Hos Bodil Malmsten i hennes blogg Finistère … hittade Skatan ännu mer musik att knycka … och av artister Skatan inte var så bekant med …
Antony and the Johnsons … till exempel
Skatan hittar på något sätt sig själv i de här texterna … hennes egen väg hem … just nu… från att ha flugit och flaxat …
… ”I have been searching for my wings ” … ”bird girls can fly, birdgirls can fly, birdgirls can fly” …
och Dory Previns Going home … Skatan hade alltid varit säker på att livskänslan låg i att aldrig stanna till … alltid vara på väg … ”… sure that everything of worth is in the sky and not in earth” …
men började inse att hon kanske måste landa någon gång … hämta andan … åtminstone göra en mellanlandning …
”Going home is such a ride … going home i such a ride … isn´t going home a low and lonely ride? ” …
Skatan har i alla fall slutat att känna sig jagad och börjat gå ner för landning … nu.


Bra
🙂 Kram!
Anthony and the Johnsons gör det nakna vackrare… och dina vackra ord om att du går ner för landning.. landar rätt i hjärtat. Med värme.
Så jag sätter på herr Johnson igen och låter honom värma min söndag.
Jag hade inte hört herr Johnson tidigare … och är så glad över att ha fått lära känna honom 🙂
Kram!
Vad vackert skrivet! Och tänkvärt att läsa för en annan flaxare…
Ja, vi flaxare får allt ta och göra mellanlandningar åtminstone då och då och fråga oss … varför vi flaxar så mycket … Flyr vi kanske från något ?
Kram!
Gå ner för landning låter bra…
Kram
Ja jag tror jag landat … åtminstone är det en mellanlandning. 🙂
Kram!