2010 var året då jag ägnade mig mer åt de halvverkliga väsen som befolkar mina bekantskapskretsar i så kallade sociala medier än jag ägnade åt mina gamla, viktiga vänner. Förlåt. Men jag var inte ensam om att ägna massor av tid och tankar åt statusuppdateringar och bloggar. Det här var året då den internationella intelligentian tänkte tunga tankar om internet.
Detta har inte Skatan skrivit utan Sam Sundberg i Krönikan i dagens SvD … och Skatan tänker inte säga ”förlåt”.
Hon har inte ägnat sin blogg och andra så kallade sociala medier mer tid än gamla viktiga vänner. Hennes ”gamla viktiga vänner” har inte tid eller lust att spontanumgås som förr. Om de skall träffas måste de stämma träff eller bli inbjudna. Åtminstone de som är i Skatans ålder (65 om en månad). Men sådana där ”halvverkliga väsen” har i stället förvandlats till ”nya viktiga vänner” som Skatan kan ”träffa och umgås och diskutera med”, spontant närhelst hon vill … dygnet runt.
Och det skäms hon inte för.
Skatan har alldeles nyss kommit hem från Stockholm och pappa, ätit en sen lunch och funderat ännu mer på just det här med sociala medel , kommuniaktionsmedier.
Hon kom också att tänka på gårdagens lunch. under vilken vi förutom att äta och dricka förstås pratade om ditten och datten och diskuterade.
Som gamla vänner gör över en bit mat och dryck.
Vi pratade om allt och ingenting, om vad som händer och sker i samhället, om vänner, om politiken … etc etc etc
Och vi kom också att prata om sociala medier som alla runt bordet … utom kanske en … verkligen ogillar, tycker illa om , inte förstår vitsen med … ”jaaag skall då aldrig i livet etc etc etc”.
Och iMannen är också kritisk, avogt inställd.. Han läser inte ens min blogg särskilt ofta om inte på direkt uppmaning.
Skatan kan inte förstå förhållningssättet. Verkligheten måste ju någon gång hinna ikapp. Skall man då leva utanför den så länge som möjligt? Klamra sig fast vid en ”gammal” värld på väg att försvinna. och bli mer och mer isolerad från nyheter, debatter och diskussioner. Bara för att de förs någon annanstans …
Verkligheten idag med alla dess utökade möjligheter genom datorerna, internet, mobilerna etc etc och de s k sociala medierna har nästa generation vuxit upp med och lever i … som något helt naturligt. När vi talar om generationsklyftor är det här … i synen på kommunikationsmedierna och (icke)användandet av dom som klyftorna kan bli oöverstigliga och djupare än någonsin även om Skatan inte är så dum så hon inbillar sig att generationsklyftor inte finns ändå och alltid kommer att finnas. Men klyftorna behöver inte bli lika avgrundsdjupa. Vi lever dock i samma värld och verklighet.
Och idag … Aldrig har väl den yngre och den äldre generationen kunnat komma varandra så nära … och samtidigt aldrig vara så långt ifrån varandra … och det är tekniken och den snabbt växande internetvärlden som är den här ”vattendelaren ”…
Allt beror mycket på om man hänger med , eller inte … om man deltar i samtalen, eller inte …
Twitter har i dag 200 miljoner användare, Facebook har 600 miljoner, och tillströmningen fortsätter. Från december 2008 till maj 2010 fördubblades (minst) andelen som använder sociala nätverkstjänster i varje åldersgrupp från 45 och uppåt. I åldersgruppen 55 till 64 steg andelen från 9 procent till 43. Men för oss som levt stora delar av vårt liv online sedan 80-talet är sociala medier allt annat än en nyhet. Internet är ett socialt nätverk i grunden.
Med en negativ inställning … om man klamrar sig fast vid den … kommer man bli akterseglad … tror Skatan. Man kommer bli akterseglad om man inte ändrar åsikt och deltar mer aktivt i denna värld som ju fullständigt har exploderat … man kommer att bli akterseglade om man av pur envishet, sturighet inte vill ändra sig och lära sig något nytt … vilket kanske i grund och botten … handlar om rädsla , rädsla för det nya, för tekniken, för snabbheten i utvecklingen etc etc. Då känns det bättre och tryggare att hålla sig till det gamla invanda …och inte bry sig …
Att pappa, 98 år, inte har en dator, inte sätter sig in i internetvärlden (men ändå är förvånansvärt nyfiken och frågar och hör sig för …det är ganska naturligt) … men att min egen generation (65 och uppåt) som i många fall har femton, tjugo år kvar att leva inte gör det … är …sorgligt. Att de inte ”vill ta i den med tång” är skrämmande.
