Skogsnuvan och Fisksjön

ÄNTLIGEN

fick Skatan ändan ur vagnen och kraxar iväg några rader på bloggen igen.

Efter flera nätters avsaknad av sömn (RLS) trodde inte Skatan att hon skulle komma iväg norrut till Skogsnuvan, Fisksjön och Jämtland. Men natten innan planerat datum fick hon sova och torsdagen den 2 maj hade hon packat bilen och StinaFina och hon reste norrut.

Enligt GPSen skulle resan ta ca 6 timmar och med pauser kanske sju …

Den tog åtta timmar.

Inte så underligt.

Skatan blir ju tvärtrött nuförtiden och måste slänga sig av vägen och sova i tio minuter för att inte somna vid ratten. Vid första stoppet började det redan. När Skatan sovit ut, gnuggat sömnen ur ögonen, startat motorn och skulle fortsätta norrut tog hon riktning Stockholm men när hon kommit ut på motorvägen igen kom Skatan ihåg.

Hon hade ju redan passeeerat Stockholm.

Nu var hon alltså på väg tillbaka.

Det gällde verkligen att lyssna noga på den nya GPSn för att komma på rätt köl igen. Den hade  förstås protesterat mot färdriktningen men de där protesterna var på engelska  och Skatan hade tyckt att de inte riktigt kunde tas på allvar.

Jo … i alla fall kom hon så småningom fram efter att först ha åkt på kanske Sveriges tråkigaste vägsträcka Uppsala – Sundsvall … en raksträcka och skog, skog, skog … och sedan längs Sveriges kanske vackraste väg från Sundsvall längs Indalsälven mot blånande berg, gröna skogar och grönskande marker förbi Döda fallet mot Fiskjön.

Skogsnuvan tog emot Skatan och StinaFina … som redan från första början älskade Skogsnuvan och kände sig som hemma … med en underbart doftande älggryta med svamp.

Åh, vad härligt att vara där igen.

Skatan som en stock första natten … och StinaFina också som sov den hos Skogsnuvans i hennes säng. 🙂

Sedan gick dagarna i ett enda fläng och de fick snabbt sina rutiner.

Morgonrundan blev Badstrandsrundan eller till Götes hus tur och retur + Badstrandsrundan

StinaFina kunde strosa lös redan från första dagen om de bara höll koll vad skogsmaskinerna höll till.

”Folk”, Skogsnuvans vänner,  kom och gick som barn i huset, fikade, snackade en stund och så iväg. På lördagen åkte de först iväg för att städa tillsammans med andra i Håsjögården (Skatan och StinaFina var bara med en liten stund innan de smet hem) och sedan på kvällen skulle Meditationsgruppen komma och det skulle grillas nere vid sjön och  Skogsnuvan skulle trumma på sin trumma och de skulle  titta ut över Fisksjön där delar av isen fortfarande låg kvar och de skulle meditera och Skatan fick vara med.

Det hade varit soligt och fint hela dagen men framåt seneftermiddagen och kvällen drog det ihop sig och … förstås … naturligtviiiis … började det regna lagom till Meditationsgruppen skulle komma.

Dukat i strandstugan

Bilden har Skogsnuvan fotograferat och Skatan har ”knyckt” den från hennes blogg

Men Skogsnuvan tar det som det är.  Hon bryter inte ihop som Skatan skulle gjort  utan gjorde i ordningen så fint med levande ljus osv  i Strandstugan där de lagom fick rum och där de satt, Skatan med benen i Britts knä …

Dansbritt och Skatan

Skatan och DansBritt i Strandstugan (Skogsnuvans foto)

DansBritt kan ge massage och hela … s k Änglamassage … och när de skulle äta sprang Skogsnuvan som en tätting mellan elden utanför och stugan med  underbart goda kolbullar och grillade korvar … och de åt och pratade och SKRATTADE …

Som de pratade och skrattade …

Innan Datafia, Karin och DansBritt åkte hem framåt senkvällen hade t o m StinaFina fått massage, hundmassage, som DansBritt också behärskar … och njöt och nästan spann som en katt.

