Mannen har varit på det kvarvarande bryggeriet … eller rättare sagt det nya bryggeriet i Nyköping, Nils Oscars … de gamla har slagit igen sina portar för längesen … och hämtat vört.
Förr var det svärfar, bryggaren själv på Nyköpings Bryggeri, … som hämtade hem vörten till limpbaket. Idag har det bryggeriet förvandlats till ett kulturcentrum mitt i stan
Nu skall det bakas vörtbröd till jul efter svärmors recept som är hur gammalt som helst.
Receptet har troligen svärmor Brita hämtat ur Hemmets Kokbok från 1930.
Idag har vi börjat med att koka ihop 3 liter vört tills det återstod 7,5 dl.
Det tog sin rundliga tid.
Och sen var det dags att göra en lös deg av jäst, mjölk och vetemjöl. Den skall stå över natten och tidigt i morgon fortsätter vi med att värma vört och blanda den i vetedegen från idag jämte rågmjöl och sirap och kryddorna som bara består av pomeransskal … och salt.
Svärmor Brita har strukit över fänkolen och anisen och använder bara pomeransskal.
OM baket lyckas blir det de bästa, godaste vörtlimpor man kan äta och som Skatan ätit varje jul sedan den första julen efter det att hon träffat Mannen.
Skatans tankar 
Jag gillar inte, har aldrig gillat…men blev plötsligt så sugen på vörtbröd. Tack.
Just det här … utan anis och fänkol … med pomeransskalen och saltet som krydda … är bara hur gott som helst.
Kram!
Ewan gillar inte Vörtbröd,men faktiskt,det där lät gott!
Kram och Trevlig Helg!
Det här ääär gott och till och med godare än så. Jag är i vanliga fall inte heller så förtjust i vörtbröd … 🙂
Kram!
nu blir jag klart imponerad. Baka vörtbröd måste tillhöra det svårare här i baklivet.
Är det? Det är ”bara” att vara metodisk och noggrann 🙂 … säger Skatan som kanske bakar något överhuvudtaget en eller två gånger om året.
Nu är det Mannen som är ”förman” och Skatan som håller hårt på degspadstemperaturerna etc …
Det skall nog gå vägen …
Kram!
Som sann jämte tycker jag att vörtlimpa är klart överreklamerat. Det ska vara tunnbröd på jul. Jag inser att man är klart färgad av sin uppväxt och att pommeransskal är något man antingen gillar eller också inte. Det var en trist kommentar att lämna, inte meningen att glädjedöda, huvudsaken är ju att vi alla har traditioner vi gillar.
Ja … smaken är sannerligen som baken … delad. Och tur är väl det … Och just vörtbröd är det nog inte så många som är odelat förtjusta i.
Men de här! De har tradition och är något alldeles särskilt 🙂 … Förstås.
Tunnbröd är inte heller så dumt.
Kram!
Oj det lät gott. Synd att jag inte bakar. Efter många misslyckanden har jag lagt bakandet på hyllan och köper bröd eller låter kära mor baka. Ska höra med henne om hon vill ge sig på att baka vörtlimpa.
Jag skulle nog inte ge mig på att baka en sån här vörtlimpa om det inte fanns som ”tradition” i familjen. För det mesta är det min svägerska som har bakat för oss alla … och de senaste åren … Mannen. Men i år fick jag vara med 🙂
Och den är ju väldigt god. Det är den.
Kram!
Vad spännande det låter (och gott) synd att jag inte ska ner till LInköping i dagarna för då hade jag kunnat stanna till och hämtat några hembakade vörtlimpor, som en riktig skata. =)
Låter också spännande med en gammal bryggare i familjen. Ett av mina första arbeten var på det gamla ärorika Nyckelbryggerier i Luleå där jag satt på kontoret en sommar och stansade någon typ av hålkort. Har inte så mycket minnen av själva jobbet däremot kommer jag ihåg atmosfären och miljön inne i lokalerna. Den gamle bryggaren var ingen man tilltalade hur som helst och röda mattan upp till kontoren på övervåningen samt alla heltäckningsmattor som dämpade allt ljud är något som sitter djupt hos mig. Ingen skräckupplevelse men allt det där högkonservativa var helt nytt för mig och så var det på många privata arbetsplatser trots att jag inte är 100 ännu.
Idag har Nyckelbryggerier återuppstått men inte på samma plats och med släktingar till den gamle, en av dem är numera ”ålderman” i Luleå hockeys vinstlag i år. Han försökte sig också på affärsverksamheten men passar kanske bättre som hockeyspelare.
Om inte jag helt missminner mig har jag druckit drycker från Nyköpings bryggeri, julmust kanske?
Ser att den vackra byggnaden på minner om den byggnad jag arbetade i men här har de inte tagit rätt på den på samma fina sätt som de gjort nere hos er. I och för sig är jag inte förvånad för Luleå har genom åren alltid haft (och har) kommunalråd som gillar att riva det gamla och bygga nytt, tyvärr för vår stadsmiljö. Idag huserar det företag och en restaurang i byggnaden.
Det blev en lång kommentar men dina ord väckte minnen från när man var ung och ”grön” på arbetsmarknaden.
Ha en trevlig första advents helg och jag misstänker att det är liknande skyltsöndag och julmarknader hos er som det är hos oss.
Det var verkligen en fin kommentar att läsa … Mannen har ju i hela sin uppväxt arbetat extra på bryggeriet … hjälpt till att köra ut öl med bryggarhästarna till landsbygden och sen med bil … till exempel … och han är inte heller lastgammal. Däremot var det inte så att bryggarns barn fick vräka i sig julmust och sockerdricka och sånt hej vilt utan det ransonerade till de ungarna också … till när det var fest och jul och påsk och så …
Tack för dina fina minnen.
Kram!
Gottis och man får väl smaka det på julafton. Vad duktig du är som bakar. Bakade bröd gjorde jag mycket på 80-talet, dock inte vörtbröd, och inte nu längre alls.
Kram för vörtbrödet
Det är klart att det skall ätas på julafton … och jag hoppas att det ”är till belåtenhet” och passerar de ”riktiga smakdomarna som vet huuur det skall smaka”, nämligen svägerskorna … utan allvarlig ”dissning” 🙂
Fast Mannen har ju faktiskt varit med på ett hörn och bakat också. Och han vet ju …
Kram!