Det här är min plats

… min alldeles egna plats.

Här jag kan landa, boa in mig och bre ut mig, skriva, reflektera, kommentera.

Precis hur jag vill.

Jag kan deppa när jag känner mig låg. Jag kan sprudla av glädje när jag känner så.

Här kan jag skriva av mig av intryck och påverkan från människor jag möter, böcker jag läser, nyheter, vad folk säger och tycker.

Huller om buller.

Här kan väckta minnen ventileras och mötas av reflektioner från mina kära bloggvänner i kommentarer.

Glada minnen, vardagsminnen men också svåra minnen när jag inte mått så bra i livet. Kan jag ventilera och älta  med en frenesi som kanske tar över. De mörka minnena kan … det sorgliga kan … kanske ibland tyckas dominera och ge bloggen slagsida.

Fast jag tycker inte det ändå  … men

Det är ju ofta så att det mörka har man/jag dolt inom sig/mig, inte släppt fram i ljuset, skamset bevarat som en hemlighet. Jag har bara visat upp de glättiga sidorna av mig själv. Och skrivit av mig i dagböcker och ältat i snack med de allra närmaste.

Ni får inte glömma att det var jag som under min tidigaste tonårstid var klassens clown. Och en clown har ofta en ”baksida” som inte visas upp … inte vågas visas upp.  Nej det skall skrattas och vara roligt. Hela tiden.

Och nu … när jag fått den här platsen, min alldeles egna blogg, kan jag göra allt det. Släppa demonerna loss, för att  associera till  Ingmar Bergman. Inga jämförelser i övrigt förstås 🙂

Och då kan det tyckas att det mörka tar över. Själv tycker jag inte det … men en annan liten fågel viskade i mitt öra att så kan det kanske framstå …

– Hur mår hon … egentligen?, undras det …

Jag skriver om mig själv. Det är jag själv som lämnar ut mina egna  känslor … precis så mycket jag vill …

Jag lämnar inte ut någon annan levande person.

Jag lämnar inte ut Mannen, inte barnen och inte barnbarnen utan ”medgivande”  och OM jag skulle skriva något mer personligt och inte bara allmängiltigt om barn, barnbarn, mamma-, mormors- eller farmorsrollen så står jag för det … kan se personen eller personerna i ögonen och stå för det.

Jag skriver inte skit.

Och … om det verkar som jag ”lämnar ut” någon död person … är det min och enbart mina känslor om och kring den personen som jag ventilerar.

Det kanske märks att inte ens Mannen har fått egentliga konturer … är ganska frånvarande och anonym.

Jag skriver för det mesta som Skatan men då och då som jag … utan förklädnad.

Det är JAG som är Skatan också förstås … men med ett litet förbehåll på något vis. Bakom Skatan kan jag antingen ”ta i” så jag spricker … och tillåta mig saker och ting än vad jag gör som jag.

OM det har blivit en övervikt mot depp-hållet på senaste tiden är det för att det är höst och på hösten har jag periodvis deppat på grund av mörkret i många år och i långa tider … så det är inte så konstigt. Det är då man kurar inomhus  igen och har tid att reflektera över livet i allmänhet och sitt eget i synnerhet.

Och så har jag nu en arena. Min egen ”terapisoffa” att ligga på har bloggen blivit och det var längesen jag besökte en psykolog … 🙂

Jag är i grunden en glad, positiv människa … eller fågel … som gillar att kraxa och flaxa  som Skatan … och om mina/hennes Tankar tippar över åt ena eller andra hållet så … är det som  Skatan/JAG är.

Skatan är fantastisk. Faktiskt.

22 reaktioner på ”Det här är min plats

  1. Visst är det så. Skatan är fantastisk och skriver fantastiskt också. Den första bloggen jag läser när jag startar datorn och jag tycker att det är ganska naturligt att du ibland är deppad. Det är ju höst och vi har en lång mörk och jobbig tid framför oss. Man behöver ju inte vara glad och munter jämt. Visst finns det dom som är det men de alltför glada och hurtiga ser jag på med misstro och tror ibland att det bara är ett yttre skal och när man kommer hem visar man sin rätta sida. Tack för att du finns och skriver så att fler får förmånen att läsa dina blogginlägg.

    • Åh tack, Skogsnuvan för dina fina ord. Det kan tycka som om jag ”går med håven” men det är inte så. Bloggen är verkligen en plats där jag känner att jag är jag och kan bre ut mig … på ingen annans bekostnad. Och om jag läser något och blir berörd och det påminner mig om något i mitt eget liv … så … ut med det bara.

      Tack för att DU finns och jag är så glad att vi har träffat på varandra.

      Kramar!

  2. Visst är bloggen ett fantastisk forum där vi får ta den plats och form vi själva väljer. Inte kan man vara glad jämt och också sådana dagar kan man skriva om. Det kanske är viktigare än något annat, att man får skriva av sig ängslan och frustration. Lite trist för andra att läsa kanske, men bloggen speglar ju livet och ingen går genom livet i ett rosa skimmer. Jag har också depparstunder då oro inför framtiden tränger sig på.

