Det finns glädjespridare. Det vet vi alla.
Men så finns det också dess motsats … glädjedödarna.
Och deras kraft är stark. Starkare. Starkast. Den slår igenom det mesta, biter sig kvar, förgiftar och genomborrar allt …. hur länge som helst.
Skatan träffade på en sån där Glädjedödare igår … hon hade nästan glömt bort hur det var. Hur det kändes … att bli behandlad sååå, att få ett … ett sådant bemötande.
Så nu måste Skatan skriva av sig.
Skatan är fullständigt övertygad om att L … ett hår av hin … inte läser det här. Och om … ifall att … L …mot alla odds … skulle besöka hennes blogg och läsa det här så … så skiter Skatan fullständigt i det.
För Skatan skulle ha satt ner foten för länge länge sedan … den foten som hon inte ens satte ner igår …
Men då fick hon inte en chans. ”Luren i örat” … ni vet. Luren i örat.
Ni ser … här är det en som hon förgiftade, som har kvar den där sura, ruttna känslan som planterades där av en enda människa och hennes ”utstrålning” och beteende.
L fanns där på akvarellkursen. Hon var en av deltagarna och spred sitt gift från allra första början. I Skatans stilla sinne funderade hon på varför i hela fridens namn L överhuvudtaget var där. När allt var så fel och alla vi andra var pest och pina och ”störde” ordningen och …
Redan när vi presenterade oss märkte Skatan att L var en udda varelse. Udda är vi alla förstås … på det ena eller andra sättet. Men här hade vi någon som hade alla upptänkliga taggar utåt och som la allt sitt agg, sina egna sorger och bekymmer på oss andra.
Skatan tänkte inte vidare på det när hon lyssnade på och betraktade sina andra nya spännande ”medkonstnärer” när de presenterade sig . Men en känsla fick hon i alla fall med sig … den av att den där människan L skulle hon akta sig för, inte stöta sig med …
Och det var nästan det första Skatan gjorde. Det var helt enkelt oundvikligt.
– Får jag ta några foton här i klassrummet?
– Jag har en blogg och kanske att jag tar in ett eller annat av dem i den … om ni tillåter, vill säga …
Jo, det skulle gå för sig för de flesta. Det var några som inte ville vara med på bild och det respekterade Skatan förstås.
Självklart.
Det var ju därför hon frågade …
Men si … det räckte inte med att L deklarerade att hon inte ville vara med på bild. Nej, nej … nu tog det verkligen hus i helvete. L var inte där för att bli fotograferad. Skatan hade frågat frågorna i fel ordning. Hon skulle först berättat att hon hade en blogg och sedan frågat om hon fick fotografera bla bla bla …
Skatan försäkrade om och om igen att L inte skulle förekomma på någon som helst bild i Skatans ägo och inte någon annan som inte ville bli fotograferad heller.
Men Skatan satte inte ner foten för L:s attack … inte då och inte sen och inte nu.
L fortsatte nämligen att ”förgifta” luften … ge gliringar åt mig, åt alla som inte passade, åt Rias (kursledarens) undervisning … åt … åt det mesta. Och hon deltog inte … åt inte tillsammans med oss andra, fikade inte … När vi hade nattmålning var hon inte med … det låg ju utanför ”schemat” … osv osv.
Och ingen gjorde något åt det. Eller sa något.
Vi bemötte hennes attacker med tålamod och med välvilja så länge vi orkade. Sedan undvek vi henne och hennes sura kommentarer och gliringar, hennes skarpa tunga …
Det hade kanske räckt med att fråga hur ”det stod till”, vad hon menade med det ena eller andra …
För i grund och botten var hon ju en sorglig figur … som målade in sig i ett hörn alldeles av sig själv och frivilligt.
