… som vi skulle haft förra lördagen då Skatan blev så förkyld.
Och den blev verkligen trevlig … trots allt …
Trots allt ?
Jo, Skatan hade nämligen fått feber igen … 38,3 och det är mycket för en lågtempare som hon. Hon har aldrig mer än 36.1 när hon vaknar och har hon över 37 på dan känner hon sig sjuk direkt. Skatan kände sig riktigt hängig och undrade hur det hela skulle avlöpa …
Denna feber som har gått upp och ner, fram och tillbaka nu i två veckors tid. 😦
Men hostat … det har hon inte gjort. Där har Kinesens dunderpiller gjort susen …
Hela förmiddagen höll Skatan på med maten … en jättegod räksallad … jätte, jättegod och enkel att göra. (Räkor, mango, avocado, salladslök och en dressing av lime och olivolja och finhackad chili) Till huvudrätt, rostbiff och grillade rotsaker … och potatisgratäng för de som inte bantade och så kaffe och kaka för somliga …
… och febern lackade och hon undrade hur hon skulle orka …
Och så kom dom …
Det var Ulla och Peter (Gustafs föräldrar … han som gifte sig med Laurence i Frankrike för en månad sedan) , och Birgitta och Ove …som vi satt nära på nedresan från flygplatsen Charles du Gaulle till slottet i Loire-dalen. Birgitta kände Skatan till lite ytligt sen förr men inte Ove …
Ulla, Ove, Peter och Birgitta …
Peter hade med sig sin dator med bilder från bröllopet som han visade …helt fantastiska bilder …och Skatan fick en helt underbar rosenbukett av Birgitta och Ove och en CD av Ove med hans bilder … så nu kan hon så smått börja jobba med ett inlägg eller en sida om detta fantastiska bröllop. .Nu när hon har lite mer att visa upp -..
Men inte idag … inte nu ikväll.
Vilken bukett, va !
Ulla är Skatans medbantare hos Kinesen. Skatan har följt Ulla i hennes fotspår ett bra tag nu. Ulla har tipsat Skatan om mycket nyttigt … nu senast om hur bra Kinesen är och så om en bra frissa för Skatans ”egen” har slutat och börjat plugga …
Det var alltså vi två som fick avstå från potatisgratängen och VINET … icke att förglömma … och så kakan till kaffet … men det gick bra mycket lättare när man var två … tyckte Skatan.
Framåt halvfemtiden bröt de upp och hur mådde då Skatan?
Hon kände sig då bra mycket piggare än i morse och visst var hon det.
Febern hade sjunkit till 37,3.
Det är verkligen ett mysterium denna radda med förkylningar och feber som Skatan dragits med nu i fjorton dagar … en gåta.
Men … trots att hon inte längre hostar ställer hon in operationen av ögat i morgon och tar det säkra för det osäkra.
Och så tänker hon ringa till sin vårdcentral igen.
Så här kan det ju inte hålla på …
Skatans tankar 
Duktigt av dig att stå och laga mat när du har feber (vet hur det tar emot) men du borde nog kolla det där med febern, låter konstigt att den går upp och ner så där. Något har jag lärt mig av min sjukdomstid faktiskt. Krya på dig. Synd att du missade operationen. Vackra rosor var det onekligen. Ska bli kul att se kort från bröllopet.
Men din bukett av avklippta pelargoner var inte heller fy skam. Verkligen jättevacker. Jag skall härma dig och genast gå och klippa av mina som ännu blommar fast de är undanstoppade (det kanske man ska ändå ??? klippa bort blommarna …)
Kram!
Nej inte kan det hålla på så!
Nu får de väl undersöka dig ordentligt. Så tuff du är som ställer till med lunch trots att du är dålig. Det lät verkligen gott och gästerna ser så glada och belåtna ut.
Hoppas att du mår bättre i morgon!
Kram Ingrid
Nu måste jag verkligen ta tag i det här. Men ”kalas hjälper” som Maria-Thérèsa sa in en kommentar. Febern hade faktiskt gått ner. Men nu har den gått upp igen och snart skall jag ringa till Ögon och ställa in och till Vårdcentralen och få en tid.
Kram!
Hellre nu än nästa helg, var min första tanke.
Eller: KALAS HJÄLPER!
Och: har du inflammationer i kroppen? Kan det vara därför du har feber?
Hoppas du kan ta det lugnt.
Kalas hjälper! 🙂
… och är jag inte frisk till nästa lördag … DÅÅÅ är det ett stort fel.
Men det kan jag väl aldrig tro.
Kram!