(Kvällshimmel 2010-08-29 Femöre)
Om hösten
Nu är det höst och de gyllene fåglarna
flyga alla hem över djupblå vatten;
på stranden sitter jag och stirrar i det granna glittret
och avskedet susar genom grenarna.
Avskedet är stort, skilsmässan förestående,
men återseendet är visst.
Därför blir sömnen lätt när jag somnar med armen under huvudet.
Jag känner en moders andedräkt på mina ögon
och en moders mun mot mitt hjärta;
sov och slumra mitt barn, ty solen är borta. –
(Edith Södergran från Landet som icke är (1925)
Det krävs nog att jag läser det där en andra gång för att riktigt förstå mig på den.
Jag förstod det mesta men sedan kom skilsmässa in i bilden. Skiljer de flesta sig när hösten springer in eller var det bara Edith som gjorde det just då? Det kan man fråga sig.
Vackert i alla fall 🙂
Kram
Jag tror Edith menar att man ”skiljer sig” från sommaren … ”men återseendet är visst” … hon vet alltså att den kommer tillbaka och hon får återse sommaren nästa år. Så tolkar jag det hela.
När jag tog studenten skrev jag min studentuppsats om Edith Södergran och när jag läste litteratur på högskolan skrev jag min tvåbetygsuppsats om Edith Södergran. Men det är klart. Hon använder ju ord och ett språk som man förstod bättre 1925 när hon skrev dikten än idag.
Kramar”
Vackert. Mycket vackert!
kram
Ja och vemodigt … som den här tiden känns för många … och åtminstone för mig.
Kram!
Prata inte om det…
Kram
Fin dikt av Edith, men inte stänger ni sommarstugan redan. Det kommer en Brittsommar också och den ska ni njuta av på Femöre eller hur. Kram
Nej kanske inte stänger men vi har flyttat in till stan i alla fall. Och kommer bara bo över när det är några riktigt fina dagar, eller åka ut över dagen. Jag åker nog ut redan i morgon.
Kram!
Ser ut att vara väldigt vackert där men det känns som hösten kommer ovanligt tidigt iår. Det är så höstsvalt och dimmigt. Det blev en kort sommar åtminstone här. Man hann bara fatta det så var den borta.
Jag tycker sommaren blir kortare och kortare för varje år som går … och de andra årstiderna också och året självt förstås och månaderna och veckorna och dagarna och timmarna och minuterna och sekunderna också. Det går så himla fort nu att man har svårt att hänga med i svängarna. Det är kanske bra det. Ger en en läxa. Att man inte skall planera så in i … utan bara vara i nuet … leva här … och Carpe diem, ja, Fånga dagen, som det så trendigt heter.
Kramar!