ja, upprörd och ledsen blev Skatan när hon såg Uppdrag granskning i onsdags. Tårarna rann och hon kom ihåg en känsla som hon som vilsen, arg, dum, stundtals aggresiv förtonåring kunde känna, tankar som hon tänkte och frågor som hon ställde sig.
Kunde adoptivföräldrar ”skicka tillbaka” sina barn om de tröttnade?
Mamma kunde bedyra Skatan hur många gånger som helst att hon var Skatans ”riktiga” mamma nu att hon verkligen inte kunde ”skicka tillbaka” henne eller hennes syskon … man skickar inte tillbaka sina barn … och vi behövde verkligen inte passa oss och vara snällare än om vi varit biologiska barn … men ändå kunde tankarna dyka upp när Skatan varit riktigt ”jobbig”.
För Skatan var en jobbig tonåring …
I onsdags handlade Uppdrag granskning om Sara som blivit adopterad av ett svenskt par. Sara kom från Gambia liksom sin adoptivmamma. Adoptivföräldrarna hade skickat tillbaka henne till Gambia när det inte passade längre, när hon blev ”jobbig” … lurat henne och sagt att det var en semesterresa och lämnat henne där hos sin biologiska pappa som inte kände henne, inte hade träffat henne och inte hade något som helst vårdnadsansvar.
Harry Amster har skrivit i sin mediekrönika i SvD om det hela … om det stora SVEKET. Sveket från alla.
Sara själv har lagt hela skulden på sig själv … hon hade ju varit så bråkig mot sin mamma och pappa …
Sara hade också fått veta att hon inte fick komma tillbaka till Sverige förrän hon fyllde arton. Nu var hon 12 eller 13 år.
Trots en utredning som visar att de gambiska myndigheterna inte ser den biologiska pappan som vårdnadshavare och att Gambia inte gör anspråk på ”Sara” väljer Växjö kommun att vända bort ansiktet och inte ta hem flickan. Sedan sitter de i Radio Kronoberg och hävdar att de gambiska myndigheterna anser att pappan i Gambia är vårdnadshavare.
Återigen, varför? Prestige? Inkompetens? Ondska? Rasism? Likgiltighet? Okunnighet? (Harry Amster i SvD)
När väl Uppdrag granskning satt en blåslampa i baken på Växjö får de fart … flickan får komma hem till Sverige, men inte till adoptivföräldrarna och inte heller till en bror som är beredd att ta hand om henne.
Nej, nu finns hon på ett barnhem.
I Sverige men på ett barnhem …
Först i vuxen ålder … hos en psykolog …. har Skatan förstått hur stor betydelse det har att ha startat livet i sin familj som adopterat barn … ett mycket efterlängtat barn men … adopterad. Det finns nästan alltid en osäkerhet i bakhuvudet hos adopterade… hur bra de än har det i sin familj … berättade psykologen som hade många adopterade som patienter …
Har man en gång blivit bortlämnad … kan man inte då bli det en gång till om ifall att … ?
Och ett sådant öde som Saras blir nog inte lätt för många att höra och läsa om …
Och hur skall det gå för Sara själv med tilliten till vuxna … till människor överhuvudtaget.
Ett träd är som rö
trots kraftfull stam och krona
men svaga rötter
Ett rö för vinden
Men planterat igen, djupt
på ny bördig plats
känns det nu fast förankrat
Dess krona tar vind
men står stark där i blåsten
kärleksfullt stöttad.
Skatans tankar 
Det är hemskt att det ska kunna gå till på det viset dom det blev för Sara.
Hur fan kan världen fungera så?
Ingen lämnar väl bort sin unge bara för att de tröttnar? Att ha barn är att ha barn på gott och ont. Genom med och motgång. Så enkelt är det!
Saras adoptivföräldrar borde skämmas!
Jag förstår inte varför de inte har polisanmält Saras adoptivföräldrar … det är faktiskt brottsligt att lämna ett barn utomlands och hemma i Sverige också, antar jag (säger en jurist på BRIS) Adoptivföräldrar har samma ansvar som biologiska föräldrar och man vet att det skulle ”bli hus i helvete” om någon lämnade sitt biologiska barn på samma sätt.
Det är för jävligt av de svenska myndigheterna att lämna Sara så i sticket.
Kram!
Byråkratins kvarnar maler utan känslor eller förnuft. Det är tur att Uppdrag granskning och Wiki leaks finns. Hur skulle vi annars få reda på nåt?
Ja det är tur att det finns folk som sätter ”tummen i ögat” på allt elände, all likgiltighet, all feghet, som politiker och byråkrater och tjänstemän ställer till med … heeela tiden.
Kram!
Såg inte programmet men det låter ju för hemskt för att vara sant. Vilka tonårsbarn är inte besvärliga och vad jag vet är det ingen ångervecka på barn.
Nej det är helt enkelt brottsligt … och Växjö sociala myndigheter bara smiter undan och tiger och skiter totalt i jäntan där i Gambia som tror att allt är hennes eget fel … att hon har sig själv att skylla.
Hemskare än hemskt.
Kram!
Genom mitt yrke har jag kommit i kontakt med två barn där adoptivföräldrarna ”tröttnat”! Jag trodde inte mina öron men precis så illa var det. Tack och lov har båda barnen det utmärkt i dag…
Kram
Man kanske kan tröttna på sina biologiska som adoptivbarn … allt kan gå över styr. Men man har likt förbannat ansvar för dom … och får försöka med hjälp att styra upp det hela. Biologiska barn stannar inte heller alltid hos sina föräldrar men de kan inte svära sig fria från att de är de som är föräldrar. Och framförallt får ju inte myndigheterna bära sig åt som i det här fallet. Man kan ju inte bara lämna ett barn … ensam med en pappa som hon aldrig träffat och som inte känner henne i ett land som har blivit ett främmande land.
Kriminellt!
kRAM!
Men visst är det skandal och jag förstår inte hur det kan bli så fel. I det här fallet handlar det om en svensk medborgare vilket borde genererat en reaktion på studs. Nu såg jag inte programmet men vet hur ett av mina fall haft det. Fy för…
Kram
Jag såg också programmet och har läst om Sara tidigare. Man tror inte att det är sant att föräldrar kan göra så här och att svenska myndigheter inte agerat, det är väl nästan det värsta.
Det där traumat man lever med som adopterad, även om man har det aldrig så bra har jag förstått på senare år. Min mamma var adopterad och det var precis som ju äldre hon blev ju jobbigare upplevde hon det. Det är nog svårt att föreställa sig när man inte varit i den situationen.
Ha en fin helg!
Kram
Såg inte programmet men det låter ju helt…för jävligt. Det finns väl ingen bytesrätt på barn!
Likadant med barn som vuxit upp i fosterhem och så plötsligt ska den biologiska mamman ha tillbaka barnen. Att det då är ok att rycka upp barn ur sin trygga mylla och bara flytta om dem, till någon för dem helt främmande person! Hon må vara hur biologisk som helst men ska hon verkligen ha Rätt att göra så? Är det inte barnens rätt till trygghet som man måste tänka på?