… har alla de tusentals bloggar som finns kanske blivit.
För många.
Kanske också för Skatan ibland när hon har behov av just det … att döda tiden.
Det har hon sällan … och har fullt upp med att hinna med den, att hålla den vid liv … att inte förspilla den …
Den första present som Skatan nånsin fick av Mannen var just Cornelis Vreeswijks debutplatta, Ballader och oförskämdheter (1964).
En LP – long playing …
Den hade Mannen klistrat fast på innerväggen av en stor pappkartong … en jättestor kartong som var inslagen i det finaste av julpapper … för det var en julklapp … den första julen som vi kände varandra, Skatan och Mannen. Och den var för övrigt fylld med tidningspapper.
När Skatan så småningom vid julklappsutdelningen skulle öppna detta spännande paket och rev och slet upp snören och papper och fortsatte med allt detta tidningspapper som lådan innehöll och inte hittade ett skit … blev hon mäkta besviken.
Det var inte ens kul, tyckte Skatan …
Men så skrek någon i familjen till … det finns något mer i lådan … det är bäst att du tittar efter lite noggrannare.
Och då hittade hon den …
Och tänk vad glad hon blev …
LPn är borta och slängd … av Mannen (”den var ju så repig”) till Skatans oerhörda förtrytelse. Skatan försöker spara på sina minnen, Mannen rensar och slänger … inte bara sina egna utan Skatans …
Nu har Mannen slutat med det efter …ja, ni kan tänka er själva …
Skatan har i alla fall laddat ner heeela skivan på Spotify … att lyssna och drömma sig tillbaka tillsammans med.
Skatans tankar 
Jag har haft mina funderingar på att skicka efter en skivspelare. Såg nyss en i en katalog för det ligger ju gamla lp-skivor och bara väntar på att spelas och att låta nostalgin flöda över en. Ibland kan det vara skönt för det tänder så många minnen som finns men som poppar upp. Som tur är så har ingen av mina män varit städbenägen så här finns det mesta klar. För den del. Skulle någon man slänga mina prylar skulle jag ge igen och slänga hans verktyg eller nåt. Var det det du gjorde? Sånt otyg ska stoppas i sin linda.
Ja hade inte Mannen slängt alla fina LPn eller gett bort till någon insamling eller vad han nu gjort … så hade jag absolut försökt skaffa en gammal skivspelare … hur raspiga skivorna än var. Kan du bara tänka dig vad mysigt och sitta och lyssna och drömma sig tillbaka … 🙂
Jo, hämnden är ljuv men han är lika sträng mot sig själv så det finns inte mycket att slänga och att ta hans verktyg … nja … det vore i grymmaste laget.
Kram!
Det var ju onekligen ett kreativt sätt att slå in en LP-skiva… Men att han kastade bort den!?!? Du hade kanske velat ha den kvar av nostalgiska skäl, repig eller ej!!!
Sv. Jag är nog strax på G att bli launchad på SN…. Litet pirrigt….
Ja han är inte så romantisk och nostalgisk som jag, han inte … Nuuu när jag skrikit högt förstår han … hoppas jag.
Vad kul att vi snart får läsa om Annes bravader i SN … det ser ja fram emot. Har du provat att köra lite. Visst är ”verktyget” klumpigt? Fast du brukar ju vara lite mer kortfattad än jag så allt hinner kanske inte försvinna som det gjorde gång på gång för mig och jag inte hade sparat emellan.
Kram!
Visst är SN-verktyget otympligt så det står härliga till! Tom blogg.se känns hypermodernt i jämförelse.
Vi får väl se hur det går med SN, jag har för avsikt att fortsätta vara litet halvprivat och lämna en hel del (personer framför allt) utanför. Det som ändå blir skillnad är att det jag berättar om rent ”geografiskt” blir allmänt bekant. Som sagt, vi får se hur det går, det gäller att testa saker och ting och sedan utvärdera! 🙂
Lycka till! Det skall bli jättekul att läsa dig i sn också.
Kram!
Man kan väl inte slänga skivor och böcker!?!
Nej det kan man inte … men en del kan … som Mannen t ex. Förut men inte nu längre. Han fick sig en riktig utskällning … 🙂
Kram!
Det är kul med gamla LP-skivor speciellt fodralen. Nu hittar vi allt på spotify och ljudet kanske är en aning bättre också. Eftersom jag är sambo rensar vi aldrig varandras grejer, trots att jag ibland gärna skulle vilja. =)
Har mycket skivor men ingen skivspelare (som fungerar) så det är mest för nostalgin jag sparat dem.
Däremot vill jag skicka en länk till dig som jag fick på hantverksmässan idag. En underbar skata på en stor stubbe. TYvärr så har de inte lyckats med bilden på hemsidan och här är det bara två skator, hade ösnakt att du skulle få se det jag fick se idag. Gissa vem jag tänkte på när jag fick se denna på en hantverksmässa i Luleå? =)
Här får du länken – http://unikdesignumea.se/sida4.html
Måste nog ses i verkligheten, helt underbar.
Krax krax krax … dom var läckra … jag har också två tovade skator och de är verkligen jättefina.
Kram!
Ursäkta stavningen hade lite för bråttom eftersom jag nu ska kila iväg på en söndagsmiddag med blodpalt på menyn.
Ingen fara … jag kan tyda det mesta … har två dyslektiker nära mig …
Kram!
Jag håller hårt i alla mina saker som för minnen till sig. Om Kristoffer skulle slänga något som han kanske inte anade betydde något.. för mig så hade jag blivit ledsen.
Men som sagt, de lär väl sig. Karlarna.
Det är tur att den mesta musiken finns på Spotify. På så sätt kan vi minnas lite till.
Ni kanske grovhånglade till någon av låtarna? Vem vet vad ni har haft för er genom åren hihihi 😉
kram
Ja just … vem vet vilka minnen man har. Fast det är kanske så att många män inte är lika sentimentala med grejer och lägger lika mycket betydelse i dom som vi. Men nu har han lärt sig Mannen att åtminstone fråga … 🙂
Kram!
Vi har kvar vår skivspelare så här slängs inget. Jag har dessutom besökt Corelis grav när jag var i Stockholm. Barnen visste inte vem han var men Husse och jag…
En fin artist på många vis.
Kram
Ja, många gånger tar man för givet att ens barn skall känna till artister ”från förr”. Och de har inte en aaaning … Precis som vi … åtminstone när ”barnen” har flyttat hemifrån med sin musik. Då hänger man inte med längre.
Han var bra Cornelis … men vilken rumlare!
Kram!
Cornelis så klart. Viktigt att namn blir rätt.
Ja det är viktigt. Därför undviker jag att skriva hans efternamn, den gode Cornelis 🙂 *fniss*
Kram!