… kung Chulalongkorns väg …, med Indalsälven på ena sidan fast kantad av höga tallar och granar tog vi oss till slut till vårt mål … Där framför oss öppnade sig landskapet och som en hägring stod ett sagoslott med guldtak och glänste i solen.
Hundra år efter kung Chulalongkorns besök i Ravlunda byggdes paviljongen när en thailändsk dansgrupp besökte bygden och fick veta att vägen som vi hade åkt på för att komma dit hade uppkallats efter deras älskade kung Chulalongkorn. De bildade en stiftelse och satte igång …
”Bygget har finansierats genom insamlingar och sponsorer i Thailand och Sverige. Utsmyckningarna står den nuvarande thailändske kungens egna hantverkare för medan byggnaden i övrigt har projekterats av jämtländska företag. Paviljongen har 75 m2 golvyta. Den invändiga takhöjden är 7 m och hela byggnaden med spiran sträcker sig 26 m upp i luften. En stenmur av jämtländsk kalksten (varje sten väger 20 kg) inramar den vita paviljongen. Detta är den enda paviljongen i sitt slag utanför Thailand. Inne i paviljongen står en staty i brons av kung Chulalongkorn.” (www.thailpaviljongen.se)
Skogsnuvan och Skatan var de enda besökarna denna måndag … och det var med en speciell känsla vi vandrade omkring därinnge på de slingrande stigarna och njöt av den vackra förhöstmåndagen …
Plötsligt stod där två elefanter i gläntan mellan björkarna … Det var Bua och Sanoi som skänktes av Thailands nuvarande kung till vår kung … och Ragunda kommun var mer än inblandad i den gåvan …. men de ”riktiga” Bua och Sanoi fick sitt hem på Kolmården och bara sina statyer här vid paviljongen … I år önskade några att återgälda gåvan med att skicka en älg till kungen av Thailand … En älg i Thailand … *suck*
Bua och Sanoi med Skogsnuvan …
En staty av kung Chulalongkorn inne i paviljongen
Paviljongens andehus
Klicka på bilden … och ni kan läsa om Andehus
vi vandrade runt där i parken, tittade in i orangeriet och museumet och åkte sen vidare i maklig takt längst Inlandsälven tillbaka mot Hammarstrand till vårt nästa mål Döda fallet …
Kontemplativ stämning i orangeriet …
Skatans tankar 
Nämen!! Och du hälsar inte på mig?!
Bor du dääär? I detta fantastiska landskap … Nästa gång tar jag en sväng och hälsar på 🙂
Kram!
jamen… jamen… typ!
nära i alla fall!
Jo du, jag vet det nu … vad ”nära” betyder i Norrland.
– Bor han långt bort, frågade jag Skorgsnuvan och fick till svar att neej, då … alldeles i närheten … Och så åkte vi cirka sex mil dit och sex mil hem.
Men så är det ju för de flesta. De måste åka långt för att komma till jobbet, för att träffa vänner, för att gå på dans …
Och det som är nära där är jättelångt för oss som bor lite längre söderut.
Kram!
jag menar: Ha det så roligt!
Det låter som ett ställe man absolut borde besöka!! Och det måste varit skönt att få gå där ensamma och njuta avstämningen.
Ha en fin onsdagskväl!
Kram Ingrid
Ja det var verkligen fantastiskt … denna paviljong med guldtak och utsmyckningar mitt i en glänta i skogen …
Kram!
Vilket spännande och annorlunda byggnadsverk! Väl värt ett besök kan jag tänka. Men varför inte låta djuren stanna där de hör hemma…
Ja det kan man verkligen tycka … Kolmården går väl an antar jag. Jag har inte varit där men de har säkert ”djurvänliga” stallar men att bara komma på tanken att skicka älgar till Thailand får ju en att ”rysa” …
Kram!
Hej, förstår din fascination av detta. Jag har endast sett det från utsidán. Var på resa genom övre delarna av Sverige för nästan tio år sedan. Luleå (kusiner), Piteå (fantastisk bagarstuga vi bodde i), Åsele, Junsele, Vildmarksvägen osv. Det som stannat i mitt minne är platserna där vid samekulturställena. Annan kuriosa, jag fotograferade alla kommunhus vi passerade (jag arbetade då på ett kommunhus i Sörmland). Norra Sverige är bäst enligt min mening (född i S Norrlands kustland). Hälsn Linnea
Kommunhuset i Hammarstrand var väldigt vackert med fantastisk inredning …
Hmm … det kanske kommer ett inlägg om det framöver. Kanske.
Norra Sverige som jag verkligen inte känner som min egen ficka är fantastiskt, överväldigande … och att Sverige inte tar mer ”väl” hand om denna del är upprörande … tycker jag.
Kram!