    Du skriver så klokt och ska absolut inte känna att du behöver ändra inriktning, du ska vara Skatan!

    Kram Ingrid

    • Tack! Nej det här är MIN plats och jag tänker inte ändra inriktning … Kanske försökte jag bara klargöra att för att jag skriver deppiga tankar, kanske jag inte är deppig JUST NU utan jag har bara blivit påmind om förr … eller så. Just nu mår jag faktiskt ganska bra, äter inte ”lyckopiller” och har lugnat ner mig lite.
      Det är skönt att ventilera sina tankar här … och få respons … även om det kan tyckas lite exhibitionistiskt.

      Kramar och ha en fin dag!
      Här skiner solen från en klarblå himmel. Det är en härlig höstdag.

  3. Men ååå vilken söt bild på slutet! Och bloggen är jättetjusig nu.
    Men vänta –
    betyder det här att vi som bloggläsare kommer att få 900 spänn i timmen nu när du ligger på soffan? 😀

    • Bilden är ett självporträtt som jag försökte göra i Paint, vilket inte är det lättaste. Det gjordes för flera år sedan. Jag hade inte glasögon då 🙂
      Nja … ang de där 900 spännen när jag ”ligger här på soffan” …
      ”Tänkte inte på det” …

      Kram!

  4. Tycker om din text som du nu skriver. Att inte utelämna sig själv, är bra. Att inte utelämna andra, ännu bättre. Jag har ibland kanske skrivit elaka saker om människor eller arbetsplatser men jag har försökt att inte … Det är inte helt enkelt när man har starka känslor för något eller att man känner sig på ett speciellt sätt. Du skriver och kritiserar (när du gör det) på ett sätt som ändå inte hänger ut någon fast det gör det, svårt att hänga med?

    Jag tycker att det finns en farstu hos dig (som jag också hoppas finns hos mig) när du skriver och den gillar jag. Jag har inte skrivit lika mycket ”samhällsnyttigt” som du och oftast blir det av det negativa slaget eftersom det är då jag reagerar. Nu delar vi inte politisk uppfattning skulle jag tro och det har ofta med olika värderingar och hur vi lever vårt liv. Erfarenheten av olika situationer gör också att vi tänker olika.

    Skriv du dina deppiga tankar när du känner för det, det lättar.

    Hoppas att den här dagen har börjat bra och att den kan fortsätta så.

    • Det är precis det jag tycker är spännande med bloggar. Att vi möts … att vi kan möta bloggare som inte tycker preciiis som vi och genom det bli påverkad … kanske övertalad … kanske lite mer förstående för varför den ena tänker si och man själv så, möta alla dessa olika världar.

      Bloggvärlden ääär fantastisk.

      Kram!

  5. TAck för att du låter oss läsa på platsen som oavhängligt är din. Din bara din och du nyttjar den briljant. Som man skall med utrymmen som är sina. VAra glad på dem. Tänka på dem. Skratta på dem. Gråta på dem.
    Jag är glad för Dig!
    Kram

    • Det är det … tycker jag .. min och din bloggplats betyder för oss. Och troligtvis för de flesta av oss. Att det är en plats där vi skriver utan baktankar om hur våra känslor som vi ventilerar där upptas. Och då kan det lätt bli så att det mörka ”väger tyngre”. När det ljusa gör det har man för det mesta fullt upp utanför sin blogg …
      Hur som helst .,.. de´ e´ bar´ å åk …

      Kram!

  6. Tänker på en vers som jag läste någonstans. Den var nog så här:

    Mångas clown, ingens vän
    hemlig bild av var och än.

    Kanske en smula överdrivet men ett uns av sanning kan finnas…

    Kram

  7. Och jag tycker att du ska vara precis så som du är för det är därför läser den här bloggen. Om skatan, om dig. Om dina tankar, du.
    Så var precis så som du är, utan att nämna sådana som kanske inte vill bli indragna i dina inlägg. En del ger sitt medgivande och då ere bara att köra på det.
    Det gäller inte att bry sig så mycket om vad andra säger/skriver utan köra sitt race. Visst, du ( alla ) , ska ju lyssna på om någon inte vill bli nämnd i sammanhang.
    Men det tror jag inte att någon av oss har problem med 🙂

    Kram

    • Nej vi har inga problem med det … det är människor som inte läser våra bloggar (min blogg) men veeet att jag bloggar som har de största problemen med det. 🙂

      Kram!

  8. ”Skatan är fantastisk. Faktiskt.” Det där har jag vetat om länge nu!!! Och det är alltid trevligt att allt emellanåt komma på besök hos ”dig”, Lovely Bird!! 🙂

    Ha en angenäm helg & stor kram

  9. Javisst är Skatan fantastisk! Och skriver vad hon vill här på sin blogg. Det är ju det att det både är upp och ned som gör att det känns … riktigt.
    Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.