Döstädning och nostalgi

För ett tag sen städade Skatan ut lite lådor med papper och jox, rensade och sorterade,  och kom naturligtvis sittande med brev och annat som väckte minnen från fornstora dar.

Hon hade inlett operation döstädning.

Det är aldrig för tidigt när man kommit upp i vår ålder sägs det. Med tanke på vad man lämnar efter sig till barnen att ta rätt på, stackarna.

Bland alla papper hittade Skatan ett mer fantastiskt än de andra. Ett som påminde Skatan om hur Mannen varit i sitt verksamma liv innan herr Alzheimer tagit över.  Det måste Skatan påminna sig om lite då och då.  Och inte bara koncentrera sig på hur det är här och nu.

När Skatans pappa Sten fyllde år firades det med middag  på Borgerskapet, där han bodde sina sista 10  år.  Middagen serverades då i en liten mindre matsal i anslutning till restaurangen. I Grills matsal *, av pappa kallad Grillbaren. Det var en lite mindre matsal dit släkt och vänner kunde bli inbjudna.

Den 8 oktober (han fyllde år den 2 oktober) 2006 var de, den närmaste familjen där för att äta och dricka och fira pappa.

Och då höll han detta lilla välkomsttal som rörde Skatan till tårar:

Välkomsttalet

 8 X 06 Borgerskapet 

Hälsar alla välkomna. Tänker inte göra som på min 90-årsdag, då några utanför familjen satt med vid bordet – jag sade ett par ord om var och en.

Men jag skulle vilja vända mig till den äldste och de yngsta. Den äldste är ju svärmorsdrömmen, sittande här mitt ibland oss. Inga gillade ju Dig Håkan. Älven andra gör det, fr a Din egen familj. Under årens lopp har Du, troget och rationellt, alltid ställt upp för den, en levande person att lita på. Bland apostlarna i Nya Testamentet kallades den äldste Petrus. Det är ett ord på latin och betyder klippa. Och en klippa ger trygghet. 

Det blir allt vanligare att folk med vanliga för- och efternamn vill skilja sig från andra genom att sätta en initial för ett förnamn, följt av punkt. Skulle du, mot förmodan, komma på en sådan tanke vore det tänkbart med Håkan P. Anderson, alltså Håkan Petrus Anderson. 

Ja, så kan man fundera. Själv vill jag tacka Dig för all hjälp med ekonomin och bankerna som Du gett mig de senaste månaderna. Hur skulle jag ha klarat det utan Dig?

                                                                                    Sten, på 94-årskalaset

Pappa levde många år till (han dog vid nästan 102 års ålder, still going (ganska ) strong och Mannen hjälpte honom hela tiden och de fick en tät relation. Det hade  Skatan aldrig  kunnat föreställa sig i början av sitt äktenskap då pappas och Mannens relation var mer än frostig.

* Stockholms Borgerskaps Enkehus för fattiga borgaränkor,(där pappa bodde sedan också gubbar fått flytta dit),  tillkom på initiativ av grosshandlare Abraham Grill 1724 och en liten matsal bär hans namn och är fylld av porträtt av honom själv och hans ättlingar.

Det var igår det …

som de var hos Claes på middag … en välsmakande dito med tillhörande drycker. Förstås.

Och de snackade om allt mellan himmel jord. Förstås.

Det är inte utan att Skatan längtar till Koh Chang och Thailand och riktigt slutrest dit kan hon aldrig tänka sig att det är.

Bilen som Skatan parkerat på gården skulle hämtas idag och Skatan och StinaFina promenerade dit.  Aldrig att Skatan kunde tro att det skulle vara så besvärligt. Den hade ju körts in … hm… nu skulle den ju ut samma väg. Men efter många om och men gick det vägen till slut i alla fall.

På vägen dit som alltså var Skatans och StinaFinas morgonrunda  gick de .en liten omväg för att titta på den villa som Skatan och hennes familj först bodde i sen de flyttat från Jönköping till Nyköping anno dazumal.

Det hade inte ändrats något alls … åtminstone inte utvändigt och vilka minnen den väckte. Alla hennes tidiga tonårsår hade hon ju bott just där … då när allt började hända. Liksom.

Nu har hon varit och flåsat på hjärtträning och ska snart koppla av lite … order från alla att hon måste ta det lite lugnt.

Hon tittar ut över stan och har nu lyckats skrivit ännu ett blogginlägg.

IMG_8278

Heja …  det går framåt.

Tant Skatan

Aldrig! … Aldrig i livet …

När Skatan var liten omgavs hon av tanter …

Tant Gerda, som passade oss syskon när föräldrarna var på vift, Tant Tullie och Tant Johansson … grannfruarna och bondmororna på landet där vi bodde om somrarna. (Varför en del av tant-titlarna följdes av ett förnamn, en del av ett efternamn,  vet inte Skatan.)

Mannen sa tant Inga till hennes mamma så länge hon levde,  tror Skatan…  trots att mamma flera gånger bad honom låta bli (det satt väl i ryggraden)  men han har ”lagt bort titlarna med pappa… och släppt ”farbror” … eller har han det.