Så ensam … och så fruktansvärt elak, sur, gnällig, grinig, …
Skatan hade lovat att skicka de foton hon tagit på kursen med mail till kurskompisarna. Igår kom hon till skott men skickade dem inte som bilaga till mailen utan gav kurskompisarna en länk hit till bloggen och Fridhems Folkhögskola 2010-sidan. Så kunde de kopiera själva om de ville …
Den enda mailet som kom tillbaka var det till L. Hennes mailadress var så otydlig att Skatan skrivit fel.
Skatan övervägde … men tänkte i alla fall göra ett sista försök, blidka och kanske få lite respons så hon ringde upp L.
– Ja
svarade någon och Skatan frågade om det var L och berättade varför hon ringde.
– Det är klart att du inte kunde läsa den . Ni hade ju skrivit så stort och ihopträngt att min adress inte fick plats … och förresten ville jag ju inte vara med på några kort …
– Nej, du är inte med på några av korten men det kanske skulle vara kul att se de andra korten jag tagit … av Ria och de andra och skolan …
*Suck*
Hon gav i alla fall … kanske utan att tänka på det … sin rätta mailadress … men när Skatan försökte fortsätta samtalet fick hon …. fick hon LUREN I ÖRAT.
L la på.
Där satt Skatan med luren i handen och glodde … och kände ilskan stiga i sig och satte sig ner vid mailet, ändrade adressen till L och skickade iväg det.
– Varför i hela fridens namn skickade du mailet till den där människan då, frågade Mannen
– Bara för att jävlas … Bara för att jävlas …
Skatans tankar 
Man undrar som sagt varför man då tvingar sig att gå kursen. Jag menar den var väl ganska frivillig?
Den var frivillig … självklart. Nej, det är inte mycket att göra åt såna människor … men det var skönt att skriva av sig. Jag brukar annars inte vara den som ger upp i första taget … men här är det verkligen ”kört”.
Kram!
Det här inlägget var nog skönt att skriva… Att ta all negativ energi de projicerat och lägga dem i text istället för sitt sinne.
Negativa människor förtär och att hantera dem är en konst. En konst jag ej lärt mig. Jag vill vända dem, och försöker att klappa dem. Men jag tror nästan konfrontation är det enda sättet.
Eller att ignorera för sin egen själsfrid.
Men oavsett: Att skicka bilderna är bra. Om inte annat visar du att du inte ger efter för småaktigheter.
Kram på dig
Jaa, det var det. Riktigt skönt. Men någonstans långt inne tycker jag verkligen uppriktigt synd om henne.Så mycket hon missar här i livet, så många möten och upplevelser p g a sin avoghet och illvilja.
Jag brukar faktiskt inte ge upp om människor. Men här har jag gjort det.
Kram!
Man blir ju bara så PAFF när man stöter på en sån människa. Det är väl därför alla kommer i obalans och inte vet hur man ska hantera situationen. Man blir golvad av allt gift som dom sprutar ur sig.
Usch vilken stackare, jag håller med dig – tänk allt hon missar!!
Ja det är ju det man blir. PAFF och förstummad … och trots det dröjer det ett bra tag innan man ger upp hoppet om respons …
Men i det här fallet var det lönlöst …
Kram!
När jag möter en sådan människa blir jag oftast stum. Kommer inte för mig att svara fastän jag annars är rak och tydlig.
Förmodligen handlar det om en väldigt ensam och bitter person. I alla fall känns det så… Du har gjort vad du har kunnat och sedan får det räcka!
Kram
Jo så är det naturligtvis. Det är för sorgligt att hon inte kan komma ur sitt ”eget” fängelse som hon har låst in sig i.
Men för det mesta är det lönlöst att knacka på. Jag har verkligen försökt … knackat och knackat och knackat.
Nu gav jag upp och … blev förbannad … och skrev av mig.
Kram!
Tragiskt…….
Verkligen. Så tragiskt så …
Kram!
Visst är det bra när man har en blogg där man kan få avreagera sig lite. Man kan undra över hur en sån här människa är funtad? Känner hon bara tillfredsställelse när hon sätter folk ”på plats” och hur ensam är hon egentligen?
