… vill inte ge med sig.
Det började lördagen för en vecka sen och på söndag kväll var Skatan frisk …
Det var hon måndag, tisdag onsdag också … men sen … framåt torsdagen slog eländet ut i full blom igen … Skatan kunde knappt kraxa men åkte såviså till Stockholm och Flop-gänget för hon hade ingen feber, höll sig på avstånd och … ja … det satt ju mest i halsen.
På fredagen kunde hon knappt prata, igår hade hon feber som översteg 38 och för en lågtempare som Skatan är det mycket.
I natt har hon nästan hostat lungorna ur kroppen.
Det värsta är att igår fick de storfrämmande, Skatan och Mannen.
Det är Sonen, Pa och lilla Alice som kommit för att bo här två nätter och sedan bli skjutsade till Arlanda med sin bil som sedan står parkerad här.
De är äntligen på väg.
Dit vart Sonen med familj var på väg redan förra året men då det sattes så många käppar i hjulen för dem.
Sonen drabbades av det än det ena än det andra … och fick flygförbud. Och Skatan fick rycka in … mer än gärna … på en förkortad resa Tillbaka till byn, till mormor Gai i Thailand tillsammans med Pa och Alice.
Nu får Skatan hålla sig undan, inte klappa och pussa på någon … Visserligen tror hon inte att en sån här ”gammal” virus smittar längre … men man kan aldrig så noga veta … så …
Sonen & Co skall vara borta i hela fyra långa månader, över jul och nyår, födelsedagar och över alla de längsta, mörkaste mörka, kallaste, värsta vintermånaderna.
Dagen efter de anländer till byn skall riset börja skördas …
Foto från Flickr.com, just4u2009
och deras nya vardagsliv ta sin början …
Skatans tankar 
Så härligt för dem att äntligen få komma iväg. Speciellt vid den här tiden också…
Önska dem en fin resa från mig!
Och du… Krya på dig nu!
Kramar
Det är framfört och i morgon skall Mannen köra dom i väntad ”snöstorm” med upp till två dec snö … Muntert !!!
Själv verkar det gå fram och tillbaka … men någon gång skall det väl ge sig.
Kram!
Förstår att de ser fram emot sin resa men hur i allsindar ska Skatan klara sig utan sina nära och kära SÅ lnge?! Men du kanske flaxar efter vart det lider..
Är det redan så längeen det krånglade för sonen, tiden går minns det väl.
Hoppas förkylningen snart ger med sig, här har jag brottats med en dålig nacke ett tag men är nu bättre som tur är.
Ja det blir tufft att klara sig utan den lilla familjen så länge … och det är väldigt osäkert om vi kan åka till Thailand under de här månaderna. Mannen jobbar fortfarande och har antagligen en del kvar innan han går i definitiv pension … (det har han i och för sig sagt i många år nu) och ensam åker jag nog inte igen.
Jag hoppas också att min förkylning ger sig. Den kommer och går som i vågor, både halsen och febern. Det börjar bli ganska tröttsamt nu.
Kram!
Så tråkigt att Du inte mår så där prima. Hoppas Du kan kurera Dig ! Kan Yang ! Kinesen kanske har något för det Du har. Sen kan Du åka efter till sonen över Jul, det vore väl skönt. Om Du gillar värme vill säga. Känner ju Dig inte så väl än.
Jag ska gå och få vaccinationen den 9/11. Den är gratis för pensionärer.Då får man passa på.
Morgonsnuva har jag, sviter efter rökningen, har jag fått för mig.
Kram Mi
Joodå … jag får hjälp av Kinesen med värmebehandling och ”medicin” … så någon gång måste ju den envisa förkylningen ge med sig. Och så fort den har gjort det tänker nog jag också vaccinera mig.
Visst vore det skönt att åka till Thailand över jul men det har vi inga planer på … Resten av familjen är hemma i Sverige och vi skall fira här med dom … Jag kommer att längta jättemycket förstås men vi kan ju ses i Facebook och ringa då och då … och vi är ju inte vana vid att träffas varje dag i Sverige heller.
Jag tycker att det är skönt för dom att vara i ljuset och värmen nu … äntligen … och umgås och träffa mormor och andra släktingar och gamla vänner och grannar till Pa …
Kram!