Det är i och för sig inte försvarbart av ”samhället” att så snabbt lägga om kurs och förutsätta att ALLA har dator hemma , kan använda den o s v … att man nu utan undantag i nyhetsprogram till exempel hänvisar till internet m m .
Skatan blir också något irriterad när hon efter ett nyhetsinslag på TV hänvisas till nätet.
– Vill ni veta mera … gå in på vår hemsida bla bla bla …
Men genom att så ändå sker, att vi redan är där, gör det ju ännu viktigare att ”hänga med” om man nu vill ”hänga med”.
Och inte sätta sig på tvären.
En hel del av debatterna som vi möter idag har förstås initieras av ”gammelmedia” … men en del föds också därute på nätet (t ex #prataomdet, debatten som fullständigt exploderade överallt, på FB, i bloggar och förstås på twitter efter ett inlägg där i spåren av Julian Assange-”affären”.) Dessa debatter kan ha initierats av proffs men kan också ha startats av en ”gräsrot” och förs i stor utsträckning av ”vanligt” folk som kan komma till tals på ett helt annat sätt … göra sin röst hörd och få gehör i sina bloggar, på twitter, i FB .
De sociala nätverken har blivit internets normaltillstånd. Och det är inte bara vi ”äldre” som sätter oss på tvären och är rädda för den snabba utvecklingen. Men då handlar det om money, money, money …
Papperstidningarna har inte lyckats skapa lönsamhet i att sprida sina artiklar gratis på webben, så nu har de börjat låsa in sitt material i appar och bakom betalväggar. Processen har bara startat men framöver kommer vi att få se hur de isolerar sig från nätet i övrigt.
Det går inte att länka till de här materialet som är ”inlåst”. Om man inte är prenumerant vill säga …
Medan allt fler människor anammar de sociala mediernas fria, hyperlänkade meningsutbyte sluter sig alltså traditionella medier i syfte att förvandla ohanterliga massor av otacksamma besökare till små klickar av lönsamma kunder. Det är en impuls man kan förstå. Men i ett större perspektiv är det svårt att föreställa sig att asociala medier är framtiden.
Läs även andra bloggares åsikter om sociala medier, generationsklyftor, kommunikationsmedier
Skatans tankar 
Jaha du Skatan, det där med att inte ha datorer på ålderns höst …. Min mamma (77) har ingen dator och tänker heller inte skaffa sig en, ”vill inte ta i den med tång”! Hon blir också jäkligt irriterad när de på TV:n hänvisar vidare till http://www... Själv kan jag inte tänka mig vara utan dator. Den har blivit en del av mig, hittat igen många vänner på fb osv.
kram, S
Ja, det verkar gå en skiljelinje vid min generation ungefär. De som är äldre vill inte … de yngre kan inte leva utan dator.
Kram!
Ville bara titta in och önska ”Skatan”,En God Fortsättning på det Nya Året!
Kram
Ewan
Tack Ewan … tack detsamma 🙂
Kram!
”Aldrig har väl den yngre och den äldre generationen kunnat komma varandra så nära … och samtidigt aldrig vara så långt ifrån varandra … och det är tekniken och den snabbt växande internetvärlden som är den här ”vattendelaren ”…”
Där satte du huvudet på spiken, Skatan. Så himla bra formulerat.
Skatan rodnar klädsamt under fjädrarna …
– Tack! Tack för komplimangen …
Kram!
Själv lever jag, tycker jag ,mellan två generationer. Vill helst tillhöra den yngre, men när det gäller datorer och mig är jag nog idiotförklarad. Kan ingenting om det nya, som du kan. Jag kan jobbets datorspråk men inte så mycket vidare med facebook och tvitter osv. Måste man det? Kram
Nej, det måste man inte … men du är ju på G … det vet jag ju. Och man ”lär sig” ju inte allt på en gång. Det händer ju saker heeela tiden.
Det jag vill säga är att man ”halkar efter” om man blundar för att de här sociala medierna har kommit för att stanna och får större och större betydelse. Själv gillar jag inte twitter t ex … jag tycker det är ”svårt”, kortfattat och ytligt. Till exempel. Men jag har ett konto och försöker då och då.
Kram!
Individuellt. Ytterst individuellt! Min 81-åriga, i bland lätt förvirrade svärmor, är en fena på datorer. Min glasklara och alerta mamma däremot har bestämt sig för att ”det har jag inget intresser för”. Mamma är dessutom yngre…
Vi lever i en brytningstid. En övergångsperiod. Om ett antal år kommer det att vara helt annorlunda. Var sak har sin tid.