Nej, jösses … han säger fortfarande farbror Sten.

Att säga något annat än tant Brita och farbror Carl-Axel om Skatans svärföräldrar var uteslutet.

Mannen sa ju inte ens ”du”  till dom. Det var far och mor …

– Vill far skicka mig smöret …

Det bara var så.

(Mannen sa  också vid något tillfälle att Skatans familj var som  ”zigenare”  (och positivt menat ) … många, okonventionella, stökiga  … tänk bara på söndagsluncherna … (men deeet är en annan historia)

Trots rätt ålder (65+), trots ”hemmafru”-liknande tillvaro … numera … och att ha stått tillbaka med en egen ”karriär” (helt frivilligt skall Skatan tillägga trots att hon så smått ångrar det nu när hon ser utdelningen i det ”orange kuvertet”)  och ”stöttat” Mannens  … och ”VABBAT” mest … och

… trots hennes vurm för hattar …

Trots all detta som definierar en tant …. saknar hon ändå en hel del av de yttre attributen

…gråbrunbeiga yllekappor med pälskrage, buckliga mörkgröna lurpor på det permanentade hemtonade håret och bruna handväskbagar hängande i armvecket. Med snörpta munnar släppte de ifrån sig halvhöga kommentarer …

och  de flesta inre  också … tyvärr.

…moral (flit, göra rätt för sig, hjälpa till), sparsamhet (stoppa strumpor och lappa kläder, äta upp – ”rest blir fest”),

En viss moralisk kompass besitter hon förstås … och gör både rätt för sig och hjälper till … men är  så lat, så lat, sååå … .

Så … nu var deeet sagt.

Och så kan hon knappast sy i en knapp …

– Varför detta … detta avståndstagande … just nu … till TANTEN … ?

Jo, Skatan läste ett reportage i dagens SvD Kultur om just Tantens comeback skrivet av Jenny Leonardz: Alla vill vara tant, ett reportage hon bara måste reagera mot.

ALLA vill verkligen inte vara tant … Skatan vill det definitivt inte.

Skatan  vill verkligen inte klamra sig fast vid något ungdomsideal. Skatan är stolt över sin uppnådda ålder … och hon vill verkligen inte  klä sig som en tonåring, spruta in botox här och var för att bevara  något som länge inte funnits där.   Men … bara för att hon  nått in i den tredje åldern och är kvinna … behöver hon ju inte förvandlas till TANT … tycker Skatan

–Det skedde en trendkantring under de tre senaste årtiondena, när ungdomsidealet tog över, något som bara drabbade västerlandet. Då blev också tant negativt. Nu svänger det igen, det finns en svag tendens att mogen ålder vinner respekt, även om vi inte har släppt ungdomsidealen, säger Kalle Bäck, historiker vid Linköpings universitet.

Så laddas begreppet återigen med något positivt.

(…)

Och sedan är det förstås, som vanligt, den stora 40-talistgenerationen som är rikstanter. I kraft av sitt antal dominerade de den framväxande ungdomskulturen i ett Europa som reste sig efter andra världskriget. Sedan tog de över yrkeslivet och nu marscherar de in i den tredje åldern, och tänker verkligen inte finna sig i att kallas något nedsättande. Och eftersom de bevisligen har blivit tanter så blir då tant ett stolt begrepp.
(…)  Det som lockar idag, när vi nu faktiskt har blivit tanter, är det mod som kommer med åren, och kallsinnigheten inför trender.

Och vi vet att inget är nytt under solen. Eller som Elin Ek påpekar i Supertanten: långkok heter idag slow food, hemlagat heter närproducerat, snåla heter konstadseffektivisera, begagnat heter vintage, (…)

Så det är bara att sitta still i båten, förr eller senare blir man modern igen.

Och hur det är med den saken … trend eller inte …

Skatan kommer  i alla fall ALDRIG bli tant, definiera sig som så´n eller uppfattas som sådan av barn och barnbarn (tror hon åtminstone). 🙂

Hon är  nostalgisk  (men över  en tid hon inte själv upplevt … ), en ”kärring” om man nu tvunget måste definiera henne efter ålder …men tant

Inte …

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Det var inte ”bara” konst …

… när Galleri Sjöhästens Vänner bjöd på  ”Visning av Landstingets konstsamling onsdagen den 30 mars”

Bara ett stenkast från Villa Skogsberg och ”därhemma” ligger en skatt begravd … ja, man kan nästan säga bokstavligen begravd för den ligger djupt ner i en jättestor källare i flera stora rum … rum efter rum … och har i sina gömmor … ja

ALLT …

Allt man överhuvudtaget kan tänka sig …

Brudklänning från 1700-talet, datamaskin, flyghjälm, broderat strumpeband, potatisskalaren Jonas, Daniels skötbord, Safets säck från flykten från Bosnien, Hertig Karls trädgårdsurna, drottning Desirées skor och klänningar från 1970-talet…

I Sörmlands museums föremålsarkiv förvaras minnen från alla tider, från de arkeologiska samlingarna  till föremål från vår egen tid. Här finns allt från sällsynta samlarföremål till alldeles vardagliga bruksföremål från alla miljöer och många perioder. (Sörmlands Museums hemsida)

Här en några skor … t ex

Vi visades runt av en verklig mästare på guidning, Gudrun Anselm  … snabb, tydlig, medryckande, kunnig och rolig.  Gudrun Anselm är områdesansvarig för samlingarna och antikvarie.

