Av Postaday2011 fick vi ett bonusämne som Skatan hoppade över. Vi fick det för några dagar sedan redan men … ett sånt ämne … nej, det ville hon inte ens tänka på …
Bonus topic: If you only had an hour to live, what what you do with those 60 minutes?
Men nu vet Skatan vad hon skulle göra …
Hon skulle ligga ihopkrupen i fosterställning, hjärtat skulle hamra som ett stångjärn i bröstet på henne … hon skulle ha svårt att andas och darra i hela kroppen. Kallsvetten skulle komma och gå … och även om hon visste att hon hade sextio minuter på sig så … skulle det kännas som om hon inte ens hade det.
Det var bara så himla mardrömslikt … för precis så var det inatt … precis så kände Skatan.
Ingen bonus att tänka på … fast kanske ändå att skriva av sig om …
Läs även andra bloggares åsikter om panikångest
PS Jag vet ännu inget mer om StinaFina … väntar på samtal och minuterna tycks krypa fram … (och de vädjar till oss mattar och hussar att inte själva ringa och höra oss för)
Skatans tankar 
Jag tror jag hade reagerat precis som du. Alternativet vore att jag rörde mig som ett jagat djur…
Hoppas du får ett bra besked snart.
Kramar
Jag började med att ligga så … men sen rörde jag mig runt i lägenheten precis … som du säger … som ett jagat djur. Det är svårt att slå bort oroskänslorna när de väl slår över en.
Än har det inte blivit bättre. De skall byta penicillin och ta mera prover. Hjälper det inte skall de gå in och ta vävnadsprover. Jag lider med Stina sååå … stackarn måste tro att vi lämnat henne helt åt sitt öde.
Kram!
Usch, så jobbigt. Men försök tänka på att hundars tidsuppfattning är synnerligen svag. De har svårt att avgöra hur länge man är borta.
Våra tummar och tassar har ni båda två.
Kramar
Är det så? Att hundar har dålig tidsuppfattning. Jag håller också på att längta ihjäl mig men jag vet ju att hon får den bästa vård där och det är bara dumt om hon kommer hem för tidigt. Nu håller jag tummarna också förstås att hon skall få komma hem i morgon. 🙂
Kram!
Det lär vara så att djur lever enbart i nuet och saknar förmåga att tänka bakåt och framåt i tiden. En hund kan bli lika glad när man hämtat in morgontidningen som när man kommer hem på eftermiddagen.
StinaFina har det bäst där hon är just nu. Men visst förstår jag att du längtar. Jag hade nog blivit tokig…
Kram
Men vilken knepig fråga!
En timme, då är det nog bara att lägga sig ner och vänta på döden.
Jag håller tummarna för att du får ett positivt besked idag!
Kram Ingrid
Ja en ganska dum fråga egentligen … På en timme hinner man inte resonera så mycket med sig själv … då hinner man nog bara bli rädd.
Ingen förändring … de fortsätter med proverna och så får vi ta en dag i sänder.
Det är verkligen sååå jobbigt.
Och jag tänker på Stiina hur övergiven hon måste känna sig.
Kram!
Hua vilken fråga. Har man bara en timme kvar hinner man väl inte göra så mycket skulle jag tro. Kanske som att sitta och vänta hos tandläkaren. Tiden går sakta för det är för sent att göra något. Däremot om man hade en månad på sig och inte vore för sjuk då vet jag massor.
Hoppas Stina-Fina blir bra snart. Katten Oskar är nog kry. Han hade bara ätit för mycket fågelvingar som kittlade i magen.
Här hade jag alldeles nyss skrivit till dig … Nu börjar jag bli riktigt förvirrad …
Vilken tur att Oskar är kry igen för det är så jobbigt när ens älskade djur är sjuka … fy sjutton säger jag bara vad ängslig man blir själv.
Nu får jag vänta och se och hålla tummarna tills i morgon och så hoppas att jag får hem henne till helgen.
Kramar!
Tänk vad man fäster sig vid djur! Det vet jag av egen erfarenhet. Hoppas att väglaget blir bättre när du skall hämta Stina! När jag var ute idag var det väldigt halt.
Kram
Kristina
Ja, man är fäst vid sina hundar och katter som om dom vore människor. Men det är väl så med varelser man älskar vare sig det är djur eller inte. Samtidigt vet man ju någonstans att man har ett djur ”till låns” mycket kortare tid än de flesta människorliv varar.
Jag fick inte hämta henne idag … Vi får se hur det blir i morgon …
Kram!
PS Tack för kortet på Teatergatan /Järnvägsgatan 8 … Tänk vad fint det ändå är. Mannen kommer att bli jätteglad.
Nu kom jag på vad jag skulle göra. Jag skulle ta på mig min rosa sidenpyjamas med broderier som jag fått från Kina och bädda sängen. Då skulle jag bli den dam jag aldrig var när jag levde och bli ett vackert lik. Vad tror du om det skatan?
Det låter verkligen alldeles utmärkt … Vad fin du skulle vara med ditt vackra hår utspritt över kudden och iklädd den rosa sidenpyjamasen. Men du skall veta att du är vackrare nu som levande vad du än har på dig. Och ”damer” inte är de alla gånger så vackra … lite konstlade så där … tycker åtminstone jag.
Kramar!
En timme hinner man ju inte göra mycket mer än att ringa dem man älskar och tala om hur mycket man älskar dem, skriva ett brev med allt det man ville säga till alla man känner som man inte hinner ringa.