Klyscha? Ja, men ändå så sann.
Ja så är det … Var sak har sin tid.
De gamla … 70 + kanske … fick det tufft direkt. Allt skulle plötsligt ”ske” över datorn … ta ut pengar, betala räkningar, få fördjupningsinformation etc etc …
Deeet var/är inte lätt.
Men nu finns det visst kurser i datoranvändandet på måna äldreboenden 🙂
Kram!
Znogge satte ordet på mina tankar… Tack!
Det finns många i vår generation, både litet äldre och litet yngre, som inte har minsta intresse av internet. Den generation är utdöende… men det tar förstås sin lilla tid… och under den tiden kommer de att akterseglas i mycket. Förmodligen kommer olika betalningssätt att avgiftsbeläggas mer och mer… liksom beställningar av olika slag osv… tror jag. Tur att jag känner att jag är med på banan, i alla fall när det gäller internetbanan.
Jag kan förstå dom många gånger … det är aldrig roligt att mer eller mindre ”tvingas” till något som obevekligen fortskrider. Och det har gått lite väl fort fram den här utvecklingen. Om man t ex jämför med Österrike som jag har erfarenhet av. Där finns det fortfarande Post och Bankkontor med personal och många andra samhällsfunktioner … med folk bakom diskarna till hjälp …
Och här hemma hamnar man på efterkälken … helt klart om man inte hänger på ….
Genom min blogg har jag t ex lärt känna många många som är bra mycket yngre än jag (även äldre) som jag ALDRIG skulle lärt känna på det sättet om jag inte hade det här ”sociala mediet” till hands. Och vi har utbyte av varandra och har kommit underfund med att vi inte är så olika i mångt och mycket trots stora åldersskillnader. Jag är inte fast i min egen generation längre … Och jag gillar det verkligen.
Kram!
Mina föräldrar, som är några år äldre än du, hör till de rabiatia datormotståndarnas skara. Utan att riktigt veta vad de är motståndare till kan jag tycka. De irriterar sig också på att det alltid ska hänvisas till internet om man vill ”veta mera” efter varje tv-program, det var ”bättre förr” när det inte var så. Jag har lite svårt att förstå det. Nu finns det ju möjlighet att få MER information än tidigare, mer fördjupning i ett ämne om man så vill. Vill man inte kan man ju låta bli. Tidigare fick man ju nöja sig med det lilla som nyhetsredaktionen hade klippt ihop och pressat in i själva sändningen.
Har också förundrats över att de som är kritiska till nya och sociala medier ofta är det för att de är rädda för att språket ska utarmas eller tanken förytligas. Som författaren i Babel som aldrig hade läst ett sms av någonslags språklig självbevarelsedrift! Frasen ”Ska vi ses och fika?” är ju den samma oavsett om man skriver i sms eller med fjäderpenna. Jag menar att man utarmar sig själv och sina möjligheter genom att vara emot snarare än vårdar något från att utarmas. Och vad språket beträffar så tänk på alla dessa människor som plötsligt skriver och hanterar språket på bloggar, facebook, twitter osv, som aldrig annars skulle ha skrivit en rad!
Jag instämmer med dig till fullo … utom kanske att det har gått lite väl fort fram så att de som är väldigt emot inte långsamt har hunnit vänja sig vid att det numera och framgent (lägg märke till mina gamla ålderdomliga uttryck) kommer att vara datorer och internet och sociala medier … som gäller.
Man skulle kunna haft ”råd” att ”köra” lite parallellt trots allt.
Kram!
Vet inte om jag berättat det men min faster som är 82 år är med i facebook och läser min blogg varje dag och paret som gav mig veden är också över 80 och har lärt sig att läsa bloggar och skriva. Ett nytt sätt att få vänner. Ett nytt sätt att komma ut och vidga sina vyer. Min bror i Kina har jag så gott som daglig kontakt med tack vare facebook, bloggen och skape.
Nya vänner som du och jag har man fått. Nä dom som lever i sin gamla tid vet inte vad dom går miste om. Tur att vi inte är sådana
Ja-a! Tur att vi inte är sådana. Tänk då vad mycket vi då skulle gått miste om. Du och jag hade nog aldrig träffats om inte av en riktig ”slump” eller p g a Ödet. Men om sån´t kan du bättre än jag. Om Ödets vägar, menar jag. Och tänk vad man … som du säger … kan hålla kontakt med nära och kära på andra sidan jordklotet o s v.
Som sdagt, tur att vi inte är sådana!
Kram.