En packad helg

Skatan åkte till Borlänge för att gå på Dicksonfest … Dickson där hon arbetat en stor del av 90-talet när Mannen var i Österrike och Musiken var Kung i Borlänge.

Och Margith levde …

Det var en liten skara … inte jätteliten … men .. ja … ganska liten skara som träffades i gamla chefsvillan på Svartnäsgatan i Borlänge som lånades ut av SSAB.

Gendobelt värre!

537406_10151646664752932_519335423_n

Lennart Jansson tog bilden som Skatan ”delat” från FaceBook 

De åt tacos och drack vin och öl och vad man nu hade med sig att dricka, snackade förstås om gamla tider och trivdes.

Sonen kom sedan och hämtade Skatan i regnet för det var där hon skulle övernatta förstås.

Nästa dag vaknade Skatan pigg som en mört … hon hade sovit ovanligt gott och länge 🙂 … och man började planera för dagen. Skatan skulle träffa Ann … sin gamla väninna … som ställde ut  och hade vernissage med  Borlänge Konststudiegrupp på Kupolen.

Det skulle äntligen bli av att mötas.

När Skatan är i Borlänge hinner hon nästan alltid bara med sin egen familj … tiden springe  iväg fortare än kvickt.

Men först skulle de på Thaifest. Det var Songkran i Thailand och det firades också i Borlänge med mat och musik och mera mat och folk som tjattrade (förlåt) på thailändska. Skatan skulle skjutsa dit så att Sonen kunde dricka några öl.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ann hämtade sedan Skatan hos Sonen och de for först till Aqua Konstnärsbutiken där Ann också ställde ut en del av sina tavlor och Skatan passade på att köpa nya bra färger till ett fantastiskt  pris … rena kapet.  Det lönar sig att köpa kvalitet när man handlar färger. Nästa anhalt blev förstås Kupolen och Konstsudiegruppens vernissage. Gruppen består främst av pensionärer som äntiligen fått tid att måla … och alltså amatörer. Fast ja … amatörer är kanske inte rätt ord … en del är verkligen proffsiga …  men i alla fall de är inte konstutbildade på Konstfack osv …

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sedan fikade de förstås också innan det var dags för Ann att återlämna mig till unga familjen Anderson. Skatan for upp till thaifesten igen och fick sig lite till livs … mat alltså … och sång … öronbedövande musik och detta thailändska tjatter. Hon föreslog Sonen att hon kunde ta ungarna med sig hem och Pa och han kunde fira vidare utan barnen och det gick han förstås glatt med på.

Det gjorde inte kvällen mindre intensiv om man säger så … 🙂 Det var sagoläsning och kvällsmat och bus och när lilla Cissi skulle i säng och fick en ny blöja på och  sin flaska välling drack hon den begärligt men skulle upp och hoppa igen direkt efter …

Storasyster Alice var mycket stolt … hon har både slutat med blöjor på natten och också slutat dricka välling …

De lekte ännu en liten stund och sedan gjordes ett nytt försök med Cissi.

Helt hopplöst.

Skatan la sig i föräldrarnas säng och läste saga efter saga efter saga … medan Cissi hoppade omkring och Alice lyssnade. Plötsligt sa Alice att hon var trött och tog sin Nasse och filt och gick och la sig … men så var det då Cissi.

När föräldrar ringde på … de hade glömt sin nyckel … efter att ha festat från 12.30 till 22.00 … var Cissi fortfarande pigg medan Sonen var ganska så slak … och ja … färdig om man säger så.

Nu var i alla fall friden återställd. Cissi och mamma Pa och Sonen kvartade in och Skatan somnade ovaggad till en ny halvdag med ungarna innan hon tuffade hemåt igen efter lunchen med små powernaps i Guds fina natur 😦 .

Sonen stönade … aldrig mer … och sprang som en tätting mellan säng och badrum. 😦  . Han är en av de få exemplaren som måste ha en gen som gör att han inte tål alkohol … för sååå mycket hade han ju inte druckit. Det brukar ju mest vara asiater som inte tål sprit men Pa tål … ja hon tål förvånandsvärt mycket trots sin späda kroppshydda.

Mannen brukar nöjt konstatera t: Då kan han ju inte bli alkoholist i alla fall …

Detta bildspel kräver JavaScript.

Idag hade vi den där inställda lunchen

… som vi skulle haft förra lördagen då Skatan blev så förkyld.

Och den blev verkligen trevlig … trots allt …

Trots allt ?

Jo, Skatan  hade nämligen fått feber igen … 38,3 och det är mycket för en lågtempare som hon. Hon har aldrig mer än 36.1 när hon vaknar och har hon över 37 på dan känner hon sig sjuk direkt. Skatan kände sig riktigt hängig och undrade hur det hela skulle avlöpa …

Denna feber som har gått upp och ner, fram och tillbaka nu i två veckors tid. 😦

Men hostat … det har hon inte gjort. Där har Kinesens dunderpiller gjort susen …

Hela förmiddagen höll Skatan på med maten … en jättegod räksallad … jätte, jättegod och enkel att göra. (Räkor, mango, avocado, salladslök och en dressing av lime och olivolja och finhackad chili) Till huvudrätt, rostbiff och  grillade rotsaker … och potatisgratäng för de som inte bantade och så kaffe och kaka för somliga  …

… och febern lackade och hon undrade hur hon skulle orka …

Och så kom dom …

Det var Ulla  och Peter (Gustafs föräldrar … han som gifte sig med Laurence i Frankrike för en månad sedan) , och Birgitta  och Ove  …som  vi satt nära  på nedresan från flygplatsen Charles du Gaulle till slottet i Loire-dalen. Birgitta kände Skatan till lite ytligt sen förr men inte Ove …

Ulla, Ove, Peter och Birgitta …

Peter hade med sig sin dator med bilder från bröllopet som han visade …helt fantastiska bilder …och Skatan fick en helt underbar rosenbukett av Birgitta och Ove och en  CD av Ove med hans bilder  … så nu kan hon så smått börja jobba med ett inlägg eller en sida om detta fantastiska bröllop. .Nu när hon har lite mer att visa upp -..

Men inte idag … inte nu ikväll.

Vilken bukett, va !

Ulla är Skatans  medbantare hos Kinesen. Skatan har följt  Ulla  i hennes fotspår ett bra tag nu. Ulla har tipsat Skatan om mycket nyttigt … nu senast om hur bra Kinesen är och så om en  bra frissa  för Skatans ”egen”  har slutat och börjat plugga …

Det var alltså vi två som fick avstå från potatisgratängen och VINET … icke att förglömma … och  så kakan till kaffet … men det gick bra mycket lättare när man var två … tyckte Skatan.

Framåt halvfemtiden bröt de upp och hur mådde då Skatan?

Hon kände sig då bra mycket piggare än i morse och visst var hon det.

Febern hade sjunkit till 37,3.

Det är verkligen ett mysterium denna radda med förkylningar och feber som Skatan dragits med nu i fjorton dagar … en gåta.

Men …  trots att hon inte längre hostar ställer hon in operationen av ögat i morgon och tar det säkra för det osäkra.

Och så tänker hon ringa till sin vårdcentral igen.

Så här kan det ju inte hålla på …