Inga kort blev tagna … eller jo … visst fotograferade Skatan med sin iPhone men det blir ju inte lika bra … hon kan inte zooma och hon kan inte alls få till sina bilder som med sin gamla systemkamera som tog slut efter den där fuktiga Thailandsvistelsen en juni. Förresten var hon så upptagen IRL att hon glömde bort att fotografera och t o m ibland hade glömt mobilen i huset.

Men här kommer en radda bilder av inte bästa kvalitet i alla fall (som Skatan lägger in här på bloggen för att ha dem samlade och kvar)  på händelser och ställen som Skatan ändå ”knäppte” och kanske en eller annan bild för mycket också för Skatan har inte riktigt tagit sig tid att redigera. Bilden där Skogsnuvan plötsligt dyker upp i svartvitt är från en tidning som gjorde ett reportage om hennes familj som var tvingade att flytta söderut på grund av arbetsbrist men Skogsnuvan stannade kvar … hon hade jobb. För övrigt är det bilder från sjön, och Götes hus (Göte är Skogsnuvans äldsta bror som kommer hem nu och ska bo kvar som pensionär efter att ha jobbat i Kina länge etcetcetc …)

Detta bildspel kräver JavaScript.

Men som sagt. När Skatan är väldigt upptagen med att leva glömmer hon bort att föreviga det där livet.

Och det är väl som det ska. Man ska ta tillvara på livet utan att hela tiden ha en kameralins mellan det och sig själv.

Eller hur?

På en slingrande väg …

… kung Chulalongkorns väg …, med Indalsälven på ena sidan fast kantad  av höga tallar och granar tog vi oss till slut till vårt mål …  Där framför oss öppnade sig landskapet och som en hägring stod ett sagoslott med guldtak och glänste i solen.

Den thailändska paviljongen

Hundra år efter kung Chulalongkorns besök i Ravlunda byggdes paviljongen när en thailändsk dansgrupp besökte bygden och fick veta att vägen som vi hade åkt på för att komma dit hade uppkallats efter deras älskade kung Chulalongkorn. De bildade en stiftelse och satte igång …

”Bygget har finansierats genom insamlingar och sponsorer i Thailand och Sverige. Utsmyckningarna står den nuvarande thailändske kungens egna hantverkare för medan byggnaden i övrigt har projekterats av jämtländska företag. Paviljongen har 75 m2 golvyta. Den invändiga takhöjden är 7 m och hela byggnaden med spiran sträcker sig 26 m upp i luften. En stenmur av jämtländsk kalksten (varje sten väger 20 kg) inramar den vita paviljongen. Detta är den enda paviljongen i sitt slag utanför Thailand. Inne i paviljongen står en staty i brons av kung Chulalongkorn.” (www.thailpaviljongen.se)

Skogsnuvan och Skatan var de enda besökarna denna måndag … och det var med en speciell känsla vi vandrade omkring därinnge på de slingrande stigarna och njöt av den vackra förhöstmåndagen …

Plötsligt stod där två elefanter i gläntan mellan björkarna … Det var Bua och Sanoi som skänktes av Thailands nuvarande kung till vår kung … och Ragunda kommun var mer än inblandad i den gåvan …. men  de ”riktiga” Bua och Sanoi  fick sitt hem på Kolmården och bara sina statyer här vid paviljongen … I år önskade några att  återgälda gåvan med att skicka en älg till kungen av Thailand …  En älg i Thailand … *suck*

Bua och Sanoi med Skogsnuvan …

En staty av kung Chulalongkorn inne i paviljongen

Paviljongens andehus

Klicka på bilden … och ni kan läsa om Andehus


vi vandrade runt där i parken, tittade in i orangeriet och museumet och åkte sen vidare i maklig takt längst Inlandsälven tillbaka mot Hammarstrand till vårt nästa mål Döda fallet …

Kontemplativ stämning i orangeriet …