För nästan två månader sedan ”spottade” Skatan och skickade iväg det nedfrysta spottresultatet med posten.
Idag får hon svaret. Det är inte utan att hon är liiite nervös för hon vill så innerligt att det skall vara det felet … alltså en kortisolrubbning av något slag. Då finns det ju hjälp att få i alla fall. Och en hel del av hennes besvär kommer kanske att försvinna.
Det viktigaste av dem alla … RLS -besvären … hör ju också till ett av symtomen när man inte får nog med kortisol. Tänk att kunna ”slappa” utan att fara upp som en gummiguttaperkaboll så fort man nått ”dvalan”.
Snart går tåget …
Ha det …
Vi ses …
Skatans tankar 
Håller tummarna!
Jag håller också tummarna!!
Här hålls ytterligare en trolltumme!
Jag ansluter mig till tumhållargänget! Hoppas det inte är värre än att det går och fixa!
Kram!
Ja, det är ju lite märkligt det där och gå och hoppas på att något ska vara fel. Alltså att det ska definierat vilket fel man har eftersom man vet att något är fel, ja du förstår säkert vad jag menar. Har varit i samma båt och blivit oerhört besviken när specialisterna inte såg något, när jag inte hade något fel enligt dem fast jag ju visste och kände att jag hade det. De tyckte att jag skulle vara glad att de inte såg något för då var det ju inget farligt och det var väl sant men samtidigt kunde de ju inte göra något åt det… Jaja, just det där löste sig tack vare en expert lite lägre ned i rangordningen som jag är färdig att bilda en sekt omkring…
Vad jag egentligen vill säga med detta babblande är att jag hoppas innerligt att du har kortisolrubbningar 🙂
Kram på dig!
Vänner! Tack för alla hållna tummar! Det gjorde susen …
Visst ääär det märkligt att hoppas på att något skall vara fel med ens kropp. Men nu får jag i alla fall något att utgå ifrån och både Kinesen och nu provsvaren säger samma sak. Dagshormonet kortisol produceras inte i tillräcklig mängd. Och det har såna här katastrofala följder …
Men om ett år … kanske till och med om bara ett halvår så …
Kramar till er alla!
Får du ont i lederna? Jag har för mej att jag hört att stark stress och press kan minska mängden kortisol på ett kick i kroppen och att det till och med känns i lederna när det är borta för det funkar även som ett smörjmedel. Eller så har jag helt fel , hahaha, skönt att få reda på vad felet är, jag förstår din känsla. Jag gick ju hem från öron näsa hals och kände mej besviken för att det inte var en öroninitierad yrsel, det var som att börja om från början igen.
Det är fruktansvärt att ha en åkomma … som din yrsel … och läkarna inte hittar ”roten till det onda” …
Hoppas de gör det på ett eller annat sätt i all fall. Ge dig inte!
Även yrsel kan ju vara stressrelaterat … det ingick också bland alla mina symtom …
Kramar till dig du kloka troll och trollmor
Jag är helt säker på att det är stressrelaterat. Jag saknar energin jag behöver och betalar på en gammal energiskuld. Allting kommer att ta tid. Men det kommer att bli bättre. När jag lär mej leva bättre.
Det är just det … och det är en tuff hemläxa det … att lära sig leva bättre. Man ramlar så snabbt tillbaka i ”gamla” invanda livsmönster …
Fast ett stort steg har man ju tagit förstås bara genom att erkänna för sig själv att en hel del hänger på det … på en själv.
Kramar!