har suttit under mitt skrivbord…
Oh, my!
Jag är så glad
Jag är så rörd,
så att jag nästan känns skakad och störd…
Oh, my.
Vad gör jag nu?
Kära fågel,
flyg raka vägen fågelvägen
till mig och jag ger dig en puss splash på din kind
och lite till…
Oh, my…
Tack, vad kan jag säga?
Vad kan jag säga…
Det låter så fjuttigt…
Oh, my…
/Marie
Man måste uppmärksamma ”guldkornen” som man hittar på vägen …
Du sjunger som den värsta näktergalen …
Tack för din dikt-kommentar här hos mig …
Kram!
PS Har du givit ut dina dikter? Säljer du dina fotografier? DS
Nej, jag har inte givit ut mina texter.
Vet inte om jag kan kalla det dikter.
Jag tycker inte ens att jag är någon vidare skrivare.
Försöker bara få ett flyt i språket i kombination med mitt virriga huvud. Till slut fastnar orden på papper.
(blocket, alltså).
Bilderna… ja, jag säljer.
Kram!
/Marie
Dina texter blir i alla fall … i mitt tycke .. till dikter … fria från allt tvång … moderna dikter.
Men man kan kalla dem vad man vill förstås.
Försök få dem publicerade, vetja, tillsammans med dina foton.
Wow …
Återkommer om bilderna. Det fanns en hel del där som jag tyckte var helt underbara och ”talade” till mitt hjärta …
Kramar!
Jag kikade in och det verkar vara fina små texter för att inte skriva om de vackra bilderna jag hann se.
Det är så fantastiskt med alla bloggar som man ramlar över … Det finns ju en del att välja på om man så säger. Och det är så många som jag gillar. Mina ”bloggar här bredvid” och länkarna längre ner på Nära-till-hands-bloggare blir längre och längre. Jag kaaan bara inte ”adda” fler. Det blir så oöverskådligt och man hinner såviså inte med.
Har du tips på hur du gör!
Kramar!