Skatan var alldeles lyrisk när hon kom hem efter kaffet och mackan på Järnvägskaféet efter visningen.

Nu skall hon kolla om hon kan visa ännu någon ”guldklimp” från samlingarna … det finns så många så hon måste verkligen tänka efter …

– Få se …

– Jo …

Hästfoten som tillhört krukmakaren Carl Johan Eriksson på Sofielunds krukmakeri vid Björkvik. Det var i bruk mellan 1872 och 1933.

På 1920-talet kunde det hända att slaktare piggade upp hästar med hjälp av en dos arsenik för att sälja dem vidare. För att vara säker på att Docka verkligen slaktats krävde Carl Johan att få hoven tillbaka.

Och Berns förstås … Konditori Bern vid ån … mittemot skolan … där Skatan satt och drack kaffe och rökte och skolkade från en gymnastiklektion någon gång i mitten på 60-talet (gymnastik och idrott var det värsta Skatan visste … ) ,  när rektorn kom in … och höll på att bli relegerad. Det var nog i tredje ring eller så …

Konditori Bern vid ett något tidigare datum …

Det var inte heller Berns som var Skatans stamlokus utan Göstas på Bagaregatan … där hon kunde sitta hela dagarna med en kopp kaffe och en halv siktkaka med leverpastej på …

Tänk ändå vad saker och fotografier och samtal … kan rensa i minneskanalerna.

Skatan ångrar inte en minut att hon var med på den där visningen … Inte en minut …

Stämpelklocka

Perfect time killer

… har alla de tusentals bloggar som finns kanske blivit.

För många.

Kanske också för Skatan ibland när hon har  behov av just det … att döda tiden.

Det har hon sällan … och har fullt upp med att hinna med den, att hålla den vid liv … att inte förspilla den …

Den första present som Skatan nånsin fick av Mannen var just Cornelis Vreeswijks debutplatta, Ballader och oförskämdheter (1964).

En LP – long playing …

Den hade Mannen klistrat fast på innerväggen av en stor pappkartong … en jättestor kartong som var inslagen i det finaste av julpapper … för det var en julklapp … den första julen som vi kände varandra, Skatan och Mannen. Och den var för övrigt fylld med tidningspapper.

När Skatan så småningom vid julklappsutdelningen skulle öppna detta spännande paket och rev och slet upp snören och papper och fortsatte med allt detta tidningspapper som lådan innehöll och inte hittade ett skit … blev hon mäkta besviken.

Det var inte ens kul, tyckte Skatan …

Men så skrek någon i familjen till … det finns något mer i lådan  … det är bäst att du tittar efter lite noggrannare.

Och då hittade hon den …

Och tänk vad glad hon blev …

LPn är borta och  slängd … av Mannen (”den var ju så repig”) till Skatans oerhörda förtrytelse. Skatan försöker spara på sina minnen, Mannen rensar och slänger … inte bara sina egna utan Skatans …

Nu har Mannen  slutat med det efter …ja, ni kan tänka er själva …

Skatan har i alla fall laddat ner heeela skivan på Spotify … att lyssna och drömma sig tillbaka tillsammans med.

Födelsedagslunchen med filmvisning


… blev lika kul  som vi hade hoppats med god mat och dryck …

… i den vackra Grillska matsalen …

När vi hade ätit och pappa poserat för en födelsedagsbild …

… drog vi oss tillbaka till hans eget … för nu skulle det vankas film. Pappa har filmat oss (16 mm) i hela vår uppväxt och det är alltid lika roligt att titta på de gamla filmerna …

Brorsan och Mannen riggar …

… och så skulle duken komma på plats

Projektorn gick en stund … krånglade … gick en stund … krånglade … för att till slut lägga av helt. Några bilder hann jag knäppa från de förbiflimrande bilderna även om de inte blev av bästa kvalitet …

Jag, i rött, och min syster i grönt vid det lilla kinesiska möblemanget och med min kinadocka framför …. 1947 kan jag tänka mig att det var

Kallt i vattnet … eller så är jag rädd. Jag är kanske 8, 9 år …

Zita vår långhåriga tax torkar i sanden …

Hela syskonskaran … T, brorsan som inte lever längre, R som satt och körde projektorn idag, jag själv och så min äldre syster

T min brorsa med Karin i famnen och mamma (1974)

Karin

Mamma med tvillingarna, lille e och Sonen (1979 eller 1980)  på varsitt knä

… och så Syrran och jag på väg nånstans (1966 eller så … )

Det här blev verkligen nostalgi *suck* på hög nivå … och roligare för mig själv att titta på än för någon annan  …

Men ändå …