…
Vilken konsert!
Skatan stod långt bak men … storbildsskärmar gjorde att hon kunde se och höra nästan bättre kan jag tänka mig. Eftersom folk hoppar och dansar och trampas så … och så känner sig Skatan allt lite instängd längst fram …
Robyn var fantastisk. Både hennes röst, musiken och fysiken. Hon dansade, hoppade, gympade, skuttade, sprang, gick, stretchade … och så allt om igen … och om igen …
Skatans fötter och knän och ben var helt … kändes som mörbultade köttkorvar eller nåt … så hon orkade helt enkelt inte stå en hel konsert till och lyssna på Kent.
Skatan linkade sakta hemåt och hela himlen lystes upp av en jätteballong.
Av ett jätteballonghjärta …
Peace & Love
Skatans tankar 
Kärlek i Borlänge!
… och Fred …
Kram!
Vad härligt. Förra året stod jag inte heller å trängdes med alla längst fram utan satt framför en skärm och kollade. Fler som gjorde som jag. Kunde glimta scenen lite men bäst ser man nog på skärmen. Jag kollade på Håkan Hellström och hela min värld var bra just i de 2 timmarna som han spelade. Underbart med bra musik.
Den där låten med Robyn är min nya favorit!
KRAM
Ja, Robyn var något extra. Kanske inte bara för musiken som inte riktigt är ”min”. Åtminstone inte ännu. Men för energin och utstrålningen.
JoJo och Svärson I stod längst fram men fick panik och fick dra sig bakåt vilket inte var det lättaste.
Kramar!
Robyn är lysande!
Ja- aaa …
Kramar!