… gick inte bara Skatan upp i morse utan hela gänget.
Vi skulle ju vara fixa och färdiga på dagis redan kvart över sju …
Och Skatan hade Morgonrundan med StinaFina och Bessie först …
Hon gick in i mörka skogen nära huset och tyckte det gick ganska bra att se ändå … med snön som lyste upp … men ett tu tre satt hon där på rumpan och stirrade lite fånigt ut i kolmörkret. Hon kravlade sig upp efter en förvånad stund, borstade av sig och tackade sin Gud att hon inte brutit, vrickat eller på annat sätt gjort sig illa. Mobilen hade hon ju inte heller till hands.
Och hundarna … de stod där bara bredvid henne och glodde.
– Undrar just om de skulle stuckit hem och ”hämtat hjälp” … om ifall att …
Alla undrade vart Skatan tagit vägen … hon skulle ju bara gå en liten sväng … och när hon förklarat varför … var det bara att lämna in hundarna och ge sig av.
Bråttom … bråttom …
Den motvillige pepparkaksgubben poserade i alla fall ganska så villigt för mormor Skatan …
Har ni sett en sån fin pepparkakegubbe nån gång förresten … Inte så ofta kan Skatan tänka sig …
Mammor och pappor, far- och morföräldrar bänkade sig förväntansfullt …
(Det finns alltid såna som inte vill vara med på bild … )
Och så kom dom …
En liten blyg Lucia med sitt följe av tärnor, pepparkaksgubbar och tomtar … tomten Agnes … knappast vaken … och inte utan sin Nalle …
Det var helt omöjligt att få en samlingsbild med det spridda lussetåget … då man förstås inte fick fotografera under själva uppträdandet …
Karl Axel i knät på fröken Anneli … och så Lucia själv …
Agnes med sin älskade Snutte-nalle …
Så … efter alla sånger om pepparkaksgubbar och tomtar som smög sig upp ur vrårna och och några som läste en vers så … så var det slut för den här gången och hela raddan tågade ut … lite i sänder … och
… pepparkaksgubben kunde krypa upp och pusta ut hos pappa medan
… Agnes … som fortfarande knappast vaknat … satte sig tillrätta med Nalle hos mamma …
Sedan skulle det förstås fikas med medhavda lussekatter och pepparkakor …
egenhändigt tillverkade små konstverk skulle visas upp …
… det är Karl Axels längst till vänster … och granen förstås … vi fick ju inte glömma att beundra granen …
Men sedan var det så dags för mormor Skatan och morfar, farmor och farfar, mamma och pappa att vinka adjö … en del för att försvinna till jobben en del för att åka hela den långa vägen tillbaka till Nora … och vi för att hämta StinaFina och bege oss hemåt …
Snart är det jul igen …
Skatans tankar 
Ser att du haft en alldeles bedårande dag. Fint.
Som jag skrev till Znogge tidigare idag – vad har du för pjuck?
Se till att ha broddar… halkan är inte att leka med nu.
Kram!
/Marie
Jag haaar broddar … men jag glömmer dom hemma stup i kvarten 🙂
Kram!
Du är i gott sällskap! Jag lade mig raklång i dag igen! Skönt att du inte skadade dig för handleder och annat bryts lätt…
Kram
Jag har just besökt dig och läste också om din vurpa … Ja, det gäller verkligen att vara försiktig nu … Ett tu tre har man inte samma tur längre …
Kram!
Vilken mysig start på dagen. Kanske inte ditt äventyr i snön utan jag tänkte mer på dagislussandet.
Att så många kunde vara med, det var ju trevligt. Det kommer tillbaks minnen till mig när jag själv gick på dagis och hade lussefiranden för min pappa som dök upp, och farmor förstås 🙂
Hoppas resan hem gick finfint.
Ja, snart är det jul igen.
Dagisfirandet väckte minnen hos mig också må du tro … och då också stressen att när det var så dags för ungarna att fira (det var ju ingen överraskning direkt … ) … en stress som jag slipper nu … Då var alltid lusselinnena för små, vi hittade inte ljusen, batterierna var slut. Men till slut ordnade det sig efter kaoset och föräldrar med ibland morföräldrarna satt där förväntansfullt och stolt och tittade …
Det ordnade sig alltid till slut … och så hade ”julen” det året ”tagit sin början” …
Kram!
Syrran, syrran har du inte broddar på skorna. Det måste du ha. Jag predikar inte men är rädd om dig. Jag går alltid med broddar. Vill verkligen inte ramla omkull i min ålder. Har gjort det en gång på sommarhala skor i regn och bröt foten. Det vill jag inte ens min värsta fiende ska få uppleva. Och du vet ju själv. Men vilka fantastiska bilder på Lussefirandet. Kaxe för hur fin som helst som pepparkaksgubbe och Agnes söt i sin tomtedräkt med nallen i famnen. Måste varit fint att se det i verkligheten. Barnen är helt bedårande söta tycker jag. Kram
Nej jag glömde dom … men det gick ju bra ändå…
Visst är de söta … och kul att vara med … Det blir liksom ”repeat” i känslorna och tankarna …
Kram!
Även om det var tidigt så måste det ändå varit så fint och rart med alla (mer eller mindre medgörliga)små barn! )
Det var väldigt ”fint och rart” … och mormor behöver ju inte fundera över om lusselinnena har vuxits ur … om tomteluvan finns kvar sen förra året … Ja , du vet … en Mormor kan baaara njuta …
Kram!
Dina bilder, din text gör att jag minns precis hur det var en gång för länge sedan. Var det så länge sen, har jag blivit så gammal att jag sitter här och blir sentimental? Tydligen.
Bara två gånger tidigare har jag sett en sådan fin pepparkaksgubbe. =) Jag måste nog rota bland mina album ett tag … och minnas och le en smula åt de där som inte riktigt var så lätt att få ihop, eller de som inte riktigt ville stå still, eller kanske var lite för trötta, eller bara tyckte att det inte var speciellt kul med uppmärksamheten.
Tur åtminstone att fallet gick bra och att du inte behövde förlita dig på hundarna som räddare när du inte har mobilen. Tänk vad vi har blivit beroende av något som vi inte ens funderade över förr, de fanns ju inte.
Jo jag kunde väl tänka mig det … att du tyckte det fanns ”min” Pepparkaksgubbes likar … och att det väckte minnena till livs. Tiden har inte stått stilla men ändå … på något vis.
Kramar!
Hejsan Eva !
Nu när det är några grader kallt är det inte så halt, har inte haft broddar på men så fort det blir nollgradigt och det fryser på sen, då tar jag dem på.Har Du två hundar.En trodde jag.Då vill det till att vara stadig i benen, de är väl så starka att de skulle kunna dra omkull Dig.
Åter en solig dag.Skönt när det är lagom kallt.Hoppas det håller sig efter Julafton för de som tycker det är finast med snön som gnistrar.Och då är vi många.
Kram och ha det så gott.
Det är just därför jag glömmer bråddarna … för när det är kallt är det inte riktigt lika halt … men ändå. Man kanske skall ta det säkra för det osäkra.
Nej, vi har bara en hund … men dottern i Örebro har en också så då blev det två hundar den där Morgonrundan.
Visst, nu får inte det bli slask och jag hoppas verkligen att snön får ligga kvar över julen … Då är det dags för den att gnistra och glimma.
Kram!
Vilka sötnötar till tomtenisse och pepparkaksgubbe.
Du ser ut att haft ett alldeles prima Luciafirande.
Kram!