Igår ringde de från djursjukhuset på förmiddagen redan … vid halvtiotiden när Skatan satt hos frissan.
Idag ringde de inte förrän klockan tre på eftermiddagen.
Då hade Skatan hunnit förstå att StinaFina inte nog skulle få komma hem idag.
Hela dagen hade gått med den här oroliga väntan … och Skatan kunde inte göra något vettigt under tiden. Till slut kunde hon inte hålla sig från att ringa till sjukhuset heller fastän de inte vill att man skall göra det. Som tur är ringde Skatan fel och kom till en annan avdelning på sjukhuset och till en fantastisk hjälpsam sköterska som tog reda på att veterinären inte hade glömt bort henne och skulle ringa … han väntade bara på några prover först.
Och så ringde han … och var allt lite bekymrad över att den vattniga blodblandade diarrén inte vill upphöra. Nu skulle StinaFina i alla fall få en ny antibiotika och lite andra mediciner, hon hade lågt proteinvärde …förstås … eftersom allt försvinner ut på en gång och får dropp med näringstillförsel … Blir det inte bättre går de in och tar vävnadsprover.
– Kan det vara cancer då?
Nej, det trodde inte veterinären … då skulle förloppet inte vara så akut och StinaFina är ju en ganska ung hund … bara fem år och … men de måste ju försöka få någon förklaring. Dvärgschnauzern har ofta problem emd budspottskörteln och med urinstenar och något annat också … detta skulle de utesluta med nya prover.
Och så längtar hon hem …
– Hur märker du det, frågade Skatan med en stor klump i halsen av återhållen gråt …
– Jo, hon är inte lika glad och pigg som hon i alla fall var … och är … ja ledsen helt enkelt.
Det skar i Skatans hjärta och inte kan hon åka och hälsa på sin StinaFina heller … det skulle bara göra det ännu värre.
StinaFina måste tro att de alldeles har övergivit henne. Hoppas nu att vändningen går fort och att Skatan får hem henne till helgen.
Hoppas, hoppas, hoppas !
Skatans tankar 
Usch.
Stackars er och stackars lilla StinaFina.
Känner sig helt övergiven och lämnad hos doktorer som ska ta massa prover.
Hoppas verkligen hon få komma hem och känna sig älskad igen. Veta att ni inte alls övergivit henne utan tänker på henne varje sekund!
Kram
Znogge skrev att hundar inte har speciellt bra tidsuppfattning. Hon är ledsen och längtar hem men kanske ändå att när vi väl kommer dit är hon inte medveten om hur länge vi varit ifrån varandra. Jag hoppas det.
Själv håller jag på att längta ihjäl mig.
Kram!
Trist, Skatan. Men det ordnar sig nog!
Ja det gör det … det måste göra det.
Kram!
Å Om Du visste vad jag känner med Er nu…Hoppas, hoppas att lilla StinaFina kryar på sej snabbt…När djuren är sjuka så lider vi mattar och hussar så ofantligt, så det går inte att beskriva…-”Krya på Sej lilla stinaFina” och – ”må så gott matte Skatan!” Kram från Ann i Vikbäcken!!!
Ja jag hoppas och tänker på henne hela tiden … och jag hoppas verkligen att jag får hem henne till helgen.
Tack gulliga Ann för din omtanke. Alla dessa förhoppningar måste ju bara påskynda förloppet 🙂
Kramar!
Hu, vilken oro Skatan!
Jag kikar efter om din blogg är uppdaterad flera gånger om dagen, för att hålla mig á jour med vad som händer med StinaFina.
Håller tummarna för att det ska gå bra gör jag givetvis!
Kram Ingrid
Tack snälla Ingrid … jag värms av din omtanke och medkänsla … Om du visste vad det betyder för mig … med alla tankar som strömmar emot mig och StinaFina ”över etern”.
Kram!
Stackars liten hund och stackars, stackars Skata. Jag håller tummarna för snar bättring!
Tack … och det gör jag med. Nu vill jag verkligen ha hem henne till helgen. Fast då skall hon vara frisk förstås … så det inte bara blir tur och retur direkt.
Kram!
Usch, vilken opsykologisk veterinär säger jag och blir lite arg.
Men StinaFina verkar vara i goda händer även om jag tycker så synd om er båda två. Vi fortsätter med att hålla tummar och tassar hela, hela tiden.
Kram
Jovisst var han opsykologisk men jag tror han ”menade” väl … Han ville väl bara säga på sitt lite ”taffliga” karl-vis att StinaFina inte glömt oss.
Om du visste vilket stöd jag känner med dina ”hållna tummar och tassar” och tankar på oss.
Kramar!
Tänker på er och hoppas, hoppas, hoppas också att StinaFina snart är pigg och kry och kan gå sin vanliga morgonrunda igen!
Tack Soldansare! Nu är en ny dag … och jag håller mina tummar hårt så att det vänt och att jag kan få hem henne till helgen, idag eller i morgon …
Kram!
Men åh!, nu fick jag en klump i halsen. Jag håller tummar och allt som går. Kram!
Ja, nog har jag haft många klumpar i halsen … men idag lät allt i alla fall lite positivare och gladare så nu är jag hoppfullare …
Kramar!