Åh va jobbigt med den där hostan! Och tråkigt att du inte kunde hänga på direkt med de andra men ibland får det vara som det är. Håller tummarna att du kryar på dig nu och skickar massor med energikramar!************((((((((energikramar))))))))*********
Tack för alla energikramar … de kan behövas. För visst är det jobbigt med hostan. Men någon gång skall den väl ge sig …
Det var aldrig meningen att jag skulle hänga med till Thailand den här gången. Det var för att Sonen inte kunde förra året när det egentligen var meningen att de skulle åka …
Kramar!
Usch vad tråkigt att du inte kan krama på de dina…. hoppas det elak viruset ger sig. Själv hade jag ett som satt på stämbanden i en hel månad. Inte alls kul. Krya på dig! Kram/Loll
Ja, det är verkligen jättetrist … och snart om någon timme sticker de norrut i snöslasket och blåsten först till Arlanda med riktning Thailand och Bangkok och sen den långa vägen upp till byn. Och då får jag inte träffa dem på fyra månader. Men men … jag är glad för deras skull. För mormor Gai som får träffa Alice och Alice får träffa momor Gai och lära känna sin familj därborta.
Jag kraxar som den värsta kråka och hoppas det ger med sig inom en månad åtminstone. Fast jag ”behöver” ju inte mina stämband så mycket som du 🙂
Kram!
Hoppas de där stygga virusarna snart ger med sig och att ungdomarnas resa kommer att gå bra. Flaxar du efter senare kanske??
Kram Ingrid
Nej antagligen inte den här gången … flaxar jag och Mannen efter. Kanske kanske i sluttampen på deras tid där men det är väldigt osäkert.
Kram!
En del åker till Thailand i fyra veckor och det är läänge.
Fyra månader, det är fantastiskt länge. Så hoppas de inte skördar ris allt för mycket utan njuter av sol och bad, om vädret nu tillåter.
Ibland är det ju gött att ha en sambo med rötter ifrån varmare breddgrader.
Hoppas att de får det härligt då 🙂
De kommer väl inte skörda ris hela tiden men Pa kommer nog hjälpa sin mamma med andra saker sedan medan Sonen är pappaledig och har huvudansvaret för Alice. Kanske skulle han hjälpa till och bygga någon sorts ”däck” utanför huset. Så huvuddelen av tiden kommer de vara uppe i byn och det är ett annorlunda liv än på Thailands turistorter. Kanske åker de till sol och bad någon vecka på slutet av vistelsen.
Ja och det är också gött för Alice att få träffa sin mormor och mormor att få träffa sitt första barnbarn.
Kram!
Så skönt att dom äntligen kom iväg och precis när det är som gråast och tristast också. Hoppas att du snart blir bra nu. Det känns som om det går väldigt fram och tillbaka, ena dan bra och andra dåligt. Krya på dig.
Ja för Sonen är det guld värt att komma iväg nu. Han har tidigare haft det jobbigt varenda höst och vår så jag är glad för hans skull. Och för Pas och Alices skull också förstås. Pa får träffa sin mamma och Alice sin mormor och lära känna sitt ”andra” hemland.
Den här förkylningen har verkligen hoppat fram och tillbaka och tillbaka och fram. Jag tror att jag är frisk och så nästa dag har jag feber igen och jätteont i halsen och hes som en … en … riktig skata. 🙂 Men nån gång måste det ju ta slut …
Kram!
Önskar det unga paret all lycka på resan och vad härligt för dem att äntligen få komma iväg till mormors lilla by. Synd att jag jobbar för annars hade jag väldigt gärna följt med dej om du ville åka senare till Thailand. Men jobbet är mitt hinder än så länge. Kanske någon gång i framtiden. Krya på dej. Varm kram
Ja, det skall jag göra, önska dem lycka till … de åker jättetidigt i morgon för att det kommer att bli snö och blåsigt och då vill de ha god tid på sig.
Kanske någon gång i framtiden … men först tar vi den där kryssningen 🙂
Kram!
Kolla kvällens Jämtlandsnytt på SVTPlay så får du se vår vän vid Fisksjön.
Kram Ingrid
Vad roligt! Det skall jag genast göra. Kram!