Vi var på en resa en gång där det var en sån där glädjedödare och energitjuv med. Hon iddes som regel inte ens gå ut bussen, utan satt kvar och surade och hade bara gliringar att komma med till oss övriga. När vi var på Mainau, satt hon i bussen ensam i tre timmar – ”för vill man se blommor kan man gå i Botaniska trädgården i Visby”. OBS hon var inte på något sätt handikappad, så hon hade inte några problem med att gå. Man undrar vad hon tänkt sig ha den resan till.
Ha en fin fortsättning på fredagen!
Kram Ingrid
Det låter nästan som samma person. Finns det verkligen flera ?… och man undrar förstås varför de går på såna här frivilliga kurser eller åker på semeterresor tillsammans med andra. De kanske nånstans tänkt sig att försöka nå ut och vara snälla och tillmötesgående. Det veeet bara inte hur man gör. Och så faller allt och de är tillbaka i sin egen bittra värld.
Ja, man vet inte.
Men det var skönt att få avreagera sig i alla fall.
Kramar!
Du hade ju kunnat skicka ett vanligt mejl och fråga hur det står till med den där människan. Varför i hela fridens namn som hon ska vara så grinig och vrång hela tiden. Varför hon är som hon är?
Det skulle jag vilja veta, konstiga människa.
Ringer du å vill vara snäll. Där fick du kalla handen, med ett klick i örat… Usch..
KRAM
Nej nu gav jag upp och skickade på henne det där mailet … som om ingenting hänt. Hon kanske är så nyfiken att hon tittar in här och läser … nånstans hoppas jag det … så hon ser att hennes omgivning verkligen tar illa upp och blir ledsna … det blev jag först … och arga över hennes sätt att bete sig.
Men nu är det som det är … och jag har avreagerat mig… Skönt!
Ha det …
Massor av kramar!
Jobbigt läge. Den människan mådde nog inte så bra…. Man får försöka att inte ta det personligt åtminstone! Tänka hur glad man är över de vänner man har.
Det som förvånar en mest är att man … just det … tar det personligt. Det smittar liksom och kletar sig fast och är svårt att bli av med. Men nu har jag som sagt avreagerat mig … kanske utan hennes vetskap men OM hon skulle läsa förstår hon kanske att hon berör och skapar otrevnad … och gör folk ledsna … och också förbannade.
Hej!
Ack ja, livet är tufft för många människor och L tillhör uppenbarligen den gruppen. Verkar som hon har stort behov av psykolog, om hon inte redan har en sådan. Vem vet vilken åkomma hon lider av?
Det låter som hon inte själv är medveten om vilken skada hon gör, så försök att inte ta åt dig.
Ja vet, det är skitsvårt, men sjuka människor som L, behöver vård och förstår inte vilken effekt dom har på andra, så försök att tänka så i stället.
Kanske underlättar 🙂
Alla mynt har ju två sidor.
Deppar gör jag med just nu för vårt ”hopp” Linus Thörnblad hade ju guldchansen i sin hand när lårskadan satte P. Men trots smärtan så flög han över 2.29 men sedan var det haltande ut ur stadion…aj aj aj så trist.
Tillbaka till TV:n och EM blir det nu.
Ha det så gott!
Kramen, Agneta
Hej det var ett tag sedan fick för mig attt ”titta till” dig lite!! ilken mstött på, tyvärr tror jag inte du överdriver det minsta..sådana människor stöter man allt för ofta på tyvärr. Men tänker som du; hur mår de egentligen?! Kan baske mig inte vara lätt vända o vrida på varje ord så de får till det på sitt eget lille negativa vis. Varför är man alltid så ”flat” och inte ifrågasätter hur de menar och varför? Jag gör precis lika dant…
Jäkla dator jag har.. hoppar över bokstäver; ”vilken människa du stött på” skulle det stå..
Glädjedödare ska man undvika om man kan. Även om man förstår att dom mår mest illa själva kan man liksom inte göra något åt det. Man blir bara ledsen själv och det blir ingenting bra så det finns bara ett. UNDVIKA